Kedjor känns bara när du rör dig

Diligentia #1

by Eva Holmquist

Som rådgivarens dotter har Lola alltid gjort vad alla förväntar sig. När hennes far bestämmer att hon ska gifta sig med skrivaren Tammas - trots att hon älskar Pellas - inser Lola att hon måste kämpa för det hon vill.

Kedjor känns bara när du rör dig är första delen i serien om rymdskeppet Diligentia.

"Det är en bok om längtan och kärlek. Om förmågan att höja blicken och att ifrågasätta verkligheten. Om att inte ge upp och att våga stå ensam. Och vem kan motstå en sådan historia?"

- Desirée Fredlund, Bokbloggen My, Myself and I

204 pages, Kindle Edition

First published April 15, 2012

About the author

Eva Holmquist är författare till science fiction och fantasy. Hon skriver mestadels för ungdomar.

2021 – The short story Playdate (science fiction) – Life of Androids 2
2021 – Stulen magi (urban fantasy) – Magiexplosion 1
2021 – The translated short story Another Day (science fiction) – Life of Androids 1
2021 – Novellen Ett säkert liv (science fiction)
2021 – Den odugliga diplomaten (science fiction) – Vailao 1 (tidigare publicerad som Förlora för att vinna)
2021 – The translated short story Good Morning Victorious (science fiction)
2020 – Kimya (urban fantasy) – Fyrstaden del 1
2020 – Novellen Sandstorm på Mars (science fiction) – Tumanako del 5
2020 – Novellen Danis flygprov (science fiction) – Tumanako del 4
2019 – Novellen Attentat mot Kreomen (science fiction) – Tumanako del 3
2019 – Novellen Permission på Norta (science fiction) – Tumanako del 2
2019 – Novellen Danis jul (science fiction) – Tumanako del 1
2018 – Ur askan av Gallus (fantasy) – Gallus del 3
2018 – Novellen Attentat mot Kreomen i antologin Bortom portalen 2
2018 – Praktisk mjukvarutestning
2017 – Gallus brinner (fantasy) – Gallus del 2
2017 – Novellen God morgon segrare i antologin Efter slutet (science fiction)
2017 – Novellen Permission på Norta i webbtidskriften Brev från Cosmos nr 4
2017 – Novellen Danis jul i webbtidskriften Brev från Cosmos nr 4
2017 – Blodskifte (urban fantasy)
2016 – Revan i tyget (spänningsroman)
2015 – Hoppa så fångar jag (science fiction) – Diligentia del 3
2015 – Novellen Beslutet (science fiction)
2015 – Novellen Kidnappad i antologin 13 svarta sagor (skräck)
2015 – Novellen Beslutet (science fiction)
2015 – Novellen Keep Fighting Until the Machines Fall Asleep i antologin Waiting for the Machines to Fall Asleep (science fiction, engelsk)
2014 – Attentaten i Gallus (fantasy) – Gallus del 1
2014 – Novellen En annan dag i antologin Kärlek i maskinernas tid (science fiction)
2014 – Novellen Att dö väl (science fiction) – skriven tillsammans med Oskar Källner
2014 – Novellen Peligro (skräck)
2014 – Novellen Vellians armé vinner alltid i antologin Maskinblod 3 (science fiction)
2014 – Ödeland (novellsamling)
2014 – Novellen Som en film i antologin Maskinblod 2 (science fiction)
2013 – Det är inte så lätt som du tror (science fiction) – Diligentia del 2
2013 – Novellen Flykten från Paradiset i antologin Maskinblod (science fiction)
2013 – Förlora för att vinna (rymdäventyr med fantasykänsla) – Vailao del 1
2012 – Kedjor känns bara när du rör dig (science fiction) – Diligentia del 1
2006 – Hästar på vift

Reviews

[Håkan Wester · Rating 3 out of 5]

Överlag lite småtrevlig roman på ett generationsskepp på resa genom rymden. Jag tycker det var för många karaktärer och för lite som hände. Ibland stod dialogen still och jag tappade intresset. Men där fanns många goda idéer och jag blev engagerad av huvudkaraktärerna och nyfiken på hur det skulle gå för dem.

