Vissa böcker är inte bara ord på papper, de är följeslagare genom livet. Det här är en sådan bok. "Med öppen hand" bär vidare arvet efter Björn Natthiko Lindeblad, vars ord och insikter har berört och inspirerat tiotusentals. Genom ett varsamt urval av hans texter, föredrag och reflektioner väver Caroline Bankler samman en bok att återvända till – i medgång såväl som motgång. Det är en bok att bläddra i när tankarna snurrar, när tvivlet börjar riva, eller när en påminnelse om livets skönhet behövs. Här samsas stillsam klokskap med ögonblick av humor och mänsklig värme. Vi får möta en röst som inte predikar, utan delar – och som uppmuntrande pekar mot den skatt vi redan bär inom oss. Att leva med en knuten näve eller med öppen hand är ett avgörande val för varje människa. I den här boken öppnas handen på ett sätt som är nyfiket, inbjudande och fullt av tillit. Precis så som Björn själv levde. "Med öppen hand" är en bok att hålla i när stormen blåser.
Med vemod inser jag att boken är färdigläst men med glädje vet jag att det bara är att läsa den igen när jag vill bli påfylld. Så mycket klokskap och så många citat jag skulle kunna dela men är det egentligen relevant? Det som för mig klingade sant och klokt kanske för dig inte säger något. Trots det och med siktet inställt på absolut samarbete med det oundvikliga, väljer jag ändå att dela några av mina favoriter:
”Världen är inte som den är, den är som du är - Var det du vill se mer av i världen”
”Var inte ensam - vi uppstår i varandras närvaro”
”Välj människor som speglar ditt ljus - i den mån vi kan försök vara med de som ser på oss med varma och förlåtande ögon, de i vars blick vi känner oss omtyckta och värdefulla”
”Balansera hjärta och hjärna - om friheten är en fågel så är kärleken och visdomen dess vingar. Ingen fågel kan flyga med bara en vinge”
Det är inte för intet som Björn är min husgud. Trots att jag sett hans föreställning flera gånger, läst hans tidigare bok om och om igen, vilat i hans meditationer, lyssnat på hans podd och ständigt återvänt till hans ord – så behöver jag den boken.
För det gör mig gott att bli påmind om uppmärksamhetens makt, om att vi faktiskt bara har varandra till låns och om att återigen stanna upp och fråga mig vad sjutton det är vi har så bråttom till?