Välkommen till Göteborg: port till havet, en gång gränsbefästning, hem för hundratals kulturer. I Neptuni orakel skildras människor som balanserar på gränsen till katastrofen: socialsekreteraren, psykologen och läraren, militärarkitekten, fiskargossen och städaren, de svartklädda tonårspojkarna och receptionisten på den illegala operationskliniken. Genom vardagen drar en mörk underström. I ögonvrån gäckar hemligheten. När som helst kan fördämningarna brista och vansinnet bryta fram.
”De har varit nere i leran men hittat upp igen och under vissa stjärnklara nätter, om hösten eller tidigt på våren, stämmer de in i västanvinden från bortom Vinga fyr och bortom de ofattbara vattenmassorna i Atlantis drömmande gravfält.”
Lars Willfors bor i Göteborg. Neptuni orakel är hans debut.
Jag har följt Lars Willfors sedan den första sjutumsvinylen med Vampire och vidare genom Vargtimmen-podden. Vi har inte alltid tyckt samma gällande skräckfilm men jag har alltid tyckt om hans resonemang. Willfors debut som författare med novellsamlingen Neptuni Orakel var en mycket positiv överraskning. Språket, texten, ordvalen. Då, nu, sen. Hela tiden med Göteborg i centrum. Texterna lyssnar, iakttar, känner och andas allt från Lovecraft till Theorin, hela tiden otroligt välskrivet.
Det är flera gånger där Willfors beskriver exakt samma känsla jag själv känt och känner. I novellen Som en man av er ätt bestämmer sig huvudkaraktären för att se om Get Back, ett stycke ”osannolikt intim sextiotalsmagi” och beskriver ett av världens genom tidens bästa band träffsäkert: ”Beatles är mamma och pappa och en bättre och ljusare värld”. I Göteborgsmassakern beskriver Willfors själva essensen av när skräckfilmen, musiken och litteraturen började kittla fantasin och blev de viktigaste ingredienserna i mitt liv. Innan allt var lättillgängligt: ”…han förstod att om något var totalförbjudet, då måste man se det. Eller höra det. Eller läsa det.” ”Men den mesta tiden gick ärligt talat åt till att vänta och fantisera.” Det är nog de två viktigaste exemplen för mig, tillsammans med associationerna jag fick när min favoritlåt med Dissection nämns i Ser och hör allt.
Det är svårt att välja någon favorit bland novellerna då även fast det är olika inblick och avstamp i tid och rum i ett mörkt och mystiskt Göteborg så känns det ändå som att alla texter hör ihop. Jag gillar Vampire och Vargtimmen men Neptuni Orakel är det bästa Willfors har presterat. Jag ser men spänning fram mot vad Willfors hittar på härnäst!
Det här är en skum novellsamling. På ett positivt vis. Visst kan man förväntan sig skräck och det är oftast där de flesta novellerna landar. Men det finns inga tydliga gränser här. Vissa berättelser är lättillgängliga, så som min favorit ”Din last är ett låst rum”. Sen har vi betydligt svårare grejor, som ”Drottning i guld”. Det är ett fantastisk språk som Lars bjuder på i ”Drottning i guld”. Jag kommer på mig själv med att imponeras av hantverket, samtidigt som jag har svårt att fastna för novellen. (Jag är för simpel helt enkelt.)
Alla noveller rör sig i Göteborgsområdet och som jag nämnde ovan så är det ett fantastiskt snyggt språk genom hela boken. Det är ett hantverk som Lars sköter mycket bättre än de flesta väletablerade författare.
Jag tyckte verkligen om novellsamlingen. Och jag tror att den kommer att få mycket goda lovord, särskilt för dess ordkonst.
Staden i väst - leran, berggrunden, de branta klipporna, den brusande älven, öarna, de första bosättningarna, hällristningarna, offerplatserna, gravfälten, fästningarna, hamnarna, holländarna, Haga, Masthugget, Majorna, kyrkorna, fabrikerna, förorterna, villaområdena, fontänerna, parkerna, statyerna, broarna, varven, världskrigen, spårvagnarna, kriserna, terminalerna, musiken, människorna och Oraklet.
Staden innehåller lager och åter lager. Forntid, dåtid, nutid och framtid. Förtrollade dimensioner som i Lars Willfors novellsamling “Neptuni Orakel” existerar parallellt och som likt tektoniska plattor rör sig och skaver mot varandra. I förkastningszonerna - de anonyma industriområdena, de bortglömda underjordiska schakten, de isolerade sommarstugorna och de exklusiva takvåningarna – bryter något igenom och någonting annat mals ner. Minnen suddas ut. Livet i staden går vidare men Oraklet ser och hör allt.