En titel om kedjor och en softad ung flicka i korsett på framsidan fick mig att tänka på något helt annat än space opera. Om boken skall tryckas på nytt föreslår jag att Ordspira förlag byter ut titeln och/eller bilden så den stämmer bättre med texten. Det är ju inte 50 shades of a generationsskepp direkt. Inte ett dugg.

[Anna · Rating 4 out of 5]

På ett skepp som åkt från jorden för över 300 år sedan bor Lola. Hon är rådgivarens dotter. Hon älskar Pellas, men hennes far tycker att skrivaren Tammas är bättre för henne. Tillsammans med sin bästa vän Mela försöker hon övertyga sin pappa att ändra sig. Men Mela har större planer och snart händer flera stora saker på en gång och allas liv på skeppet kommer ändras.
En bok som är lätt att ta till sig, gillade det enkla sättet att skriva och hur berättelsen flöt på. Vill gärna läsa fortsättningen om skeppet Diligentia.

[Ylva Lindell · Rating 4 out of 5]

Jag gillade den här även om Sf inte riktigt är min typiska genre. Så först läste jag den och sedan dottern. Dottern som är elva hade lite svårt att släppa den här och nu ska vi beställa andra delen på biblioteket. En fin historia som lämnar en med ett sug efter mer.

[Patricia Lule Hamilton · Rating 3 out of 5]

Jag har läst första delen Kedjor känns bara när du rör dig i bokserien: Diligentia skriven av @evaholmquist
.
.
Boken handlar om att ta sig ur sin comfort zone utifrån de normer de samhället som skapats på skeppet genom flera generationer (350 år). Passagerarna på skeppet beskådar skeppet som om det vore en Gud att dyrka & det existerar olika klasser utifrån yrke & familjeband. Det är ett samhället som är mansdominerade i sitt styre. Huvudkaraktärena är Pellas & Mela & Lola som vi följer deras kamp med att lyssna på sin inte röst eller vad samhället förväntar sig av dem som medborgare.
.
.
Citat ur boken:
"Mela trodde allt var lätt, men det var det inte. Som rådgivaren dotter hade Lola krav på sig som hon inte kunde förklara. Mena var stark. Det var inte Lola. Hon brukade göra vad alla andra förväntade sig, men inte i det här fallet. Det kunde hon bara inte. Tammas var motbjudande. "Det är för att du bara känner kedjorna när du rör dig" , svarade Mela. Lola såg förbryllat på henne. Kedjor, inte hade hon några kedjor, men hon orkade inte fråga."
.
.
Lola är en osäker huvudkaraktär som högsta mål är att gifta sig & bilda familj med den hon älskar Pellas. Medan Mela är raka motsatsen. Hen har ambitioner att påverka & förändra den samhällsstruktur som existerar ombord på skeppet Diligentia. Pellas är en fixar som gillar att lösa problem genom att hitta delar som behövs till lagning eller se fler än en lösning på att laga eller konstruera något nytt.
.
.
Min favorit karaktär är Mela då hon är självständig i ett samhälle där normen säger till hen vad hen får & inte får göra. Mena vägrar ge upp sin kamp om rättvisa & att skapa en demokrati med luka rättigheter för alla medborgare.
.
.
Boken tempo är lagom & den är lättläst. Dock ser jag mer framemot andra boken i serien då Mela får ta del plats i handlinge. Då Melas livsöde är det som lockade mig mest att läsa vidare i första boken.
.
.
För att sammanfatta boken med några ord: normer & samhällsstruktur & bryta loss från sina inre kedjor för att finna sin egen röst. Boken får betyget tre av fem. 📚📚📚
.
.

