En ganska ond man

by Robin Muhr

Hur börjar man om när man inte ens vet var början är?
Nils Leopold är 38 år och en cynisk före detta dramatiker, som hatar sig själv nästan lika mycket som han hatar cyklister och yogainstruktörer. Sedan sju år tillbaka bor han ensam på en förfallen husbåt ett renoveringsprojekt han aldrig önskade sig, men köpte med sin stora kärlek Tove. Hon gick bort i samband med komplikationer vid förlossningen, innan de hann flytta in. Sedan dess har Nils undvikit ansvar genom att skylla allt på ett universum som tycks vilja honom illa.
Hans pappa Björn, mannen han aldrig lyckats komma nära, tog över vårdnaden om sonen Fabian redan som spädbarn eftersom Nils var oförmögen att hantera livet.
Motvilligt går Nils därför i terapi hos Sara hans 23:e psykolog på fem år som lyckas väcka något i honom. För första gången på länge finns någon form av gnista hos honom att vilja styra upp sitt liv. Hon utmanar honom att bearbeta traumat genom att skriva klart en pjäs om Tove.
Plötsligt vaknar hans gamla jag till liv igen, mitt i rampljuset på Dramaten. Men kan han iscensätta sin sorg och förvänta sig att läka? Och finns det tid för det innan Nils son försvinner ur hans liv för gott? Och kanske ännu viktigare: Är det möjligt att bli en bra pappa utan att först bli son till sin egen far?
En ganska ond man är en varm och humoristisk roman om sorgen vi gömmer, kärleken vi glömmer, och relationerna vi kanske aldrig riktigt förstår förrän det är för sent.

300 pages, Hardcover

Published October 14, 2025

Reviews

[Britt-Marie Kullin]

Betyg: 5 av 5.
.
Den här boken, En ganska ond man, är skriven av den debuterande författaren Robin Muhr. Och även om det är den första boken som han har gett ut, så har han tidigare jobbat som manusförfattare, och även som regissör, producent, och skådespelare.
.
Jag hoppas ju verkligen att han kommer att skriva fler böcker i framtiden, för jag tyckte väldigt, väldigt mycket om den här boken, som helt klart får högsta betyget av mig.
.
Boken är mycket välskriven, lättläst, väldigt gripande, berörande, och sorglig, men den har också en massa härlig humor i sig. Läste någonstans att boken var någonstans mellan Hasse Alfredssons & Tage Danielssons böcker och Fredrik Backmans böcker, och det kanske inte är en helt dum jämförelse.
.
Så jag rekommenderar varmt denna fina roman, och jag hoppas, som sagt var, på fler liknande böcker från författaren.
.
Jag varvade e-boksläsning med ljudbokslyssning, i 1,25 hastighet, bra inläst av Niklas Engdahl.
.

[Annika Kronberg]

Inte så trovärdig. Tveksamt om han gått i terapi. Men mysigt att bo på en husbåt vid Dramaten

[Jasmine (bokugglor)]

En ganska ond man är författarens debut, och wow vilken debut säger jag bara! Vilket språk, vilken känsla.
Jag fick verkligen känna så mycket känslor under läsningens gång och berättelsen gjorde mig definitivt fängslad, och jag ville bara läsa vidare.

Författaren sätt att beskriva tankar, funderingar och känslor var så otroligt bra och det bidrog helt klart till läsupplevelsen, samtidigt som karaktärerna fångade mitt hjärta, även om jag kunde bli lite frustrerad på vissa av dem också men det visar ju bara på att de kändes äkta och verklighetstrogna.
Jag hoppas så att författaren skriver på något mer för jag vill gärna läsa fler böcker av honom!

En ganska ond man bjöd på en välskriven och känslofylld läsupplevelse och det är en bok jag varmt rekommenderar!

Betyg 4/5⭐️

[Joseflagerkvist]

tre plus… jag är svag för trasiga barn/förälder-relationer. dyster bok med lite lagom humor, men har nog glömt den strax. öronläst.

[Ulrica Kulturladyn]

”En ganska ond man” av Robin Muhr är en berörande roman om stor lycka, djup sorg, ett famlande i en ny tillvaro och om försoning. Det är en stark berättelse som berör.

