What do you think?
Rate this book
Sisten till Yttre Hebriderna släcker ljuset
Marcus och Harmony bor grannar, men är så olika två tonåringar kan bli. En vacker vårmorgon tvingas de fly sin sömniga hemort i en stulen bil, utan något annat mål än att överleva. Men som alltid visar sig resan vara viktigare än målet.
På sin vindlande färd möter de blomsterälskande skurkar, glittriga dansband, pensionerade biltjuvar och nervösa Idoldeltagare. Men framför allt tvingas de möta sig själva, och varandra.
På sin vindlande färd möter de blomsterälskande skurkar, glittriga dansband, pensionerade biltjuvar och nervösa Idoldeltagare. Men framför allt tvingas de möta sig själva, och varandra.
187 pages, Hardcover
Published August 15, 2025
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 2 of 2 reviews
April 13, 2026
För många, många år sedan satt jag och en kollega på en utbildningsdag av något slag. Föreläsarna avlöste varandra och många av punkterna var bra. Många av de på scen var också yviga och högljudda, vilket inte alls var något dåligt, men när sista personen klev fram blev stämningen och energin en annan. Det var Mårten Sandén som började prata. Jag gissar att det kopplades till någon av hans böcker, men det var inte det vi tog med oss. Nej istället satt jag och min kollega och nickade åt denna kloka, lågmälda, välformulerade man som pratade om ungdomar, mående och sin erfarenhet av fältstudier som psykologistudent. Han var så bra! Det var så intressant! Så ända sedan dess brukar jag bli glad när en ny bok av Mårten Sandén dyker upp. Eftersom deckare inte är min grej, är jag bara milt intresserad av den delen av hans författarskap, men resten! Så när Sisten till Yttre Hebriderna släcker ljuset landade på mitt skrivbord läste jag den.
Marcus är allt för full av ångest för att kunna vara inne i sitt rum, så tidigt på morgonen vandrar han omkring i villaområdet i närheten av sitt hem. Plötsligt blir han vittne till hur två personer verkar fly i panik. En av dem, Carita, tror Marcus är mamma till Harmony, en tjej han vet går på samma skola som han själv. En skola han förvisso knappt varit i senaste året, men när Harmony skrikande springer efter de flyende paret och kollapsar kan han ju inte bara lämna henne på vägen. Harmony är jätteupprörd och väldigt rädd för Iggy, det är han som är ute efter Carita, och innan Marcus hinner fatta är hans själv måltavla för Iggy! Iggy som enligt Harmony är dömd mördare som suttit på Kumlaanstalten. Så i desperation stjäl Marcus en av sin pappas bilar och ger sig av med Harmony.
Sisten till Yttre Hebriderna släcker ljuset kommer igång med en smäll och sen är det rejält med action. Fast allt det där hetsiga är bara på ytan. Boken handlar egentligen om att vara ung och inte kunna värja sig mot ångesten att vi människor dödar den planet vi ska bo på. Det handlar om att ha en döende pappa och att inte ens döden garanterar att man kan mötas och förstå varandra. Det handlar om att känna sig utanför och vilja höra till.
För mig blev det lite galna snudd på ett hinder i läsningen. Men mellan bilstölder och fritagningsförsöken glimmar det till och är riktigt bra. Bland annat tänkte jag att Marcus/Mårten Sandén verkligen är inne på något när det kommer till kläder och idioter.
Den gamla välbekanta tröttheten från tvåhundra kuratorssamtal spred sig som träningsverk i kroppen. Alla dessa jävla huvuden på sned, alla mjuka röster som försökte formulera mina problem åt mig.
"Lyssna, det finns ingenting fint och äkta med att jag går i tjejkläder", sa jag. "Det är inte som att jag vill uttrycka mitt sanna jag eller någon sådan skit. Jag har bara kjol för att idioter ofelbart får spel när en kille har kjol."
"Va?"
"Jag testade allt", sa jag. "Clowndräkt, kattkostym, nazistuniform, you name it, men damkläder funkade överlägset bäst. Det är det perfekta lackmustestet för idioter". s. 39-40.
Jag gillar också att Sandén inte låter historien gå dit jag, fördomsfullt, tror vi är på väg. Exempelvis hamnat Marcus och Harmony på ett hotellrum och hon blir lycklig över minibaren.
"Vill du inte ha?" frågade hon över axeln.
Eftersom Julian hatar alkohol och jag inte umgås med någon annan har jag i princip aldrig druckit någonting alls. Det här kändes inte som det rätta tillfället att börja.
"Nej tack" sa jag... s.131.
