What do you think?
Rate this book
Diagonalt begär
Hon älskar en frånvarande make. Genom att göra sig mer åtråvärd än hon egentligen är hoppas hon vinna honom tillbaka. Hon längtar också efter att finna sitt eget sanna begär, men då hon varken har modet eller den uppfinningsrikedom som krävs bestämmer hon sig för att skapa en dubbelgångare: Madame X. Hennes sökande leder från Paris till Istanbul, från New York till Venedig och från Capri till Stockholm. Där ber hon kvinnor hon beundrar – filosofer, skådespelerskor, författare, till och med en nunna – att formulera uppgifter som Madame X utför i hennes ställe. Men vad är det hon innerst vill – att förvandla sitt liv till ett konstverk eller skingra den värld av illusioner som håller henne fången?
Med raffinerad känsla för lek och allvar, makt och underkastelse skriver Sinziana Ravini ett slags libertinsk utvecklingsroman i korsningen mellan Scener ur ett äktenskap och Eyes Wide Shut, och med rötterna i Pauline Réages klassiska roman Berättelsen om O.
Med raffinerad känsla för lek och allvar, makt och underkastelse skriver Sinziana Ravini ett slags libertinsk utvecklingsroman i korsningen mellan Scener ur ett äktenskap och Eyes Wide Shut, och med rötterna i Pauline Réages klassiska roman Berättelsen om O.
208 pages, Hardcover
Published September 26, 2025
14 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 of 1 review
January 26, 2026
Det börjar med att berättaren besöker en psykoanalytiker (den piprökande sorten). Hon vill att huvudpersonen i hennes roman ska gå i psykoanalys hos honom. Romanen handlar om en kvinna som söker efter sitt sanna begär. Hennes namn: Madame X. Berättaren tänker be kvinnor hon beundrar att hitta på uppdrag som Madame X kan utföra. Men hon skulle också behöva någon som kan invända och ställa besvärliga frågor...
Berättarens äktenskap är i kris. Hennes man är otrevlig och otrogen. Maximalt känslomässigt otillgänglig. Men han känns liksom lustfyllt konstruerad för att vara sån. Det torra sandkornet som får pärlmusslan att spinna loss. Svårt att bli alltför sur på honom! Att han är en sån tölp gör också att man aldrig frestas att tycka synd om honom, oavsett vart berättarens utforskningar av begäret tar henne.
Det blir många uppdrag för Madame X. Hon låter sig hypnotiseras, invigs i en frimurarloge, besöker kloster och konstutställningar och ger sig in i olika sexlekar. Nästan alla hon möter är så skitnödigt intellektuella, stilfulla och kulturella att jag blir lite matt. Men kanske är det tänkt att jag ska känna så? Saker är inte alltid som de först verkar.
Ta till exempel kapitlet "Ceremonin". Huvudpersonen leds med ögonbindel till en slags ritual som leds av dominatrisen och kulturpersonligheten Catherine Robbe-Grillet. Det är sinnligt beskrivet och erotiskt laddat. Men allt andas också hög status och ansträngt god smak. Referenserna till konst, litteratur och musik duggar tätt. Men, från en mening till en annan, inser läsaren att berättaren egentligen är hos psykologen och att allt vi just hört bara är ett *återberättande*. Utan att hämta andan byter berättaren ämne och vi får höra om när hon vallade getter i Cevennerna. Hon gick omkring i tyrolerhatt, hade en busig vallhund, och höll feministiska brandtal för flocken! Frukta inte: det finns en koppling mellan de två upplevelserna! Parfymen hon bar till ceremonin innehöll ett gammalt romerskt afrodisiakum som tillverkas genom att stimulera getters analkörtlar. Jag måste erkänna att jag skrattade högt! Boken är ofta sådan. Stämningar byggs upp bara för att plötsligt mynna ut i absurditeter, små antiklimax eller ren slapstick.
