Szczera relacja z burzliwej dekady u steru NATO Gdy w 2014 roku Jens Stoltenberg objął stanowisko sekretarza generalnego NATO, świat stał u progu wielkich przemian. Przed nim rozciągała się dekada wojen, kryzysów dyplomatycznych i decyzji, które zaważyły na bezpieczeństwie całego świata. W tej książce Stoltenberg otwiera przed czytelnikami drzwi do najbardziej niedostępnych gabinetów Sojuszu i dzieli się kulisami funkcjonowania najpotężniejszej organizacji militarnej świata. Opowiada o wysiłkach na rzecz zachowania jedności NATO i analizuje przełomowe wojnę w Ukrainie, wycofanie wojsk z Afganistanu, napięte relacje z Rosją i Chinami, a także współpracę z przywódcami, takimi jak Angela Merkel, Donald Trump czy Wołodymyr Zełenski. To nie opowieść o podziałach, lecz o jedności i przyjaźni – i o tym, dlaczego NATO wciąż ma kluczowe znaczenie. Przez pryzmat trudnych decyzji i różnic zdań Stoltenberg pokazuje, że otwartość i dialog są fundamentami, na których opiera się spójność Sojuszu oraz zdolność do reagowania na zagrożenia przyszłości. Na mojej warcie to wyjątkowe spojrzenie na sztukę dyplomacji i dylematy, przed jakimi stają liderzy, gdy stawką jest globalny pokój. Tł Milena Skoczko-Nakielska
This love letter to NATO is a fantastic inside view of the world’s most important military alliance. The author ran the organization from 2014-2024 and shows the balance of a fairly left wing politician (former Prime Minister of Norway) working intensely to find common ground and keep Trump from disengaging with the European leaders.
The personal stories, geopolitical events, complex diplomatic negotiations, and personalities that the author weaves throughout this book make for a compelling memoir.
Of course, one must remember—like with all such works—the author is telling his side of the stories and painting himself in a positive light.
All that being said, this book is a solid lesson in diplomacy, optimism, and recent events that shape the world of today.
Det er fascinerende å følge Stoltenbergs reise i ti år som NATO-sjef. Som alltid i memoarer eller beretninger fra det diplomatiske liv, så er det nærmest skremmende hvor personlig diplomatiet er. Humøret til Trump eller kald krig psyken til Putin har en avgjørende effekt på europeisk sikkerhet.
Men, samfunnsøkonomen og statsmannen Stoltenberg gir et dyptgående innblikk i hans tjeneste for NATO. Han tillegger god tid til å bringe leseren inn i den vanskelige vektingen av argumenter, om det gjelder det transatlantiske forholdet, Afghanistan eller Ukraina.
Eesti keeles siis “Minu vahikord. Juhtida NATOt sõja ajal”. Teos, mis kutsus kohe lugema. Ikka selleks, et paremini mõista, mis meie ümber toimub. Tasub lugeda. Tuleb lugeda. Kindel on see, et midagi pole kindel ja valmis tuleb olla ootamatusteks. Erinevad dilemmad ja eetilised küsimused. Grammatika on oluline, detailid määravad. Millal ja kas üldse jõuab inimkond sinna, et piirdub vaid sõnasõdadega? Kui inimelu, erinevaid keeli, kultuure tõesti väärtustataks ja austataks … õpitaks minevikust, mitte ei jääda sellesse kinni … kui kaalukausil on raha ja inimeste elud, nende areng, siis valitaks areng … Õppimise ja arengu tähendused vajavad rohkem selgitust.
I really enjoyed reading this book. You might think that because it’s political, it would be boring but it isn’t. In fact, it’s quite the opposite. It might be one of the rare political books that can actually make you interested in politics. Jens Stoltenberg is a great politician and, apparently, a perceptive writer as well. He summarizes his ten years as the head of NATO in this book. It covers some of the most important events of the last decade, including his close relationships with world leaders. What makes the book especially interesting is that we see the world through the author’s eyes, an entirely different perspective from what we usually get through the media. He talks about conversations that take place not in front of the cameras, but behind closed doors—conversations ordinary people rarely hear about. With that being said, I definitely recommend reading this book, even if you’re not very interested in politics.
