Norra Sverige i början av 1940-talet. När en ung kvinna skickas till ett sanatorium för tuberkulossjuka rycks hon samtidigt bort från sitt liv, sin kärlek – och sin framtid. Där, mitt i ödslig skog och sträng kyla, växer en oväntad vänskap fram. Till sanatoriet kommer också en annan ung kvinna. Bakom hennes till synes skyddade liv som doktorinna, döljer sig något annat. En rastlös längtan. Andra världskriget rasar i bakgrunden, men snart kryper det allt närmare och trots att de båda kvinnorna kommer från helt olika bakgrund, finner de tröst i varandras sällskap.
Tolv andetag till sjön är första delen i en trilogi som utspelar sig i skuggan av krig, sjukdom och undertryckta drömmar, men det är också en berättelse fylld av livsglädje och mänskliga relationer. Romanen är inspirerad av författarens egen mormors upplevelser på ett sanatorium i norrländska Sandträsk.
Pauline Riccius är uppväxt i Lerum utanför Göteborg men bor sedan många år i Saltsjöbaden. Hon är civilekonom och har även studerat litteraturvetenskap, engelska och franska, bland annat under en tid i Paris. Sedan slutet av 1990-talet har hon haft flera ledande befattningar i bokbranschen.
”Tolv andetag till sjön” av Pauline Riccius tog verkligen andan ur mig. Vilken fantastisk välskriven roman med en gripande och intressant historia. Boken är inspirerad av Paulines mormors tid som doktorinna på sanatoriet i norrbottniska Sandträsk i början av 1940-talet. Det här är en fantastisk roman som berättar en dold del av vår historia ur ett kvinnoperspektiv.
Det här är en mycket fin, fängslande och drabbande skildring av den isolerade världen på Sandträsk sanatorium. Vi får följa två unga kvinnors liv som finner en gemenskap och ingjuter hopp och mod i varandra. Det är så fint att få följa. Det är en beskrivning av vardagen, hemska behandlingar, patienter som dör, personal som sliter, hittar glädjeämnen i stort och smått, livet som nybliven småbarnsmamma och tillvaron i skuggan av andra världskriget som lurar runt hörnet i Boden som inte ligger allt för långt bort. Karaktärerna, vardagen, vedermödorna, lyckan i det lilla och miljöerna är så väl beskrivna.
Jag uppslukades verkligen av den här boken, av kvinnornas historia, om modet, kraften, gemenskapen och framtidsandan de ändå bär på.
Intressant och fin handling, men för snabb i svängarna. Händelseförloppet var som satt på dubbel hastighet. Jag hade velat stanna upp mer i scenerna och få mer miljöbeskrivningar, få ta del av mer av det inre livet. Stor potential, men tyvääärr lite för platt utfört
Det här är en vacker berättelse om betydelsen av vänskap. Det är dessutom en ganska hemsk berättelse om hur en sjukdom kan påverka samhället och vad det faktiskt innebar att bo på ett sanatorium på 40-talet.
Man lär sig mycket och man känner verkligen med både Karin och Ingrid. Jag rekommenderar verkligen att du läser boken. Men var beredd på att skumläsa lite när de berättar hur gasningen och revbenandet går till.
(Ljudbok). En otroligt gripande och sorglig berättelse. Vackert språkb och miljöbeskrivningar och fina karaktärsporträtt. Lite minus för några upprepande och långdragna kapitel samt avslutet som var antiklimax. Läsvärd.
Vet inte riktigt varför jag inte gillar denna mer. Kanske för att det saknas djup i personbeskrivningarna, eller för att en del händelser känns ganska malplacerade, något som slängs in bara för att fylla ut lite. Boken är ändå helt ok, går fort att läsa trots sina 500 sidor, och jag vill hela tiden läsa mer. Kommer förmodligen att läsa fortsättningen nån gång, när jag inte har en bunt andra böcker som ligger och väntar på mig.
Det här är en fantastiskt vacker och intressant bok som berörde mig mycket. Älskar böcker med olika kvinnohistorier.
Karaktärerna känns äkta, realistiska och mänskliga med en huvudkaraktär som man får följa genom en kamp med känslor av förlust och längtan efter förståelse.
Miljöbeskrivningarna är otroligt målande och känns levande och jag känner nästan doften av både sanatoriet, naturen och sjön.
Boken är välskriven och har nästan ett poetiskt och varmt språk. Den är lättläst fast kapitlen är något för långa för min smak.
Handlingen utspelar sig i och runt ett sanatorium i Sverige för tuberkulossjuka under krigstider. En mycket svår period.
Man får växelvis dela Ingrids respektive Karins tankar genom hela berättelsen. Det är ett bra flyt i historien och lätt att fastna.
En historia som förutom dess sorg även innehåller hopp, kärlek, vänskap, systerskap och att kunna navigera genom livets utmaningar.
Om du gillar historiska romaner med kvinnohistorier så är detta verkligen en bok för dig. Missa inte!
Detta är del 1 i serien Sanatoriesviten och jag längtar redan efter att få läsa nästa bok!
Tolv andetag till sjön av Pauline Riccius - Sammanfattning: 4/10 Inget för mig. Det blir för spretigt när författaren vill få plats med så många berättelser och teman. Följden blir att man inte kommer något eller någon in på livet på allvar. Språket i sig är okonstlat och enkelt. Katarina Ewerlöf läser superbra som alltid. - Berättelse: 4/10 Utförande: 5/10 Karaktärer: 4/10 Miljöer: 5/10 - Uppläsning: 8/10 - simongonefishin@gmail.com
Gripande och sorglig bok som fångade mig direkt. Kastades omkring bland tårar, sorg, lycka och kärlek även fast boken genomgående är fruktansvärt hemsk och tragisk. I början var det svårt att förstå varför det handlade om två olika huvudpersoner och dess perspektiv men kopplade snabbt att de skulle slås ihop till slut. Hade kanske önskat ett annat mer tydligare slut.
En trovärdig och gripande skildring av en tid då världen stod i brand av ett krig och där folks lungor/kroppar stod i brand i Sverige och världen av lungsoten, TBC (tuberkulos). Man känner en djup tacksamhet att läkarvetenskapen gått framåt på den fronten. Det finns många gripande öden som denna sjukdom skapat inte minst i denna bok. Väldigt bra uppläsare av ljudboken.
Ett stycke svensk historia dolt för de flesta av oss men väl verklig för många. Jag har passerat Sanstoriet i Sandträsk många gånger på mina resor mellan småland och Tornedalen , nu fick jag en inblick i hur livet kunde vara där.
Helt underbar bok! Dels en inblick i en del av vår svenska historia som jag inte känt till tidigare, men också en vacker berättelse om hur vi människor kan finna lycka i det lilla. Älskar kvinnoperspektivet, att årstider och miljö beskrivs så fint och hur relationerna fångas!
Jag förstår att den här har blivit nominerad till Årets bok. Paulines språk och berättelse är en mycket varm och viktig bit i vår historia, men den är inte för mig just nu. Jag kanske plockar upp den senare.