Something’s not right. Liv is sure of it, but every time her mind grazes the notion, her thoughts slip away and her days proceed as before. Days consisting of waking up in the dormitory with the others, putting on the gray clothes and attending classes. It’s a life of windowless corridors, strict rules, and punishments for anyone who fails to keep them.
In two months, a house partner will be chosen for Liv, and together, they will breed a child. That child will be taken to its own facility, never to be seen by her or her house partner again.
Then Ossian comes along.
Ossian is a transfer from another facility, but something is different about him, and Liv is determined to find out why. A determination that might just cost her everything.
The Transfer is the first book of The Transfer trilogy–a high-stakes, fast-paced, relationship-focused dystopian series. The trilogy was first published in Sweden, where it won the hearts of young and adult readers alike, and was nominated for the Selma Award.
“The story is compelling straight through, a real page-turner.”
I love inspirational books with an epic love story and a message that moves your heart. So that's what I'm going for when I write!
I started out writing inspirational fiction for young adults, but soon discovered my books were equally appreciated by adults. Honestly, I just feel very blessed to know that what I write have touched people's hearts.
I write both contemporary fiction and dystopian/speculative fiction, but so far, only my dystopian books are available in English. You can read about my Swedish books at http://www.hannachristenson.se, and my English books at http://www.hannachristenson.com
Vad kan man säga, annat än att boken levde upp till förväntningarna på en av mina favoritförfattare! Spännande och lättläst bok som man inte ville lägga ned, jag ser verkligen fram emot resten av serien!
Liv bo i vad som kallas för facilitet. Det är så människorna bor numera, utanför faciliteterna så finns det livsfarlig strålning som dödar en människa på ett par månader. Det är ett liv med tydliga ramar, vad som är rätt och fel, tydliga förväntningar och ingen behöver fundera över vad som är deras plats i livet, i systemet.
Sedan kommer Ossian. Han är en förflyttad. Han har brutit mot reglerna fem gånger och fått fem prickar, det är därför han har blivit förflyttad. Liv tycker med en gång att det är något med honom. Hon kan inte riktigt förklara, men han känns annorlunda mot de andra som bor i faciliteten. Mötet med Ossian blir ett vägskäl i Livs liv och hon måste välja vilken väg hon vill ta.
Detta är en dystopi, och det är ett tag sedan jag läste denna typ av bok. Det är en bok som går att prata om och det går att dra paralleller till våran samtid med krig, förtryck, maktmissbruk och fysiska och mentala murar som människor reser runt sig på olika sätt. Jag tycker det skulle vara intressant att diskutera denna bok ihop med ungdomar på högstadiet eller gymnasiet.
Den förflyttade är en dystopi som utspelar sig efter kärnvapenkatastrofen, med den snart 18-åriga Liv i rollen som huvudperson. Liv, och alla andra människor, lever i de faciliteter som är skapade för att skydda befolkningen från strålningen på utsidan. Men är allt verkligen som de har fått lära sig..?
Den förflyttade är en helt okej ungdomsbok, den är lättläst och har ett bra driv. Däremot är handlingen ganska förutsägbar och karaktärerna nära inpå klyschiga - så om man har läst ett par dystopier tidigare så erbjuder denna inget nytt.
Även fast det fanns saker jag ogillade så drogs jag till storyn och världen författaren hade skapat. Jag gillade helheten och det var en lätt läsning. Det var en bra bok helt enkelt. Ser fram emot de andra böckerna i serien, och väntar med spänning på fortsättningen
Den var bra. Jag kom inte riktigt in i den i början men den var bättre en bit in. Den var lite förutsägbar men den var en bra bok. Fick boktipset av Alva.
I absolutely loved The Transfer. A quick, easy read, with wonderful characters. Also, a very strong female lead. I could actually see this happening in a future world.
Liv lever i vad som kallas "facilitet", en byggnad/ett samhälle som anses perfekt. Så länger man lyder reglerna. Lyds de inte ges man en prick. Fem prickar innebär förflyttning till en annan facilitet. Det har hänt Ossian, som dyker upp i Livs värld och vänder den upp och ner. Vem är han, och vad vill han egentligen Liv?
Har du läst science fiction riktade mot unga och yngre vuxna så har du läst mycket av Den förflyttade redan. Väldigt lite är nytt. Perfekt tjej träffar inte perfekt kille, blir kär utan att något egentligen sagts mellan dem. Kille är inte den han verkar vara, tjej är ämnad för större saker. Krydda med några moralkakor om familjens helgd och du har den här ganska mediokra boken klar. Jag vill inte säga att Hanna Christenson skriver dåligt, för det gör hon inte. Språket är helt okej. Boken är också snyggt satt och med en framsida (som egentligen var den som fick mig att läsa boken - den ser helt enkelt bra ut). Men saker går lite fort i den här boken, som att idéerna måste ut så fort det går för att nästa ska komma in. Och vissa delar kunde ha strukits (t.ex. en skrattretande scen när Liv ska träna, vilket givetvis måste föregås av den del avklädning). Några ord är överanvända ("omvälvande" användes en hel del i början av boken) och det är mycket stora känslor i allt som händer Liv. Romansen (självklart är det en romans) mellan Liv och Ossian känns också snabbspolad, särskilt med tanke på att det här är del 1 i en trilogi.
Även om jag inte gillade boken kommer jag nog att läsa vidare. Boken gick snabbt att läsa, och det kan ju hända mer i del 2 och 3 som räddar upp helheten.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Jag såg ett tips om den här boken i en författargrupp och den lockande beskrivningen fick mig att dyka in på Adlibris och köpa boken direkt. Utan att reflektera närmare över omslaget. Vilket var en himla tur, för omslaget är tyvärr inte fantastiskt. Det finns ingenting i bilden som visar varken genre eller handling, så det här är en bok jag normalt inte ens skulle ha tittat på. Nu struntade jag som tur var i omslaget och hittade en dystopisk liten pärla.
Jag älskar dystopiska berättelser, och Den Förflyttade har ett spännande koncept. Men det faller platt. Allting känns förutsägbart, känslorna känns oförtjänta, och språket är fruktansvärt TRÅKIGT. Jag stör mig på huvudkaraktären, som aldrig tycks ställa de frågor som läsaren vill få svar på. Slutet var typiskt kliché. Den Förflyttade är absolut inte den värsta boken jag läst, men tillräckligt nära.