Der Norweger Jens Stoltenberg war von 2014 bis 2024 Generalsekretär der NATO und führte das Bündnis durch eine Reihe tiefgreifender Krisen. Während dieser Zeit hat er akribisch Notizbücher gefüllt – die Grundlage für dieses Memoir.
Im Zentrum stehen für mich vor allem zwei große Themen: die erste Wahl von Präsident Trump, die innerhalb der NATO für spürbare Spannungen sorgte (erschreckend aktuell 🫠), sowie der Beginn des Krieges in der Ukraine. Hier kann man Mäuschen spielen und erfahren, was an manchen Verhandlungstischen diskutiert und besprochen wurde. Obwohl Stoltenberg stets sachlich bleibt und nicht wertet, musste ich mehrmals schmunzeln – insbesondere bei seinen nüchtern geschilderten Begegnungen mit Trump und den irritierten Reaktionen innerhalb des Bündnisses ...
Besonders beeindruckt hat mich die Balance zwischen persönlicher Biografie, weltpolitischen Entwicklungen und seinem ganz unmittelbaren Erleben dieser historischen Momente. Stoltenberg schafft es, komplexe politische Prozesse verständlich und zugleich nahbar zu schildern.
Vom einstigen Kritiker der NATO zum Chef: Auch diesen persönlichen Wandel beschreibt Stoltenberg offen und selbstkritisch. Wie ehrlich er mit eigenen Zweifeln und Entscheidungen umgeht, die er heute vielleicht anders treffen würde, macht ihn hier total nahbar und das Buch sehr lesenswert.
Für mich war "Auf meinem Posten" wie ein spannendes Geschichtsbuch, durch das ich regelrecht durchgeflogen bin und das mein Blick auf das aktuelle Weltgeschehen ein wenig verändert hat.
Et kjærlighetsbrev til fred og nato og Europa. Og det er fint det, men jeg håpte på noen fler innsidefortellinger om uttrekning fra Afghanistan, svensk medlemskap og krig i Ukraina. 100 sider for lang
Dette var spennende lesning fra første til siste side. Godt skrevet, god driv og med et språk som virkelig ga følelsen av å være på innsiden av maktens korridorer. Anbefales!
Przekaz z wnętrza NATO Norwega, który przeją przewodzenie Paktem w 2014 roku i piastował stanowisko Sekretarza Generalnego przez 10 lat.
Czasy bardzo ciekawe. Radykalizacja Putina i jego wojna przeciw ustalonemu porządkowi świata, przejęcie rządów w Stanach Zjednoczonych przez najbardziej nieprzewidywalnego Prezydenta w dziejach USA, tarcia na Bliskim Wschodzie, coraz potężniejsza pozycja Chin, wyjście Amerykanów z Afganistanu.
I wyważony, ostrożny Norweg, którego „wybrał” Barack Obama wraz z Angelą Merkel jako najlepszą alternatywę na te niespokojne czasy.
Co było jego największym wyzwaniem?
Prawdopodobnie ta dziwaczna mieszanka człowieka wyważonego w wypracowywaniu decyzji, a jednocześnie przejawiającego niechęć do niekończących się, do niczego nie zmierzających ustaleń, uratowała Pakt Północnoatlantycki przed jego rozpadem.
Zdecydowanie najgroźniejszym wydarzeniem dla Sojuszu były zapędy Donalda Trampa, żeby wypowiedzieć umowę w sytuacji, gdy większość europejskich partnerów traktuje armię amerykańską jako starszego brata, który ponosi niemal wyłączną odpowiedzialność za bezpieczeństwo w Europie.