Det är en bok tyngd av sorg och jag kan tycka att titeln stämmer in på Nils Leopold. Han famlar i mörker och djup saknad, vilket man kan förstå men samtidigt gör det så ont att läsa hur han valt bort sonen. Det är hjärtskärande… Så börjar han sakta ta sig ur sitt mörker och öppna upp för att ta in andra och livsgnistan börjar återvända. Det är en sorgkantad bok om en bräcklig ensam man. Berättelsen är stark och tänkvärd, men samtidigt en vacker historia som inger hopp. Jag hade gärna velat veta vad som hände efter bokens avslut…

[Elin A]

Så ärligt, sorgligt och fint berättat. Känslosam och stark utan att det blir för tungt att ta sig igenom storyn. Den berör till både tårar och skratt.

[Alice Bäckbro]

5/5!!! Otrolig, fantastisk och alla andra positiva adjektiv. Kommer rekommendera till alla som vill lyssna. Och alla som inte vill lyssna

[Alba]

ne, tyckte den här var ganska b. uppfattade det som att den försökte vara lite fredrik backman men det blev inte alls lika varmt. dialoger och tankar kändes typ redigerade, i brist på bättre beskrivning. några grejer var direkta citat ur kentlåtar (och då menar jag inte de faktiska citaten vilket såklart är mer ok), det var otroligt töntigt och då gillar jag ändå kent en del. fanns något enstaka stycke mellan nils och fabian som var lite fint.

[Tinus Rise Moe]

«Någon form av nutid.»

[Nathalie Desmond]

Om det inte framgår av betyget så är detta en stark rekommendation från mig. Robin, när kommer nästa?

[Rebecca Fexby]

Väldigt fin bok om sorg och hopp.

[Daniel Kvick]

En mycket bra bok. Den innehåller både humor och skratt, men framförallt mycket sorg, förtvivlan, ångest, längtan och allt annat mänskligt. Jag kan verkligen relatera till huvudpersonen Nils, inte för att jag på något sätt har upplevt samma trauma som han, men att känna sig vilsen mitt i livet och att kämpa med att få styr på saker och ting när man nästan gett upp hoppet. Han har en så härligt bitter och svart humor och har med tiden utvecklat ett hat mot allt och alla i samhället, men mest av allt hatar han sig själv och den han har tvingats bli eftersom han inte kommit över sin stora sorg.

Det var delar av boken då jag inte kände mig helt uppslukad eller brydde mig så mycket om vad som skulle hända, men så händer det ändå att dramaturgin skiftar och man börjar heja på Nils. Man vill att han ska få ordning på sitt liv, få skriva färdigt och sätta upp sin pjäs och framförallt att han ska få en normal relation till sin son.

Jag ska inte avslöja något om slutet, men jag tyckte verkligen att allt som hände i de sista kapitlen i boken var otroligt passande. Jag älskade slutet och satt och grät ganska så ordentligt för att allt var så vackert och förlösande på något sätt.

Bokens språk är väldigt lätt och ledigt, trovärdiga och äkta dialoger, mycket bra beskrivningar av Nils inre känsloliv och hans tankar om miljön och människorna omkring honom.

[Martinas bokhylla]

Jag förstår verkligen varför Robin Muhrs debutroman En ganska ond man har fått så fina recensioner. Det måste vara något av ett konststycke att skriva en berättelse om den djupaste sorgen och samtidigt väva in bitterljuva minnen, självironi och en liten glimt av framtidshopp.

Nils Leopold har levt i ett mörker sedan han förlorade sitt livs kärlek i samband med att deras barn föddes. Hans pappa har tagit hand om sonen, men relationen mellan far och son ger inte Nils särskilt mycket utrymme att växa in i rollen som pappa.

Robin Muhr lyckas skickligt teckna sina karaktärer, som alla bär på sina egna sår och svagheter bakom det de visar upp för omvärlden. Det här är en berättelse som berörde mig.

Jag tänker att vi kanske alla, någon gång, har en ganska ond man – eller kvinna – inom oss. Den där delen av oss som håller fast vid det mörka, som gör det svårt att släppa taget och våga tro på framtiden.

En sorglig, mörk men samtidigt varm berättelse om sorg, relationer och om att försöka hitta tillbaka till livet när det känns som att allt redan är förlorat.

