Falkenberg, Lõuna-Rootsi, 1993. Jõest leitakse tundmatu noore naise surnukeha. Tõenäoliselt on teda kusagil kinni hoitud, kuid tõendeid on napilt, sest mets varjab kõik jäljed.
Uurija Björling on kohalikust politseist, Johanna töötab riigi kriminaalpolitseis ning koos asuvad nad surmajuhtumit uurima. Mõlemat mõjutavad nende elus toimunud sündmused, mille järelkaja nad endas maha suruvad. Björling jäi hiljaaegu leseks ja talle tundub, et on mõistust kaotamas, sest ta näeb oma naist kõikjal enda kõrval. Johannat saadavad lapsepõlves saadud haavad ja alles nüüd on ta valmis naasma paika, kust vahetult enne kooli lõpetamist põgenes. Siis aga kaob Björlingi tütar Malin, kes oli läinud isa eest salajas oma poiss-sõbraga telkima – ja nad kõik pannakse proovile.
Kasutades meisterlikult suurepärase põneviku elemente ja kaevudes peenelt voolitud tegelaste kaudu sügavale inimhinge, kirjutab Carl-Johan Vallgren olemuslikest vastuoludest inimese ja looduse, elu ja surma, pimeduse ja valguse vahel.
Carl-Johan Vallgren (s 1964) on üks tänapäeva Rootsi tuntumaid kirjanikke. Ta kasvas üles Falkenbergis Lõuna-Rootsis, elas pikalt Berliinis, on nüüd tagasi Rootsis ja aktiivselt tegev Stockholmi kirjanduselus. Tema raamatuid on avaldatud enam kui 20 riigis. Vallgren on ka kunstnik ja laulukirjutaja. 2002. aastal sai ta Rootsi kirjandusauhinna Augustipreemia romaani „Den vidunderliga kärlekens historia“ („Imelise armastuse lugu“) eest. Hillitsetult sünge õhustikuga, tiheda süžeega krimiromaan „Sinu aeg tuleb“ ilmus rootsi keeles 2024. aastal ja võitis Rootsi Krimiakadeemia (Svenska Deckarakademin) aasta kriminaalromaani auhinna.
„Carl-Johan Vallgreni romaani „Sinu aeg tuleb“ keskmes on lein. Vallgren kirjutab elust, mis leina ajal võib kaotada igasuguse mõtte, aga teeb seda meelelahutuse liikumapaneva jõu toel. Kummatigi on see omal moel lootusrikas raamat, mis räägib võimalusest leida tee leinast välja ja pisitasa naasta elavate maailma.“ – Lotta Olsson, Dagens Nyheter, Rootsi
„Tõeliselt võimas ja keerukas romaan, mis haaras meid nii mitmel moel. See erinevate vaatenurkadega ja mitmetasandiline tekst näitab Carl-Johani absoluutset kontrolli kirjutamise ja käsitletava materjali üle. Ja tema täiesti omanäolisest kirjutamise stiilist, mis on toores ja filtreerimata, aga ka väga poeetiline, on võimatu mööda vaadata. Ta kirjutab Skandinaavia krimi kõrgliigas!“ – Siren Maroy & Cathrine Bakke Bolin, kirjastus Gyldendal, Norra
„Ma ei pea Vallgreni „Sinu aeg tuleb“ põnevusromaaniks – pean seda romaaniks kuritööst, kirjanduslikuks romaaniks kuritööst ja hirmust. See teebki sellest raamatust nii erilise ja hämmastava lugemiselamuse. See on ilus ja hingemattev lugemine, teos, mis aitab meil mõista inimlikkuse ja vägivalla sügavamaid, fundamentaalsemaid ja hirmutavamaid külgi.“ – Job Lisman, kirjastus Prometheus, Holland
He is the author of eight novels, of which The Horrific Sufferings of the Mind-reading Monster Hercules Barefoot is the first novel to be translated into English. His novels have been translated into twenty-five languages. He lives in Stockholm.
Jag har varit ett fan av Carl-Johan Vallgren sen Dokument rörande spelaren Rubashov. Jag har läst så gott som alka av hans romaner och jag vet att jag läste de två deckare han skrev under pseudonymen Lucifer för ett anta” år sedan. Tyvärr så gjorde han inget intryck på mig som deckarförfattare då eftersom jag inte minns någonting av nån av dem. Från Rubashov, Den vidunderliga kärleken, Herr Bachman och Kunzelmann minns jag stora delar av handlingen men deckarna? Inget.
