Så många ord han har, Lars Sund. Boken börjar ganska långtråkigt och det händer inte särskilt mycket. Jag stör mig på hur mycket han berättar om ingenting. Mot mitten av boken börjar det ändå bli lite intressant och när handlingen går mera framåt så blir man riktigt investerad. Han skriver väldigt originellt med en berättare i centrum, som hoppar mellan olika storylines och tidsepoker, vilket gör det lite svårt att följa med. Dessutom är berättaren i boken inte allvetande, utan kan bara berätta om sådant som har hört, om han inte upplevt det själv. Ett verkligt annorlunda berättargrepp, som jag inte vet om jag gillar eller inte.
Dock blir jag lite besviken på handlingen, det är inte vad jag hade förväntat mig. Det handlar inte särskilt mycket om de tre systrarna som man i titeln utlovas. Inte heller får man något egentligt svar på brottet som mycket av boken kretsar kring. Det är också svårt (i alla fall för mig) att på riktigt leva sig in i berättelsen eftersom jag hela tiden funderar på vad som hänt på riktigt och vad som är fiktion, samt vilka personer som funnits på riktigt och vilka som Sund hittat på. Eftersom jag är uppväxt och bor i Jakobstadstrakten så blir det kanske mera så, än om man vart från något ställe längre bort.
Men säga vad man vill om Sund och den här boken, men jag gick nog till biblioteket och lånade även nästa del, så riktigt tråkigt kunde ju storyn inte ha varit.