Trump przedstawiany był najczęściej w krajach europejskich jako gangster przychodzący po haracz. Często stosowana była narracja, że uzależnia użycie słynnego Art. 5. od tego, czy dany kraj „zapłaci za ochronę”, czy nie.
Jakkolwiekby go nie oceniać, rok 2022 i inwazja Rosji na Ukrainę pokazały, że taki „gangster” był Europie bardzo potrzebny.
W czasie, gdy USA przeznaczały na zbrojenia 4% swego PKB, takie kraje, jak Niemcy nie osiągały nawet procenta, a zadowolona z siebie Angela Merkel z uśmiechem deklarowała, że do roku 2030 postara się osiągnąć... może 1,5% na zbrojenia z budżetu Niemiec i roszczeniowo oczekiwała potwierdzenia, że Art. 5 Paktu będzie przestrzegany zawsze, wszędzie i niezależnie od czegokolwiek.
Patrząc na to oczyma Amerykanów, wnerwienie - tak po ludzku - da się zrozumieć.
Mocną stroną książki są kulisy funkcjonowania NATO, pokazanie sposobów rozwiązywania problemów wewnątrz Sojuszu, czy mechanizmów godzenia nieraz sprzecznych interesów państw członkowskich.
Poznajemy też kulisy wielu incydentów, na które Pakt musiał reagować, jak na przykład zestrzelenie rosyjskiego samolotu, który w czasie działań w Syrii naruszył przestrzeń powietrzną Turcji.
Co ciekawe - Putin się nauczył, żeby w tym rejonie świata tego już nie robić.
Jens Stottenberg opowiada też o przyłączeniu Finlandii i Szwecji do sojuszu oraz o wszystkich perturbacjach z tym związanych, o niechęci Turcji, o niespodziewanych ruchach Węgrów.
Może nie czyta się tego, jak typową powieść, choć ogrom zdarzeń z tych ostatnich 10 lat na pewno mógłby posłużyć za niezłą fabułę, ale - jest to bardzo wartościowy fragment biografii ciekawego człowieka w bardzo ciekawych czasach, naszpikowany arcyciekawymi opowieściami, w których niewielu ludzi ma okazję uczestniczyć.
Dzięki codziennym przyzwyczajeniom Norwega, nie są to przetarte zębem czasu wspominki, lecz w miarę rzetelnie odtworzone wydarzenia i rozmowy. Stottenberg miał w zwyczaju robić częste notatki, a tam, gdzie ich nie było, sięgał po stenogramy natowskie, nagrania, wywiady.
Kilka wstawek z ��ycia prywatnego, parę przemyśleń własnych, trochę sentymentów.
Bardzo rzetelny rys historyczny ostatniej dekady NATO. Fajnie się to czyta.
Jens Stoltenberg (b. 1959) is Norwegian politician whose impressive résumé includes stints as the Prime Minister of Norway (2000-2001, 2005-2013) and Secretary General (aka the highest-ranking appointed member and most public-facing diplomat) of the North Atlantic Treaty Organization (NATO) from 2014-2024, a decade marked by increasing turbulence between Russia and Ukraine as well as a global pandemic. I listened to the English audiobook translation of his 2025 memoir On My Watch, which originally published in Norwegian as "På min vakt - å lede Nato i krigstid" earlier in 2025. It's a very self-congratulatory memoir, highlighting all the highs of Stoltenberg's career and rarely offering reflections on instances where he could have acted differently. However, this work does offer an entertaining running commentary of Stoltenberg's interactions with a certain American president who did a great deal of blustering about the unfairness of the US' financial position within NATO. I also noted that the narration ends abruptly right around the start of the COVID pandemic, though Stoltenberg continued to serve in this role until 2024; perhaps a follow-up book is in the works.
