Hur börjar man om när man inte ens vet var början är? Nils Leopold är 38 år och en cynisk före detta dramatiker, som hatar sig själv nästan lika mycket som han hatar cyklister och yogainstruktörer. Sedan sju år tillbaka bor han ensam på en förfallen husbåt ett renoveringsprojekt han aldrig önskade sig, men köpte med sin stora kärlek Tove. Hon gick bort i samband med komplikationer vid förlossningen, innan de hann flytta in. Sedan dess har Nils undvikit ansvar genom att skylla allt på ett universum som tycks vilja honom illa. Hans pappa Björn, mannen han aldrig lyckats komma nära, tog över vårdnaden om sonen Fabian redan som spädbarn eftersom Nils var oförmögen att hantera livet. Motvilligt går Nils därför i terapi hos Sara hans 23:e psykolog på fem år som lyckas väcka något i honom. För första gången på länge finns någon form av gnista hos honom att vilja styra upp sitt liv. Hon utmanar honom att bearbeta traumat genom att skriva klart en pjäs om Tove. Plötsligt vaknar hans gamla jag till liv igen, mitt i rampljuset på Dramaten. Men kan han iscensätta sin sorg och förvänta sig att läka? Och finns det tid för det innan Nils son försvinner ur hans liv för gott? Och kanske ännu viktigare: Är det möjligt att bli en bra pappa utan att först bli son till sin egen far? En ganska ond man är en varm och humoristisk roman om sorgen vi gömmer, kärleken vi glömmer, och relationerna vi kanske aldrig riktigt förstår förrän det är för sent.
Betyg: 5 av 5. . Den här boken, En ganska ond man, är skriven av den debuterande författaren Robin Muhr. Och även om det är den första boken som han har gett ut, så har han tidigare jobbat som manusförfattare, och även som regissör, producent, och skådespelare. . Jag hoppas ju verkligen att han kommer att skriva fler böcker i framtiden, för jag tyckte väldigt, väldigt mycket om den här boken, som helt klart får högsta betyget av mig. . Boken är mycket välskriven, lättläst, väldigt gripande, berörande, och sorglig, men den har också en massa härlig humor i sig. Läste någonstans att boken var någonstans mellan Hasse Alfredssons & Tage Danielssons böcker och Fredrik Backmans böcker, och det kanske inte är en helt dum jämförelse. . Så jag rekommenderar varmt denna fina roman, och jag hoppas, som sagt var, på fler liknande böcker från författaren. . Jag varvade e-boksläsning med ljudbokslyssning, i 1,25 hastighet, bra inläst av Niklas Engdahl. .
En ganska ond man är författarens debut, och wow vilken debut säger jag bara! Vilket språk, vilken känsla. Jag fick verkligen känna så mycket känslor under läsningens gång och berättelsen gjorde mig definitivt fängslad, och jag ville bara läsa vidare.
Författaren sätt att beskriva tankar, funderingar och känslor var så otroligt bra och det bidrog helt klart till läsupplevelsen, samtidigt som karaktärerna fångade mitt hjärta, även om jag kunde bli lite frustrerad på vissa av dem också men det visar ju bara på att de kändes äkta och verklighetstrogna. Jag hoppas så att författaren skriver på något mer för jag vill gärna läsa fler böcker av honom!
En ganska ond man bjöd på en välskriven och känslofylld läsupplevelse och det är en bok jag varmt rekommenderar!
”En ganska ond man” av Robin Muhr är en berörande roman om stor lycka, djup sorg, ett famlande i en ny tillvaro och om försoning. Det är en stark berättelse som berör.
Det är en bok tyngd av sorg och jag kan tycka att titeln stämmer in på Nils Leopold. Han famlar i mörker och djup saknad, vilket man kan förstå men samtidigt gör det så ont att läsa hur han valt bort sonen. Det är hjärtskärande… Så börjar han sakta ta sig ur sitt mörker och öppna upp för att ta in andra och livsgnistan börjar återvända. Det är en sorgkantad bok om en bräcklig ensam man. Berättelsen är stark och tänkvärd, men samtidigt en vacker historia som inger hopp. Jag hade gärna velat veta vad som hände efter bokens avslut…
ne, tyckte den här var ganska b. uppfattade det som att den försökte vara lite fredrik backman men det blev inte alls lika varmt. dialoger och tankar kändes typ redigerade, i brist på bättre beskrivning. några grejer var direkta citat ur kentlåtar (och då menar jag inte de faktiska citaten vilket såklart är mer ok), det var otroligt töntigt och då gillar jag ändå kent en del. fanns något enstaka stycke mellan nils och fabian som var lite fint.
Nils flickvän Tove dör i samband med förlossningen av deras son och efter det kollapsar Nils liv. Han kan inte jobba, inte göra iordning den fallfärdiga husbåten de köpt och definitivt inte ta hand om sin nyfödde son som istället tas omhand av Nils far. Sju år senare börjar Nils träffa en psykolog med målet att kunna resa sig igen och skapa en relation till sin son. Kapitlen hoppar mellan nutid, tiden när Nils träffade Tove och korta bitar av Nils barndom. Det är ett effektivt grepp som skapar framåtdriv och spänning. Det är fina Stockholmsbeskrivningar och Muhr har en berättarstil som drar åt Backman bitvis. I slutet drar det åt det gråtmilda, men det är trots allt en fin historia som berör. 3.5 poäng.
Startade starkt, jag förväntade mig att bli golvad. Sen blev det mest bara sorgligt och jobbigt. Inte alltid på ett riktigt bra sätt heller. Jag hade helt enkelt ingen aning om vad den handlade om, hade jag haft det så nja, hade kanske inte ens läst.
Roligt, sorgligt, välskrivet med snabbt driv framåt. Första halvan går fort, den engagerar mig och rör mig till tårar när jag verkligen känner Nils smärta, men det avtar o den andra halvan. Väl värd att läsas och 3,5 i betyg.
Lite väl ordrikt och sökt, sentimentalt för min smak, men ändå ett bra hantverk. Jag tänker på One Day som en bättre bok som handskas med sorg på ett mer engagerande sätt.
Så sorglig och fin. Kommer troligtvis bli film? Kändes som en film. Jag är lite svag för den här dramakomedi-kurvan och jag var extra svag när jag läste ut boken så jag grät o grät usch