Det er midt i november, og i Mullvalds på Gotland er planleggingen av årets trøffelfestival i full gang. Med hjelp fra guider og hunder skal deltakerne lete etter trøfler ute i naturen og deretter nyte denne delikatessen i seks forskjellige retter under en kveld på menighetsrestauranten. Anki Karlsson har invitert sine tre venner fra fastlandet – Lena, Gunilla og Ingegerd – og de har planlagt fantastiske dager med ridning og god mat. Tryggve Fridman har også besøk: søsteren, svogeren og en god venn. Trøffelsafarien er en suksess, men kort tid etter middagen skjer det noe forferdelig. En av gjestene kollapser og dør. Tryggve er overbevist om at det ikke er en naturlig død, men mener det er snakk om forgiftning. Det viser seg at flere av gjestene hadde motiver, og at sterke følelser som hevn og grådighet ulmet under overflaten.
Med døden til bords er den andre frittstående romanen i Marianne Cedervalls krimserie om Anki Karlsson og Tryggve Fridman.
Marianne Elisabet Cedervall, född den 20 februari 1949 i Halla socken på Gotland, är en svensk författare, som debuterade vintern 2009. Hon arbetade som arbetsgivarkonsult på Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation, men är nu pensionerad. Hon bor i Västerås.
I serien om Mirjam och Hervor finns fyra delar utgivna. Debuten Svinhugg är en spänningsroman som utspelar sig på Gotland. Uppföljaren Svartvintern utspelar sig i Tornedalen, Vittangi. I den tredje boken Spinnsidan är de tillbaka på Gotland. I fjärde boken Stormsvala reser de till New York.
Anki har bott in sig i Mullvads på Gotland och det är snart dags för årets tryffelfestival. Det ska vara tryffelsafari med tryffelhundar och guider, sedan ska det hela avslutas med sexrätters på den lokala restaurangen. Tre av Ankis väninnor från Stockholm kommer dit, det var längesedan de sågs och Anki ser fram emot det. De har naturligtvis bokat in sig på den lyxiga kvällen på restaurangen med tryffeltemat, bara det att en av gästerna dör efter middagen. Anki och den pensionerade polisen Tryggve har blivit ett bra team från förra boken och bedriver sin egen utredning parallellt med polisens. Flera stycken har motiv till det misstänkta giftmordet så de har lite att bita i.
Mysig andra del, lättsam underhållning utan något större djup. Kan inte låta bli att längta tillbaka till Mirjam och Hervor, dessa starka, olika kvinnor från en annan av Cedervalls böcker, de är bättre.
På gränsen till fyra stjärnor, trevlig läsning och väsentligt bättre än den förra. Saknar dock Hervor och Miriam..... Känner att jag vill åka till Gotland och se hela miljön från böckerna!
Marraskuinen Gotlanti, tryffeleitä, murhamysteeri. Siinäpä se. Tarinassa on mukavasti toimintaa, erilailla salamyhkäisiä henkilöitä, suljetun paikan mysteeri, yllättäviä juonenkäänteitä ja sukusalaisuuksia. Näistä aineksista saa kyllä aikaan oikein mukiinmenevän dekkarin.
Miinusta tulee edelleen töksähtelevästä ja liikaa aukiselittävästä dialogista. En tiedä miten paljon tökkivässä tekstissä on kirjailijaa, miten paljon käännöstä, mutta tökkimistä on siinä määrin, ettei tähtiä tule kuin kolme. Lisäksi olen ehkä liian tosikko dekkareihin, kun mieli tarraa aina epäloogisuuksiin, siihen miten ei todellisuudessa oikeasti voitaisi toimia. Mutta tämä on minun ongelmani, ei kirjan. Itse tarina on kuitenkin kiva. Syyllisiä keksin useammankin, mutta syyllistä en arvannut, mikä on aina kiva! Lisäksi oli koiria! Ja issikoita. Ja pieni rakkaustarinakin taustalla. Mukavan cozy dekkari.
