Till kättarens försvar

by Sakine Madon

Hur fria är vi att häckla religion? I tider av kris och försämrat säkerhetsläge, och rädsla för främlingsfientlighet, ökar kraven på förbud mot att häda religiösa urkunder och andra texter. Utifrån de senaste årens laddade diskussioner om koranbränningar beskriver journalisten Sakine Madon en yttrandefrihet under press. Hon menar att vi genom att ge upp rätten att häda sviker både dem som genom historien pressade tillbaka kyrkans hårda förtryck – och dagens frihetskämpar i islamistiska diktaturer. Sakine Madon försvarar den baktalade kättaren och påminner om att utan rätten att ge sig på religion är yttrandefriheten inte hel.

Till kättarens försvar utges i samarbete med Liberal Debatt och är en del i serien Liberal Idédebatt.

369 pages

Published September 19, 2025

Reviews

[Janeilund · Rating 5 out of 5]

Så bra och så viktig!

[Edvin Sebelius · Rating 4 out of 5]

En saklig framställning av den erkänt svåra gränsdragningen mellan yttrandefrihet och religionskritik, med koranbränningar och islamism som utgångs- och beröringspunkter. För att vara ett så komplicerat ämne blir slutsatsen väldigt enkel: man måste helt enkelt kunna bli kränkt, annars har vi inte en yttrandefrihet som heter duga.

[Michael Eklund · Rating 4 out of 5]

Jag kan själv förstå att Finland har kvar sin lag om trosfrid, varför ska man göra en annan religion ledsen?
Men Sakine Madon får mig att fundera, och det är ju hela tanken med det demokratiska samhället, den öppna diskussionen.

När får man demonstrera, vad får man säga, när blir det hets mot folkgrupp?

Men framförallt, som hon påpekar, hur har våldsaktörerna lyckats så skickligt navigera på den identitetspolitiska spelplanen och utmålat sig själva som de kränkta och utsatta?
Bilden är att bokbränning är värre än våldet som följer på det. Kostnaden med livvakter och säkerhet är offrens fel, inte de som förföljer dom.
När Salwan Momika mördades hyllades det av tiotusentals i Sverige. Även från etniska svenskar. Men man glömmer att Momika var från en mindre förföljd och torterad minoritet, som flytt till Sverige.

Om några svenskar skulle bli rasande över att bilder av statsministern och vår flagga trampades och brändes upp, skulle de ju snarast vara löjliga.
Vi ger istället exportpris till black metalband som i sin reportoar har skändning av kristendomen. Men vad hade hänt om en band gett sig på islam istället?

Hur har vi accepterat detta våldskapital?

Mördandet av svenska medborgare, fotbollssupportrar, ständiga livvakter för personer som sagt/gjort något fel (som Lars Vilks).

Sakine Madon är förundrad, den som är offer för hat och förföljelse av fundamentalister blir den skyldige. Diskussion i media kan bli om mordoffret gjort rätt eller fel?

Vi har anpassat oss.