[Gabriella Kjeilen · Rating 3 out of 5]

Jag har varit nyfiken på den här boken ända sedan jag hörde om den för första gången. Science fiction har börjat locka mig väldigt mycket på sistone och Kedjor känns bara när du rör dig lät verkligen som en bok i min smak. Men efter att ha läst den måste jag säga att den inte föll mig riktigt så mycket i smaken som jag hoppats, även om den var bra. Är rädd att jag kan ha haft lite för höga förväntningar.

Det märks att språket är riktat till yngre läsare (12 års åldern) och detta är något som lätt kan störa mig när jag läser. Jag gillar inte för krångligt språk men blir det för lättläst kan även det få mig att tappa intresset. Men eftersom jag vet att Eva tänkt sig en yngre målgrupp när hon skrivit boken så förstår jag varför den är skriven på det sättet och fortsatte läsa ändå. Gillar dock att hon skippat svärorden och bytt ut mot "sjutton". Tummen upp för det!
Något annat som störde mig lite grann i läsningen är namnen på karaktärerna som alla är väldigt lika. Exempel på kvinnliga karaktärer är Lola, Mela, Kela och Vala och exempel på manliga är Bobbas, Pellas, Lallas och Tammas. Detta vilket gjorde det svårt att förstå vilka som var vilka, åtminstone till en början och jag blev ganska förvirrad.

Så nu när det är sagt går vi till det bra: Eva har en väldigt fin tanke bakom boken och det märks tydligt att det är något hon vill framföra. Det börjar som en ganska klassisk kärlekshistoria om en ung kvinna som vill gifta sig med mannen hon älskar medan hennes pappa redan har utsett en man han tycker hon ska gifta sig med. Men ju längre in man kommer i boken märker man att det är en berättelse som innehåller så mycket mer än så. De lever i ett isolerat samhälle (på ett rymdskepp som färdats i 350 år) där alla har sina platser i samhället och ingen ifrågasätter ledarna. Åtminstone inte förrän Lola och Pellas börjar kämpa för att få vara tillsammans. Det blir en kamp om inte bara kärlek utan även om friheten att få bestämma över sitt eget liv.

Så kort sagt tycker jag att det är en bra bok med ett bra budskap. Man måste inte heller gilla science fiction för att läsa den vilket kan vara ett plus eftersom den då når fler läsare. En bra bok för alla åldrar även om jag personligen känner att den riktar sig till de lite yngre läsarna. Dessutom är omslaget helt fantastiskt (precis som alla hennes andra omslag).

[Anna Blixt · Rating 1 out of 5]

Välmenande historia som brister gravt i språk, världsbygge och detaljer. Ett 50-tal människor ombord på ett rymdskepp har efter 400 år i rymden glömt bort sina rötter, slutat läsa sina loggar och böcker, och har bildat någon slags barnslig kult där de dyrkar skeppet. När Lola, en ung kvinna som arbetar med skeppets växter, blir kär i fixaren Pellas, rör det om i den lilla myrstacken.

Jag vill tycka om berättelsen, men det går bara inte. Världsbygget är så svagt att det spricker i fogarna. Ingenting känns trovärdigt, och det känns så onödigt när det hade varit så enkelt att rätta till. 50 personer är en för liten population - hade det förstört historien om de hade varit 500 istället? Nej. Hur i all världen kan det ha gått generationer ombord på skeppet utan att någon någonsin har skadat sig - trots att man arbetar med djur (som lätt orsakar olyckor) och att alla kvinnorna föder barn? Ändå behövs det ingen läkare? Och ombord på ett skepp med typ 5 stora rum är det aldrig någon som går på upptäcktsfärd... inte ens barnen? Och alla gör precis vad kaptenen säger, oavsett hur dumt det är, trots att han inte har någon vaktstyrka eller makt över några av skeppets kritiska system?

Alla människorna som befolkat skeppet framstår mentalt som småbarn och det gör historien rent frustrerande att läsa. Att alla namnen är extremt lika varandra och att beskrivningarna av skeppet är bristfälliga gör inte saken bättre.

Jag kan inte rekommendera den här boken.