»Nu får du tid att riktigt ta hand om dig själv«, sa chefen vid avskedssamtalet. »Ägna dig åt sådant som du mår bra av.« Med mild röst och ett lika milt leende fick hon det att framstå som att hon räckte fram en present.
Men när Karin lämnar sitt arbete på skolexpeditionen, med en papplåda under armen och trettiofem års erfarenhet i bagaget, är det inte frihet hon känner – utan tomhet. Hon har blivit bortstädad till förmån för en yngre förmåga, och livet som nybliven pensionär känns mer som ett vakuum än en nystart.
Det som får henne att må bra är att arbeta, göra nytta och känna att hennes kunnande betyder något för andra människor. Hon kan inte ens föreställa sig hur hon ska kunna fylla en ändlös rad tomma dagar och veckor med vettigt innehåll.
Men medan löven faller och hösten går mot vinter kan Karin konstatera att pensionärslivet inte alls liknar den ödsliga sysslolöshet som hon såg framför sig.
Hej då, Karin är en varm och inkännande roman om förändring, identitet och att hitta en ny plats i tillvaron när den gamla inte längre finns kvar.
En härlig feelgood roman om att hitta sig själv igen efter att ofrivilligt behövt lämna sitt jobb och stiga in i pensionärslivet. Tyckte om att få följa med alla relationer, både gamla, nya och nygamla. Skulle vara spännande med en uppföljning, hur allt gick sen eftersom mycket lämnade öppet.
Det här är en både rörande och jordnära berättelse om en kvinna som inte alls vill sluta jobba. Hon vill fortsätta vara behövd, sånt man blir genom att ha ett arbete. Under berättelsen händer nåt med Karin, främst genom att hon träffar nya människor – och gamla bekanta. Boken berör mig. Den ger mig verkligen nånting, nånting annat än de spännande gåtor jag vanligtvis läser om. Läs hela min recension https://tofflandel2.com/2026/05/10/re...