En dag får Alma ett telefonsamtal. Hennes vän Maud har försvunnit. Maud är en framgångsrik konstnär utan fast bostad, Alma lever ett tryggt familjeliv i Stockholm. De brukade vara nära, men har glidit ifrån varandra. Nu ringer Mauds gallerist och ger Alma i uppdrag att hitta henne.
I sökandet efter Maud framträder ett porträtt av henne, tecknat av människor vars liv påverkats av henne på olika sätt. På djupet men också bara i förbifarten. En gammal pojkvän, en ateljékamrat, en investerare, någon som suttit modell för Maud. Men hur vet man vad som är sant om någon? Alla har sin egen bild, men beskriver de verkligen Maud, eller snarare sig själva?
Och så är det ryktena som går om Mauds målningar. Att de gör något med sina betraktare. Trollbinder. Väcker besatthet.
"Mecenaterna" är en roman om konst, pengar och vänskap och om vad de har för plats i våra liv.
Fina beskrivningar av människor och känslor. För mig hade jag velat ha en tydligare struktur och mer av spänningen/mysteriet för att det skulle varit en femma
En besvikelse efter att ha läst Trion som jag gillade så mycket. Det tog tid för mig att komma in i denna. Förstod inte alltid vem som var berättare, och det var kanske meningen också, men det störde mig i längden. När Alma kommer till Berlin och jakten på Maud börjar på riktigt gick tempot upp lite men sedan känner jag att jag att jag lämnas utan att något egentligen hänt.
Ett intressant grundtema, om konst och kapitalism och självförverkligande, som dessvärre skyms lite av det spretiga berättarperspektivet. Förflyttningen mellan de olika berättarrösterna (som alla låter ganska lika och tycks väldigt välartikulerade) stjäl fokuset från grundhistorien som jag gärna hade fördjupat mig mer i, för där finns något mycket intressant!
En mysig lyssning men inget som kommer att stanna. Gillar premissen, gillar hur man sakta lär känna både Maude och Alma genom alla andras blickar. Författarens blick på människor och klockren och tyckte alla karaktärer kännes så rimliga och välskrivna. Men det är något som saknas. Hade velat ha mer av det ”magiska” och mer mysterie kanske, för att det skulle bli något lite extra
Gillar upplägget och träffas av beskrivningarna av vår samtid. Men fastnar av någon anledning inte riktigt, kanske för att karaktärerna tyvärr är lite för platta. Jag tycker inte heller att trådarna riktigt lyckas bindas ihop naturligt på slutet.
Maud är framgångsrik konstnär som försvinner. Genom många olika vänner och bekanta tecknas ett porträtt av henne och konstens roll diskuteras. Jag blir aldrig engagerad.