[Johanna Lidfors]

Nils flickvän Tove dör i samband med förlossningen av deras son och efter det kollapsar Nils liv. Han kan inte jobba, inte göra iordning den fallfärdiga husbåten de köpt och definitivt inte ta hand om sin nyfödde son som istället tas omhand av Nils far. Sju år senare börjar Nils träffa en psykolog med målet att kunna resa sig igen och skapa en relation till sin son.
Kapitlen hoppar mellan nutid, tiden när Nils träffade Tove och korta bitar av Nils barndom. Det är ett effektivt grepp som skapar framåtdriv och spänning. Det är fina Stockholmsbeskrivningar och Muhr har en berättarstil som drar åt Backman bitvis. I slutet drar det åt det gråtmilda, men det är trots allt en fin historia som berör. 3.5 poäng.

[Linnéa Siljesvärd]

📚 En ganska ond man av Robin Muhr

Vilken fantastisk bok! ❤️ Jag älskade den från första sidan och plöjde halva boken i ett svep. Och när jag insåg att jag snart skulle läsa sista sidan blev jag nästan lite ledsen – jag ville verkligen inte att den skulle ta slut.

Det här är en bok som rymmer så mycket. Den är vacker och sorglig, vemodig och samtidigt rolig. Den väcker känslor, får en att le och lämnar en med en liten klump i bröstet. Det är något med stämningen och berättelsen som verkligen stannar kvar.

En bok med både djup och värme, där allt får plats. Jag tycker verkligen att den har allt jag önskar mig av en riktigt bra läsupplevelse. En bok jag kommer att bära med mig länge. ❤️📖

[Mikaela]

Ibland (när Nils var med sin son) var den här boken jättefin. Men ofta känns det som att författaren har för bråttom. Karaktärerna gör för snabba hopp i sina relationer och blir inte trovärdiga. Kändes som att jag läste den oredigerade versionen och att en redaktör hade kunnat göra historien, som är annorlunda och bra, bättre och mer färdig.

[emmakicki]

Startade starkt, jag förväntade mig att bli golvad. Sen blev det mest bara sorgligt och jobbigt. Inte alltid på ett riktigt bra sätt heller. Jag hade helt enkelt ingen aning om vad den handlade om, hade jag haft det så nja, hade kanske inte ens läst.

[Lina Palm]

Roligt, sorgligt, välskrivet med snabbt driv framåt. Första halvan går fort, den engagerar mig och rör mig till tårar när jag verkligen känner Nils smärta, men det avtar o den andra halvan.
Väl värd att läsas och 3,5 i betyg.

[Annika]

En så fin bok, full av kärlek och sorg. Den gick rakt in i hjärtat. Så fint skriven om att drabbas av stor förlust, om kärlek och svåra relationer och om andra chanser. Nils, Tove, Fabian och pappa Björn. ❤️

[Eva Vikman]

Sorg, vilsenhet, kärlek och hopp. Skildrat med värme och humor. Känns väldigt äkta. Dessutom ett underbart språk.

[Evelina]

Berörande, bladvändare

[Urban Lindh]

Omöjlig att lägga i från sig, väldigt välskriven.

[Anders Tempelman]

Lite väl ordrikt och sökt, sentimentalt för min smak, men ändå ett bra hantverk. Jag tänker på One Day som en bättre bok som handskas med sorg på ett mer engagerande sätt.

[Elin]

3.5 stars

[Fröken W]

Bra debut. Språklig bra historia. Berättelsen är dock lite hålig och jag känner inte att det blir någon slutsats.
Vad hände i mellanrummet?

[Victoria Dahlström]

Så sorglig och fin. Kommer troligtvis bli film? Kändes som en film. Jag är lite svag för den här dramakomedi-kurvan och jag var extra svag när jag läste ut boken så jag grät o grät usch

[Hanna Hasti]

Fin, underfundig och berörande berättelse om sorg och kärlek. En sörjande pappas relation till sin son och sin far. /Böcker o prat

[Amelia Davis]

Fin!!

[Alva]

Tung historia skriven på lite lättsamt sett blandad med humor som i det djupa inte blir humor utan mer känns som ett försvar från huvudpersonen.

Bra bok!

[Christina Johnsson]

Så fin och sorglig bok om att sörja, inte kunna släppa taget eller släppa in andra. Fint beskrivande språk. Rekommenderar!