Helmet -lukuhaasteessa tämä menee myös useampaankin kohtaan, esimerkiksi
5. kirjailijan nimikirjaimia ei esiinny omassa nimessäsi 13. kirjan tapahtumapaikka on suljettu tai rajattu 29. kirjassa valehdellaan (se on dekkari, tottakai siinä valehdellaan, jatkuvasti ja koko ajan!) 34. kirjan nimessä on käsky tai kehotus
Marianne Cedervall - Med døden til bords // leseeksemplar fra pangolini
Det er november og duket for den store trøffelfestivalen i Mullvalds på Gotland. Anki og hennes tre venninner, samt den pensjonerte politimannen Tryggve, hans søster, svoger og venn planlegger alle å delta på begivenheten. De skal lete etter trøffel i skogen og så bli servert et seksretters måltid som hedrer fangsten deres. Alt later til å gå bra helt til et mistenkelig dødsfall inntreffer og Anki og Tryggve igjen tar saken i egne hender.
Med døden til bords er svensk kosekrim fra Gotland. Jeg liker småby stemningen og tradisjonene vi lærer om. Jeg er langt mer kunnskapsrik om trøfler nå enn før jeg starta boka. Gud hvor dyr den er! Likevel føler jeg det er mer fokus på kosedelen heller enn krimdelen. Mordet som er annonsert på baksiden av boka skjer ikke før eksakt halvveis inn i boka og da er det ingen overraskelse lenger, men langt på overtid.
Det er fint å se Anki med venninne sine og hvor spreke 70-åringer kan være. De rir, går lange turer, deltar på soppjakt og holder vennskapet ved like. Ja, de etterforsker til og med mord! Tryggve og Anki går bedre overens i denne boka og samarbeider godt med å løse mysteriene.
Jeg likte hvor mange ulike perspektiv det var. Vi fikk lese fra flere sentrale personer i handlingen, men ble likevel ikke klokere på hvem morderen kunne være, selvom jeg fikk noen anelser. Det er en del familiekonflikter og hemmeligheter, men likevel ikke nok til å holde på oppmerksomheten min. Som sagt, syns jeg det var for mye kos og for lite krim. Det er saktegående mysterie og passer nok for de som ikke er så vant med krim eller vil ha de mindre grusomme og blodige. For min del blir det derimot kjedelig. Boka er derimot kort og går raskt å lese på noen timer. Slutten var mer spennende og smart. Ble til og med litt overrasket!
Låt det som varit vilahåller måttet. Cedervall fortsätter imponera med sin unika och skickligt utformade berättarteknik, ett väl uppbyggt språk och oväntade vändningar. Handlingen är inte lika spännande som förra bokens, och jag hade önskat lite mer känsla av idyll och "alla känner alla". Karaktärerna är lite för många... I allmänhet dock riktigt bra. Det här klockren underhållning utan några krusiduller, och jag älskar det!
Kehuin jo sarjan ensimmäisen osan kohdalla Marianne Cedervallin luomaa lämminhenkistä tunnelmaa sekä viihdyttäviä henkilöhahmoja, ja molemmista voi antaa kiitosta tälläkin kertaa. Kirjan äärellä olo on kotoisa, ja vaikka kyseessä on murhamysteeri, säilyy tunnelma alusta loppuun sopivan leppoisana käymättä kuitenkaan tylsäksi.
Sarjaa voikin hyvillä mielin suositella kaikille, jotka pitävät Agatha Christie -henkisestä jännityksestä. Ja hevosista, nimittäin myös niitä oli tarinassa tälläkin kertaa mukana. Jään malttamattomana odottelemaan seuraavaa Mullvaldsin retkeä 🎃
Easy to read and nice story. A good choice for someone who is not interested in reading a lot about the backstory of the characters in the book, but instead prefers the happenings and following the story itself. I also enjoyed the freedom to imagine the autumny village myself as it wasn't really described how the village really looks.