Nu är Vallgren tillbaka som deckarförfattare under eget namn. Den här gången har han skrivit en historia som jag tror jag kommer minnas men inte för själva deckarintrigen som känns som en eftertanke mest. Något att hänga upp den riktiga historien på. Jag har fått lära mig att man ska vara försiktig med biografiska tolkningar av litteratur men det faktum att han förlorade sin hustru har väldigt tydligt influerat hans författarskap här. Det är inte så mycket en roman om mord och kidnappning som en berättelse om sorg och djup saknad. Vallgren hittar en nerv och det blir tydligt för mig som läsare att det är långt mer skrämmande att förlora en hustru eller en dotter än vilket uppdiktat monster som helst. Jag hoppas den här boken har givit tröst till Carl-Johan på samma vis som den gav tankar till mig.
Deckare är inte min genre, men nu har jag ändå lyssnat på den här.
Det är nittiotal i Falkenberg. En mager flicka hittas död, en mordgåta ska lösas. (Åh nej, känner jag som hatar mordgåtor där unga flickor är offer.) Kommissarie Björlings fru har nyligen dött i cancer, han sörjer. (Carl-Johan Vallgrens skildring av sorg vilken också är självupplevd, är berörande och bokens största behållning.) Johanna från rikskrim kommer från trakten men har inte pallat återvända förrän nu. (En äldre manlig kommissarie och en ung ”tuff” kvinna med bagage känns kanske lite gjort.) Björlings dotter Malin förvinner och det verkar höra samman med brottet som utreds. (Alltid dessa osannolika sammanträffanden i spänningsromaner, snark…)
Det här var ändå alls icke plågsam läsning. Författaren gör mödan värd tack vare en fin prosa som liksom osar av gott hjärta. Jag gillar att den existentiella nivån hela tiden finns närvarande. De sympatiska karaktärerna, kärleken till människor, djur och natur bidrar med ett ljus i den annars sorgliga berättelsen.
Carl-Johan Vallgren kommer för mig alltid att vara Den vidunderliga kärlekens historia. Den fantastiska boken om Hercule Barfuss vanställd, döv och kortväxt som föds på en bordell i 1800-talets Tyskland. Vallgren fick, välförtjänt, Augustpriset för den boken och jag har tydligen inte läst något av honom sedan dess. Trots att Vallgren nya bok, Din tid kommer, är en deckare (en genre jag sällan gillar) bestämde jag mig för att läsa den.
Året är 1993 och vi befinner oss i Falkenberg. Polisen Roger Björling är på plats för att undersöka kroppen av en död flicka. Hennes hår är rakat, hon har innan sin död svultit och har hittas i ett vattendrag. Björling från hjälp från Rikskrim av Johanna. Hon bor numera i Stockholm, men har ett förflutet i Falkenberg, ett mörkt sådant. Björling å sin sida försöker att härma sig själv och vara som vanligt trots att hans fru dött i cancer för ett år sedan. När så Björlings tonårsdotter Malin försvinner är frågan om det hänger ihop med den döda flickan.
Kanske inte någon stor SPOILER, men jo fallen har med varandra att göra. Vallgren varvar Björling, Johanna och Malin som berättare vilket jag gillar. Det är ju mycket oklart hur det ska gå för Malin så det addar snarare på spänningen att vi vet vad som händer med henne.
I den alldeles verkliga verkligheten förlorade Carl-Johan Vallgren sin hustru i cancer 2023. Jag tycker det märks i Din tid kommer eftersom Björlings sorg, både den egna men även det komplicerade att ha en tonåring i sorg, skildras mycket fint. Det här är absolut en deckarhistoria, men det är också en berättelse om sorg och saknad. Din tid kommer är också bitvis otroligt spännande!
Lotta Olsson recensent på DN skrev: I Din tid kommer hittar Vallgren fram till en ny, varm intensitet, med en tät spänningshistoria och ett språk som pendlar mellan avskalad konkretion och svidande vackra formuleringar. Det är sällan man måste läsa om stycken i en deckare bara för den språkliga skönheten, men det måste man faktiskt här. Jag håller med!