“Neptuni Orakel” är Lars Willfors´ – känd i skräcksammanhang som medgrundare till Vargtimmen podcast– debut och bör uppskattas av läsare med smak för välskriven skräcklitteratur som lutar åt det som brukar kallas för weird fiction. Att Willfors är väl inläst på samtida svensk skräcklitteratur är uppenbart och stundtals bär han sina hjältar på kavajslaget. Tills nästa bok hoppas undertecknad på att författaren helt skakar av sig oket av sina förebilder och litar än mer på sin egen penna när vi styr kosan mot författarens uppväxtstad Jönköping. Jag har redan löst biljett.
Lars Willfors var för mig först känd som den ena av killarna bakom skräckpodden Vargtimmen. Nu debuterar han som skönlitterär författare med novellsamlingen Neptuni orakel bestående av 15 noveller som alla har stark Göteborgsanknytning. De flesta kan nog klassas som skräck även om vissa rör sig i den mer amorfa genren Weird.
Trots att det är ett debutverk är det långtifrån oambitiöst. Novellerna spänner från vikingatid till nutid över Drottning Kristinas 1600-tal, Viktor Rydbergs 1800-tal, andra världskriget och VM-året 58. Vi anar att berättelserna utgör en helhet, motiv och personer dyker upp igen och tillsammans bildar de en sorts ockult Göteborgsmythos, kanske med Milles Poseidonstaty i centrum. Med en tidigare skräckpoddare och svenskalärare som författare så sitter naturligtvis referenserna till den klassiska litteraturen och skräcken också där den ska (blinkningen till Sergio Martino är ljuvlig).
Även novellernas varierande form är ambitiös. Den korta Ser och hör allt drabbade mig svårt. Den kalejdoskopiska psykedeliska visionen är bland det bästa jag läst på svenska språket på länge. Jag har bott i Uppsala ungefär lika länge som Lars Willfors bott i Göteborg men jag skulle aldrig kunna skriva om min adopterade hemstad på det sättet.
Den enda som inte fungerade helt för mig var Drottning i guld, en av de mer komplexa novellerna där vi får läsa ena halvan av en brevväxling. Men jag är svårflörtad när det kommer till brevromaner och gillar egentligen varken Dracula eller Carrie.
Jag var tvungen att skriva till författaren och fråga om Den stora mässan är en referens till John Ajvide Lindqvists Ansiktsburk av Erik Pettersson vilket han nekade till. Det innebär att vi nu har två orelaterade svenska skräcknoveller som kretsar kring kulturevenemang i Göteborg (Bokmässan och Göteborg Film Festival) där turkhitslåtar spelar en central roll.
Jag ser redan fram mot den utlovade uppföljaren där barndomsstaden Jönköping ska få samma behandling. Kanske dyker grannen J. Bauer upp igen.
Till att börja med är jag bekant med denne debutant och det är alltid vanskligt att recensera vänners alster, speciellt i ett relativt offentligt sammanhang. Men eftersom jag skriver om allt jag läser så vore det dumt att inte skriva om denna bok – speciellt också när det rör sig om en debutant som blir utgiven på ett mindre förlag.
Detta är en samling noveller som alla utspelar sig i eller omkring Göteborg. Närheten till havet har en viss betydelse för de flesta berättelser. I övrigt förläggs handlingen till olika tider och sammanhang: vi får en brevväxling mellan drottning Christina och generalkvartermästare Johan Wärnschiöld mellan åren 1649-1676, en sjömanshistoria om en desertör från ett Norge som drabbats av Tysklands annektering under andra världskriget, ett fiktivt möte med 80-talets alternativa musikscen och några historier från 2020-talets verklighet.
Alla noveller har någon form av skräck- och mystiktema, och samlingen säljs väl också in på det sättet. Och berättelserna länkas emellanåt ihop med varandra. Precis som många andra av dagens skräckförfattare lyckas Willfors spegla samhället av idag och de fenomen vi möter förutom själva skräckelementet, exempelvis gängkriminalitet, segregation och urban exploration.
Det jag uppskattar mest är bredden och variationerna i novellerna. Även om de tillsammans ger ett homogent uttryck så blir man överraskad under en sträckläsning.
Allt är inte lika bra och intressant, men jag önskar att exempelvis ”Din last är ett låst rum”, ”Som en man av er ätt”, ”Göteborgsmassakern” och ”Den stora mässan”får en större publik än enbart de hängivna skräckentusiasterna. För att nämna några.
Bra start på ett, förhoppningsvis, långt författarskap!