När Hanna anländer till Viselund är det inte bara för att hon vill byta storstad mot livet på landet. Hennes tillvaro i Stockholm blev till slut ohållbar, rädslan och oron var på väg att förtära henne. Jobbet som sköterska på den lilla landsortskliniken kunde inte ha dykt upp vid ett lämpligare tillfälle. Äntligen ska hon få känna sig trygg igen!
För Marie har livet blivit så tomt. Barnen har flyttat hemifrån och nu tänker de inte ens komma hem till första advent som de ju alltid firat tillsammans. Och det irriterar henne att Krister är så himla nöjd med tillvaron att han inte alls vill hitta på nya saker tillsammans med henne. Var det verkligen det här hon drömde om, att ta över Kristers föräldrars butik och bli kvar i byn istället för att upptäcka världen?
Och Elisabeth, en av byns mest centrala figurer, kämpar med sitt livs svåraste beslut. Ska hon låta hjärtat slå tills det gjort sitt, eller ska hon våga tacka ja till operationen för att förhoppningsvis få vara kvar länge till? När hon inte gnabbas med de andra i Viselund grubblar hon i sitt lilla hus med den stora trädgården och alla fåglarna som behöver matas. Hur ska hon ens kunna berätta för dottern Marie om detta - speciellt nu när julen står för dörren?
Sofia Ymén har skrivit en varm, charmig och inkännande roman om frågor som många tampas med i livet. Men när det känns som svårast kan det räcka med en kopp kaffe och saffranskaka med en vän för att det ska kännas lite bättre. Det här är en berättelse om relationer, om stark gemenskap och om nyfikenhet på allt livet har att erbjuda.
Det här är en fin och charmig julroman ”Stjärnan leder mig hem”. Jag tycker väldigt mycket om boken som på ett utmärkt sätt kombinerar feelgood med livets allvar, det är då feelgood är om bäst tycker jag.
Romanen är en berättelse om relationer, stark gemenskap och om livets med- och motgång. Historien utspelar sig i Viselund och som läsare får vi ta del av livet i en småstad där alla vet allt om alla, men också stöttar varandra och håller ihop genom tvivel, rädsla, hopp och glädje. Vi får möta ett helt underbara karaktärer.
Karaktärerna har minst sagt sina saker att tampas med och vi får följa dem under en decembermånad fylld av avgörande livsbeslut. Det är en berättelse som fängslar och berör. Den är inte jättejulig, men utspelar sig under december månad och har såklart juliga inslag och mysiga inslag med besök hos Erik Hultgrens bokhandel och restaurang Tant Gröns. Framförallt är det här en roman fylld med värme och omtanke, charmiga karaktärer och en fin kombination av glädje och allvar.
Bokrecension och recensionsexemplar: Stjärnan leder mig hem av Sofia Ymén
Handling: Tre kvinnor i den lilla byn Viselund står inför livsavgörande val, och när julen närmar sig flätas deras öden samman i en berättelse om rädsla, hopp och nya början.
Recension: Stjärnan leder mig hem av Ymén är som att kliva in i ett vinterklätt Viselund där fönstren lyser varmt i decembermörkret och där varje människa bär på sin egen längtan. Redan från de första sidorna infinner sig en stillsam trygghet – den där känslan av att ha hittat en bok man vill kura ihop sig med under en filt, med en kopp te i handen och snö utanför fönstret. Det här är en lågmäld berättelse på allra bästa sätt. Istället för stora dramatiska gester får vi följa det som sker inombords: tvivel, drömmar, rädslor och hopp. Tre kvinnor står i olika skeden av livet, men alla brottas med samma frågor – vem är jag, vad vill jag och vågar jag förändra mitt liv? Det är så fint skildrat att det känns både nära och djupt mänskligt. Julen finns där som en mjuk bakgrundston – i doften av kaffe på ett café, i bokhandelns varma ljus, i små vardagliga möten och i känslan av att december är en tid då allt blir lite skörare men också lite mer hoppfullt. Det är inte en överlastad julroman, utan snarare en berättelse där julen får skapa en stämning av eftertanke, gemenskap och längtan efter att höra till. Ymén skriver med en värme och varsamhet som gör att man verkligen bryr sig om karaktärerna. Viselund känns som en plats man vill stanna i, och när boken är slut är det svårt att säga farväl till både människorna och deras värld. Det är en sådan roman som påminner om att det aldrig är för sent att längta efter mer, att våga ta nya steg eller att låta hjärtat styra – särskilt när året går mot sitt slut. För mig blev detta en mjuk, tröstande och innerlig läsupplevelse som passade perfekt i juletid. Jag ser verkligen fram emot att läsa mer av hennes verk.
Jag är ledsen men den här föll mig inte alls i smaken. Hade det varit en annan författare hade jag inte läst ut den. Men jag gillar Sofia Ymén så därför fortsatte jag läsa och hoppades att den skulle ta sig. Flera har beskrivit den som mysig.. Jag hittade inget mysigt alls. Visst det är snö det är ju mysigt men that's it..Marie går mig på nerverna, Elisabeth är en tjurskalle, Lennart tinade upp vilket var fint att se men Hanna är (förståeligt nog) ett nervvrak. Allt hon råkat ut för är verkligen inte mysigt och inte hennes agerande heller.
Hanna flyr sitt liv i stan och hamnar på en klinik i lilla Viselund i Småland. Här hoppas hon kunna glömma, eller i alla fall gömma det förflutna.
Marie driver tillsammans med sin make, lanthandeln på orten. Barnen har flyttat hemifrån och allt kännas väldigt tomt. Samtidigt brottas Maries mamma med sitt livs svåraste beslut - ska hon opereras eller inte?!
Julen är i antågande och allas förväntningar skruvas upp lite extra. Men hur ska julen bli i år?
”Stjärnan leder mig hem” är en fin, julig roman om att lyssna till sitt eget hjärta, om att drömma och att sätta sig själv i första rummet, samt betydelsen av en kopp kokekaffe. Vad jag förstår finns inte Viselund i verkligheten, men t ex Västervik och dess bokhandel samt Liabäcks böcker om Ådala finns, och det ger en härlig igenkänning när man läser. Tack Sofia för en fin läsupplevelse!