Finns mycket att gilla här. Tempot är bra och det personliga och politiska blandas på ett snyggt sätt. Det märks på ett positivt sätt att memoaren är delvis spökskriven av en professionell författare. Det faktumet känns också mindre störande när man vet att de referat av olika händelser som beskrivs också backas upp av att Stoltenberg tagit anteckningar under hela sin tid i NATO, just för att kunna publicera den här boken.
Bokens svaghet är kanske att den är författad av en person som fortfarande har en aktiv karriär. Det här är inte en "tell it all"-bok. Stoltenberg undviker tydligt att stöta sig med alla han omnämner, vilket skapar en märklig spänning i boken. Å ena sidan är den väldigt inbjudande. Hans omfattande anteckningar gör att vi kan få veta ord för ord hur viktiga ordväxlingar i slutna rum har låtit. Å andra sidan är det hela tiden tydligt att detta är en noggrant kurerad berättelse. I sak är det sällan jag känner att information kommer fram som inte redan presenterats i andra forum.
Bäst är boken när Stoltenberg är personlig. Berättelserna om NATO-motståndet i ungdomen ger liv i boken. Eller när han vågar öppna upp och reflektera över att han själv observerat Bidens minskande kognitiva förmåga. Stoltenberg skiver i slutet av boken att han hoppas att den ska fylla en funktion både för en bred allmänhet och för en mer nischad grupp av experter och historiker. Den breda allmänheten kan nog få ut mycket av boken, om NATO om säkerhetspolitik och om nutidshistoria. För personer som redan följer dessa frågor mer noggrant är boken tyvärr mindre relevant. Kanske får vi veta i framtiden vad Stoltenberg verkligen tänkte och kände om olika personer under sin tid i NATO, men detta är inte boken där vi får reda på det.
On My Watch is an excellent book about contemporary politics.
Obviously written to make the author himself shine, the book still has lots of unique and interesting contents on at least six important subjects in today's politics. Those 6 are Nato's engagement in Afghanistan, the Ukraine War, President Trump, Sweden and Finland joining NATO, President Erdogan and President Biden. The author said he, during his 10 years as General Secretary of NATO starting 2014, deliberately took more notes than he used to. Those notes have made this book a superb book, bound to be quoted by historians on the subjects mentioned earlier. The first 2/3 of the book are of such quality it is in the classic category. The editing and the work on the text suffers a bit in the final 1/3 but it is still an excellent read.
Taking the 7 hours or so it takes to read On My Watch is recommendend to anyone with even the slightest interest in contemporary politics. It is also recommended for anyone in the future wanting a look back at what happened in NATO aorund year 2020.
Йенс Столтенберґ —норвезький політик, колишній Прем’єр-міністр Норвегії, з 2014 по 2024 рік був Генеральним секретарем НАТО. У книзі він викладає свій погляд на керівництво Альянсом у період як зовнішніх загроз (агресія Росії, зіткнення з Китаєм), так і внутрішньої напруги серед союзників. Книга —не мемуари політичного лідера, а спроба поглянути «за лаштунки» прийняття рішень, компромісів та збереження солідарності в кризові моменти. А ще - це спроба зберегти обличчя. Бо це ж просто посміховисько
Polecam. W odróżnieniu od wielu autobiografii polityków, ta nie jest przegadana i wydaje się nawet szczera (w porównaniu z gniotem Angeli Merkel - „Wolność”). 10 lat w bardzo turbulentnych czasach dla NATO, to garść ciekawej historii. Jest sporo nieoficjalnych opowieści o ważnych politykach, opowiedzianych bardzo naturalnie i ciekawie (np. o niedołęstwie Bidena pod koniec kadencji). A, jeszcze jedno, Trump to jednak świr! 🤣
4-/5, klassine mielenkiintonen ja helppolukunen muistelma. Viimeset 150 sivuu tosi hyviä mutta muuten luvut osittain poikkoilevia mis oli osia mitä ei olisi tarvinnut sisällyttää mukaan.