Det är sällan jag lyfter fram deckare, men Din tid kommer rekommenderar jag varmt!
Romanen är verkligen skriven med ett briljant språk och hade gjort sig bra som film eller tv-serie. Det är en kriminalroman fylld av sorg och saknad med väl beskrivna miljöer där djur och natur skapar både stämning och spänning. Romanen utspelar sig i trakterna kring Falkenberg 1993 och att det är 90-tal märks på många sätt genom att de söker i arkiv, tittar i fotoalbum och inte minst i polisarbetet.
En kriminalroman med sorgesam och mörk spänning som är suggestivt berättad. Naturen tar en stor plats i boken och speglar människornas inre. Vi får komma nära karaktärerna och det outtalade, vilket ger ett krypande obehag.
Vallgren skriver mycket bra, men osäker på vad han menade med att det här inte är en "vanlig deckare" utan en roman om ett brott. För det ÄR en deckare, om än en välskriven sådan. Men det kanske var en pik mot alla mindre välskrivna deckare....
Storyn är mycket spännande, men samtidigt ganska lågmäld. Det känns också som att mycket av historien berättas genom exposition, och med mindre dialog. Jag måste kämpa för att minnas när Björling och Johanna faktiskt har dialog med varandra och inte bara återberättar vad den andre sagt. Det är nödvändigtvis inget negativt, men bara något jag la märke till.
Jag är inte lika förtjust i de trådar som inte riktigt knyts ihop i slutet, men det är ju sen gammalt.
Vallgren har verkligen gått från vaghet till vaghet de senaste 10-15 åren. Och det är lite lustigt då jag själv bara verkar ha blivit vitalare och mera omtyckt. Folk säger det. “Va’ omtyckt…” är en typisk initial sentens. Talspråkigt men icke desto mindre vad som verkar vara från botten från deras, ja sina, hjärtan. Så kan det hållas på. Och det är ju inte färre än några gånger som tillmälen som “Vitalt!” blivit kastat efter mig. Och jag som studsar på utrop. Speciellt bland betydelsebärande grafem. Ruggigt. Men sen skrattar vi och jag får både en och två komplimanger för min kufighet, fast det kallas såklart nåt annat. Det är när jag tänker efter till och med som att hårfästet mitt har blivit lägre på sistone.
En deckare av typen bladvändare, för visst ville jag veta hur det skulle gå. Nominerad till Årets bok, men jag skulle bli förvånad om den vinner titeln (tror mer på Jävla karlar). Men det är absolut en bra deckare, och gav en kul variation i läsningen. Även om deckare inte är min bästa genre så gillar jag att läsa en och annan utemellan.
Plukka tilfeldigvis denne sidevenderen med meg fra bibliotekets 1-ukeshylle, og priser meg lykkelig for det! Gøy å oppdage nye forfattere når kvaliteten er så høy som dette. Her gikk tankene til Kerstin Ekman, særlig med tanke på naturskildringene. -Som om Ekman skulle ha skrevet Nattsvermeren, har det blitt sagt, og det er i grunnen ganske treffende. Terningkast 5.
Den enda bok jag tidigare läst av Carl-Johan Vallgren var den spänningsroman, Skuggpojken, som han skrev under pseudonymen Lucifer. Jag gillade den när jag läste den, men det var ett tag sen. Din tid kommer är den första spänningsromanen han skriver under eget namn, och det är en helt annan typ av bok. Jag tycker det snarare är en roman med spänningsmoment, där mysteriet används för driva historien framför. Din tid kommer är främst en roman om förlust och sorg, om vad det kan göra med en människa. Språket är välavvägt, och nästan vackert bitvis, trots de tunga ämnena. Språket och berättandet gör att Din tid kommer är en speciell spänningsroman.
Din tid kommer är en sorglig roman, även om grunden är att man kan överleva utan den man älskar. Men så mycket mer än att överleva tycker jag inte det är. Samtidigt som hoppet ändå glimrar till ibland. Kommissarie Björling, som står i centrum av berättelsen, har förlorat sin fru och det präglar allt han gör och hur han agerar. Som varit tydligt från författaren så har hans skrivande påverkats starkt av att hans fru gick bort nyligen, och smärtan som strålar ut ur sidorna i boken är bland det mest välbeskrivna jag läst. När Björlings dotter försvinner så blir han manisk och kan inte riktigt hantera det. Han är en intressant karaktär, men jag tycker att hans kollega Johanna som återvänt till sin hembygd är ännu mer intressant. Hennes bakgrund och drivkrafter skulle jag gärna läst mer om.