Och så glimmar det till och Marcus formulerar det här med vad som är viktigt och oviktigt. Vad han ser redan som tonåring.
Jag förstår att för de flesta människor är pengar en sorts skydd, som vallar barn gräver upp på badstranden för att vågorna inte ska spola bort deras sandslott. De lever i ständig skräck, och hur höga deras sandvallar än blir slutar de inte att gräva.
Pappa höll fortfarande på att skotta upp patetiska små vallar på sin dödsbädd och Harmony Svenstorp hade ingen aning om att hennes drömda miljoner var skrattretande otillräckligt försvar mot livet. s. 160.
Jag tycker väldigt mycket om bitar av Sisten till Yttre Hebriderna släcker ljuset. Undrar vad tonåringar tycker och tänker. Jag hoppas jag får höra det framöver.
Marcus är allt för full av ångest för att kunna vara inne i sitt rum, så tidigt på morgonen vandrar han omkring i villaområdet i närheten av sitt hem. Plötsligt blir han vittne till hur två personer verkar fly i panik. En av dem, Carita, tror Marcus är mamma till Harmony, en tjej han vet går på samma skola som han själv. En skola han förvisso knappt varit i senaste året, men när Harmony skrikande springer efter de flyende paret och kollapsar kan han ju inte bara lämna henne på vägen. Harmony är jätteupprörd och väldigt rädd för Iggy, det är han som är ute efter Carita, och innan Marcus hinner fatta är hans själv måltavla för Iggy! Iggy som enligt Harmony är dömd mördare som suttit på Kumlaanstalten. Så i desperation stjäl Marcus en av sin pappas bilar och ger sig av med Harmony.
Sisten till Yttre Hebriderna släcker ljuset kommer igång med en smäll och sen är det rejält med action. Fast allt det där hetsiga är bara på ytan. Boken handlar egentligen om att vara ung och inte kunna värja sig mot ångesten att vi människor dödar den planet vi ska bo på. Det handlar om att ha en döende pappa och att inte ens döden garanterar att man kan mötas och förstå varandra. Det handlar om att känna sig utanför och vilja höra till.
För mig blev det lite galna snudd på ett hinder i läsningen. Men mellan bilstölder och fritagningsförsöken glimmar det till och är riktigt bra. Bland annat tänkte jag att Marcus/Mårten Sandén verkligen är inne på något när det kommer till kläder och idioter.
Den gamla välbekanta tröttheten från tvåhundra kuratorssamtal spred sig som träningsverk i kroppen. Alla dessa jävla huvuden på sned, alla mjuka röster som försökte formulera mina problem åt mig.
"Lyssna, det finns ingenting fint och äkta med att jag går i tjejkläder", sa jag. "Det är inte som att jag vill uttrycka mitt sanna jag eller någon sådan skit. Jag har bara kjol för att idioter ofelbart får spel när en kille har kjol."
"Va?"
"Jag testade allt", sa jag. "Clowndräkt, kattkostym, nazistuniform, you name it, men damkläder funkade överlägset bäst. Det är det perfekta lackmustestet för idioter". s. 39-40.
Jag gillar också att Sandén inte låter historien gå dit jag, fördomsfullt, tror vi är på väg. Exempelvis hamnat Marcus och Harmony på ett hotellrum och hon blir lycklig över minibaren.
"Vill du inte ha?" frågade hon över axeln.
Eftersom Julian hatar alkohol och jag inte umgås med någon annan har jag i princip aldrig druckit någonting alls. Det här kändes inte som det rätta tillfället att börja.
"Nej tack" sa jag... s.131.
Och så glimmar det till och Marcus formulerar det här med vad som är viktigt och oviktigt. Vad han ser redan som tonåring.
Jag förstår att för de flesta människor är pengar en sorts skydd, som vallar barn gräver upp på badstranden för att vågorna inte ska spola bort deras sandslott. De lever i ständig skräck, och hur höga deras sandvallar än blir slutar de inte att gräva.
Pappa höll fortfarande på att skotta upp patetiska små vallar på sin dödsbädd och Harmony Svenstorp hade ingen aning om att hennes drömda miljoner var skrattretande otillräckligt försvar mot livet. s. 160.
Jag tycker väldigt mycket om bitar av Sisten till Yttre Hebriderna släcker ljuset. Undrar vad tonåringar tycker och tänker. Jag hoppas jag får höra det framöver.
June 9, 2026
En liten inblick i ett liv, utspelar sig under några dagar. Två osannolika personer blir kanske vänner, får perspektiv och livet går vidare
Displaying 1 - 2 of 2 reviews