Diagonaler kan se väldigt målmedvetna ut - på väg snett uppåt eller nedåt. Men begäret i den här boken är mer planlöst. De många uppdragen känns inte som att de är stationer på väg mot något slags sexuellt eller intellektuellt uppvaknande. Det liknar mer ett upprepat tryckande på snoozeknappen. Massor av små uppvaknanden som inte leder någonstans. I snoozandet finns (som alla vet) äkta njutning. Ibland förvirring, en önskan att få fortsätta drömma eller ett uppskjutande av något man vill undvika. Men kanske inte så mycket av en dramatisk kurva. Detta är *definitivt* ett medvetet val, men det gör att boken känns märkligt statisk.
Mot slutet händer ändå till sist något. Boken öppnar upp sig lite, blir personlig (känns det som), även om den kanske blir mer metalitterär än någonsin.
Jag hade svårt att sätta betyg på boken. Det känns lite som jag skulle behöva läsa den en gång till för att riktigt begripa den. Kanske läsa Lacan också.
Berättarens äktenskap är i kris. Hennes man är otrevlig och otrogen. Maximalt känslomässigt otillgänglig. Men han känns liksom lustfyllt konstruerad för att vara sån. Det torra sandkornet som får pärlmusslan att spinna loss. Svårt att bli alltför sur på honom! Att han är en sån tölp gör också att man aldrig frestas att tycka synd om honom, oavsett vart berättarens utforskningar av begäret tar henne.
Det blir många uppdrag för Madame X. Hon låter sig hypnotiseras, invigs i en frimurarloge, besöker kloster och konstutställningar och ger sig in i olika sexlekar. Nästan alla hon möter är så skitnödigt intellektuella, stilfulla och kulturella att jag blir lite matt. Men kanske är det tänkt att jag ska känna så? Saker är inte alltid som de först verkar.
Ta till exempel kapitlet "Ceremonin". Huvudpersonen leds med ögonbindel till en slags ritual som leds av dominatrisen och kulturpersonligheten Catherine Robbe-Grillet. Det är sinnligt beskrivet och erotiskt laddat. Men allt andas också hög status och ansträngt god smak. Referenserna till konst, litteratur och musik duggar tätt. Men, från en mening till en annan, inser läsaren att berättaren egentligen är hos psykologen och att allt vi just hört bara är ett *återberättande*. Utan att hämta andan byter berättaren ämne och vi får höra om när hon vallade getter i Cevennerna. Hon gick omkring i tyrolerhatt, hade en busig vallhund, och höll feministiska brandtal för flocken! Frukta inte: det finns en koppling mellan de två upplevelserna! Parfymen hon bar till ceremonin innehöll ett gammalt romerskt afrodisiakum som tillverkas genom att stimulera getters analkörtlar. Jag måste erkänna att jag skrattade högt! Boken är ofta sådan. Stämningar byggs upp bara för att plötsligt mynna ut i absurditeter, små antiklimax eller ren slapstick.
Diagonaler kan se väldigt målmedvetna ut - på väg snett uppåt eller nedåt. Men begäret i den här boken är mer planlöst. De många uppdragen känns inte som att de är stationer på väg mot något slags sexuellt eller intellektuellt uppvaknande. Det liknar mer ett upprepat tryckande på snoozeknappen. Massor av små uppvaknanden som inte leder någonstans. I snoozandet finns (som alla vet) äkta njutning. Ibland förvirring, en önskan att få fortsätta drömma eller ett uppskjutande av något man vill undvika. Men kanske inte så mycket av en dramatisk kurva. Detta är *definitivt* ett medvetet val, men det gör att boken känns märkligt statisk.
Mot slutet händer ändå till sist något. Boken öppnar upp sig lite, blir personlig (känns det som), även om den kanske blir mer metalitterär än någonsin.
Jag hade svårt att sätta betyg på boken. Det känns lite som jag skulle behöva läsa den en gång till för att riktigt begripa den. Kanske läsa Lacan också.
Displaying 1 of 1 review