It was quite easy to figure out the killer and how/when it was done and I was quite disappointed in the motive. Nevertheless, the story and characters are likable and the book works as a good choice if one needs to just relax.
Kirjassa on melko kökkö juoni, ja kun murhaaja sitten paljastetaan, lukijan täytyy oikein miettiä kuka tämä olikaan. Kirjoittaminen on turhan toisteista tai jankkaavaa, ja suomennos osin virheellinen. Plussan puolella on ympäristön ja gotlantilaisyhteisön kuvaus. Minua myös ilahduttaa että suuri osa henkilöistä on kuusikymmentä täyttäneitä, mutta heitä ei esitellä mitenkään hupsuina tai liikuttavina, Ankin kaverit muistuttavat minun rakkaita eläkeiän saavuttaneita ” tyttökavereitani” eli siis uskottavia tyyppejä.
Jeg har kost meg med oppfølgeren til «Mord På Øya». Fine skildringer av natur, hverdagsliv og mennesker. Vennskapet mellom Anki, og barndomsvenninnene, og Anki og Tryggve beskrives varmt og fint gjennom historien. På den andre siden får vi ta del i bitterhet, sinne, sjalusi og galskap hos andre med tilknytning til øya. Det er spennende, uten å måtte ty til det voldsomme og makabre, og jeg sitter gjennom hele boka og gjetter på gjerningsmann både to og tre ganger - da løsningen er finurlig lagt opp. Jeg er sjarmert i senk av kose-krim sjangeren.
Jag har inte läst några andraböcker av Marianne Cedervall, så den här blev den första. Jag måste tyvärr säga att den blev något av en besvikelse. Den är bara lagom bra, men det finns många svenska deckare som är betydligt mer spännande. Boken är visserligen bra skriven, men alltför långsam. Å andra sidan var det intressant att läsa om Gotland.
"Anki hade inte hjärta att berätta att depression var en livsfarlig sjukdom, så till vida att man kunde dö, men då måste man hjälpa sig själv på traven." "Gerhard visste hur man vårdade människor i kris, man bjöd på mat och dryck helt enkelt."
Lika mysig och spännande som den första. Inga detaljerade hemskheter så långt ögat når vilket passar mig utmärkt. Ser själv fram emot pensionärslivet om det är ens hälften så harmoniskt som i bokem, bortsett från morden såklart.
Nopeata luettavaa. Idyllisessä ruotsalaismiljöössä tapahtuu kauheita. Syyllinen paljastetaan lopussa ja oli yllätys itselle. Pidin päähenkilöistä ja heidän ystäviensä sanailuista ja arkisesta olemisesta. Ruokien kuvailu oli plussaa.
Koirakaveri vinkkasi, että kirjassa on lagotto, joten pitihän siihen tarttua. Olen lukenut ensimmäisen osan, joten Ankin ja Tryggven salapoliisikuviot ovat tuttuja. Traaginen kohtalo murhaajalla, murhasaldo 2 ja muutama melkein onnistunut kaupan päälle.
Detta är andra delen i serien om Anki Karlsson och Tryggve Fridman, vännerna som är pensionärer och löser deckargåtor tillsammans. Den första delen handlade väldigt mycket om Ankis hästar vilket blev lite väl mycket. Denna den andra fokuserade mer på själva mordgåtan som skulle lösas, vilket var bra. Jag gillar Marianne Cedervalls sätt att skriva, lite småmysigt och hemkärt. Hon ligger i en alldeles egen genre som jag skulle vilja kalla lättdeckare. Man utsätts inte för alltför brutala händelser men får ändå en gåta som är lagom svår att bita tag i. Jag gillar det helt enkelt. Både Anki och Tryggve är mysiga karaktärer som är lätta att tycka om, och lite hästsnack skadar ju inte heller. Så allt sammantaget, en läsvärd bok som är lätt att tycka om.