Mysteriet i Din tid kommer är inte det som driver läsningen. Ur ett spänningsromansperspektiv känner man igen många av komponenterna, både i karaktärsuppsättningen, polisarbetet och ledtrådarna. Det speciella ligger i karaktärerna, och utforskandet av sorgen. Och språket.
Naturen är också värd att nämna, det skogliga landskapet där man lätt går vilse är väl beskrivet och använt liksom djuren som befolkar det. Och så 90-talet förstås, att den utspelar sig på 90-talet tycker jag väldigt mycket om.
Sammantaget gör mitt intryck av Din tid kommer att ag kommer med stor sannolikhet läsa mer av Carl-Johan Vallgren.
En okänd kvinna hittas i en å, teckna tyder att hon varit under fångenskap. Björling utreder fallet tillsammans med Johanna från Stockholm. Fler saker händer, finns det någon koppling? - upplevde att boken handlade om allt jag inte ville den skulle handla om. Största fokuset låg på allas bakgrundshistorier som i min värld saknade relevans. Den handlade ju knappt om plotten? Så fort man kom fram till minsta lilla började nästa kap med xx veckor senare - ändå otroligt målande språk om omgivningen, betydligt mindre om karaktärerna - saknade svar, mycket man fick va gissningar vilket absolut speglar verkligheten men blev arg
Läser ju aldrig deckare så blir alltid lite extra spännande när man läser en och blir ju svårt att klaga😻 Men tyckte kanske att slutet var lite ologiskt? Liksom över ett halvår?
Luetut kirjat 61/2024: Carl-Johan Vallgren: Hetkesi on tullut, Otava 2024 ⭐⭐⭐⭐ Spooky Season, Spooktober, Halloween. Hämärän syksyn kaunokirjallisia hetkiä.
Carl-Johan Vallgrenin tuoreinta aloin lukea yks yö. 4.10.2024.
#kirjahullunkirjahyllystä2024 #kirjavuoreni2024
”Kirjat ovat merkillisiä”, Mattias sanoi. ”Ne vain nököttävät hyllyssä pitämättä itsestään mitään ääntä... leikkivät kuollutta. Ja sitten kun sieltä poimii yhden ja avaa sen joltakin sivulta, niin yhtäkkiä... tuntuu siltä kuin katsoisi muurahaispesään, joka kuhisee elämää, kirjaimet kiemurtelevat ja elävät ja muodostavat lauseita ja alkavat kertoa tarinaa.”
”Ehkä sinun pitäisi ryhtyä kirjailijaksi?” Mattias nauroi.. " lainaus kirjasta s.53
Carl-Johan Vallgrens första bok på nio år är som de båda tidigare böckerna han skrev under pseudonymen Lucifer en deckare. Dock ligger själva kriminaldelen inte i fokus utan i fokus ligger den bottenlösa sorgen. Din Tid Kommer dryper av skuld, skam, saknad och sorg. Karaktärerna blir dock aldrig särskilt skarpa utan det är deras sorge- och traumahantering som står i fokus, allt annat suddas ut. Själva deckarbiten där kidnappning, död och religösa undertoner ligger till grund är bitvis riktigt otäck. Stark trea eller svag fyra i betyg.
3,5 🌟 Den nosar på en fyra ändå. Välskriven och ovanligt målande berättad för att vara en deckare. Även om berättelsen i sig kändes rätt klassisk för genren så tycker jag att det var ovanligt bra beskrivningar. På bokomslaget står det att det är ”en roman om ett brott” och det beskriver stilen bra.
Kriminalroman som gör sin grej (helt klart en bladvändare), men är väl inte så mycket utöver det. Handlar mycket om sorg förvisso. Gillar formuleringen om att människor begravs i tid, inte i jord. Påminner mig om de romaner av Stina Jackson jag läst / lyssnat på. Hade gärna velat veta och förstå mer om mördarens motiv.
Välskriven och ganska lättläst kriminalroman. Boken har ett bra flyt och fångar mig tillräckligt för att läsa vidare. Inte den bästa jag läst men inte den sämsta heller.