Seinillä liikkuvia varjoja, kalvava tunne, että joku seuraa...Todellisuutta vai harhaa?
Emma Sköld -sarjan 12. osassa Tukholman poliisi kohtaa piinallisen tapauksen, jonka selvittäminen vie yhä syvemmälle perhesalaisuuksien ja valheiden verkkoon.
Nainen katoaa jäljettömiin Tukholman Brommassa. Rikostarkastaja Emma Sköld kollegoineen tekee kaikkensa selvittääkseen tapauksen, mutta tutkinta herättää enemmän kysymyksiä kuin antaa vastauksia. Miksi naisen aviomies odotti kolme päivää ennen kuin otti yhteyttä poliisiin? Tilannetta mutkistaa entisestään Emman sisko Josefin, joka on aloittanut poliisikoulutuksen. Josefin ei malta olla sekaantumatta tutkintaan, mutta keltanokkana hänellä ei ole aavistustakaan siitä, mihin hän on ryhtymässä...
Sofie Sarenbrant (s. 1978) on ruotsalainen menestysdekkaristi, jonka kirjoja on käännetty 17 kielelle ja myyty yli kuusi ja puoli miljoonaa kappaletta. Sarenbrant on voittanut arvostetun Vuoden ruotsalainen rikoskirjailija -palkinnon kolme kertaa. Emma Sköld -sarjan lisäksi Sarenbrant kirjoittaa myös lastenkirjoja ja yhdessä Carina Bergfeldtin kanssa psykologista jännitystä tihkuvaa Frida von Engen -sarjaa, jonka ensimmäinen osa Syntymäpäivä julkaistiin suomeksi tammikuussa 2025.
3,5⭐️ Kan tycka att boken var lite långdragen emellanåt. Vissa kapitel var mer karaktärs-centrerade vilket automatiskt bromsar ner framstegen inom fallet i boken. Det är väl i och för sig en smakfråga vad man tycker om det.
Ploten var dock väldigt bra. Ett väldigt komplext fall som är svårt att gissa sig igenom. Jag älskade inslagen av de olika psykiska svårigheterna i karaktärerna. Jag anser att många författare är rädda för att snudda vid sådana teman. Men gör man sin research ordentligt så kan det leda till riktigt intressanta fall och idéer till böcker.
Jag skulle säga att jag överlag absolut gillade boken, men det är inte en favorit av Sarenbrant tyvärr. Men värd att läsa!
Sofie Sarenbrant levererar återigen en välskriven och engagerande kriminalroman som lyckas överraska. Följeslagaren tar upp ett ovanligt tillstånd som sällan skildras i skönlitteratur, vilket ger berättelsen en intressant och oväntad vinkel. Jag vill inte avslöja för mycket, men just detta grepp bidrar starkt till att göra boken minnesvärd. Även psykisk ohälsa lyfts, något som bidrar till att bryta stigmat kring ämnet. Handlingen håller ett bra tempo, med flera oväntade vändningar som höll mig som läsare på tårna. Det är alltid trevligt när en bok inte går att förutsäga, och Följeslagaren är just en sådan läsupplevelse.
Den var bra! Inte något wow men mysig vardagsdeckare. Det som drar ner betyget är att det nästan alltid är någon av huvudkaraktärerns nära som blir kidnappad på något märkligt sätt av gärningspersonen. Förutsägbart.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Den 12e boken ur serien om Emma Sköld och jag var så taggad på att få läsa boken. Hittills har den varit okej, känns en aning långdragen. Har börjat hända mer och mer som gör mig mer intresserad men inte wow än så länge.
Klar med boken och den blev absolut bättre mot mitten och slutet. Den hade kunnat kortas ner en del för att få den mer spännande genom hela boken. Det var en del som jag var förvirrad över tidigt i boken men allt det blev tydligt i slutet. En bra bok, men inte den bästa i serien. Med tanke på slutet så är jag säker på att vi får träffa Emma Sköld igen!
Längesen jag avslutade en bok nu. Gillar verkligen Sofie Sarenbrants böcker om Emma Sköld, men vet inte riktigt vad jag tyckte om denna. Den var helt okej, men tyckte att det var svårt att förstå allt pga många karaktärer. Jag ville också velat haft mer tid åt Nyllet och Emmas interaktion. Även bokens storyline gick väldigt långsamt och det kändes som att i mitten av boken stampade man på samma ställe. Men överlag en okej bok!
En kvinna försvinner men mannen anmäler inte försvinnandet för än efter tre dagar. Vad döljer han! När det sedan kommer fram att kvinnan känt sig förföljde är inte Emma lika säkra på att maken är den skyldige. Även Emmas syster Josefin intresserar sig för den försvunna kvinnan. Hon bor i närheten och därför kan röra sig naturligt i området. Det är en spännande läsning! Med intressanta grannar som kan var inblandade i försvinnandet. Samtidigt som vi får serverat glimtar från förr. Hur hänger det ihop? Spännande upplösning som inte kan anas för än på slutet! Jag gillar den här deckaren.
Har alltid gillat hennes böcker om Emma Sköld, men detta är den 12:e i serien och tycker att de senaste böckerna har inte varit lika bra som de tidigare. Lättläst och underhållande. Gillade ploten i de olika perspektiven. Gillar att det är korta kapitel. Några frågor lämnades obesvarade eller gick inte ihop iallafall, lite irriterande.
Syskonfejden tar av mellan Josefin och Emma. Josefin håller på att utbilda sig till polis och fast hon inte är färdig så blandar hon sig i en polisutredning om en försvunnen kvinna. Emma mår dåligt efter ett missfall för ett par år sen och förhållandet med Krille haltar. Boken är lagom medryckande, också om något långsökt.
Klart sämsta i serien med Emma Sköld. Alldeles för mycket tjafs i det sedvanliga bråket mellan systrarna. Andra relationsproblem för Emma fyller ut handlingen. Emma Sköld-spåret är uttömt, dags för nytt. Det tar sig lite i slutet men segt. Kan inte ge högre än en etta.
Jag har läst alla böckerna i serien om Emma Sköld och de är alla lika välskrivna. Sofie Sarenbrant är skicklig i att väva samman de olika karaktärernas berättelser så att de bildar en gemensam ram kring själva kriminalhistorian. Följeslagaren är en av de böcker i serien som jag tyckte bäst om. Den innehåller en spännande mordgåta som visar sig ha sin bakgrund i händelser många år tidigare. Vi får också följa Emmas strävan att balansera sitt yrkesliv med privatlivet och relationerna med de familj och kollegor. Josefin, Emmas syster, har en mer framträdande roll i denna bok och jag tyckte om att få läsa mer om henne. Jag upplevde även att det fanns mer energi och driv i berättelsen än i förra boken.
Emma Sköld-böckerna innehåller inte enbart en spännande kriminalhistoria utan Sofie Sarenbrant väver också in samhällsaktuella frågor som får betydelse för händelserna i boken. I Följeslagaren berör hon bland annat sluten ungdomsvård, relationsvåld och psykisk ohälsa.
Följeslagaren, och framförallt hela Emma Sköld-serien, är ett måste för dig som vill läsa spännande och välskrivna deckare.
Så var det dags för en ny bok om Emma Sköld och hennes nära och kära. Boken är rätt spännande och jag känner ju karaktärerna nu. Dock tycker jag att Josefin är rätt jobbig här, hon gör en massa saker som faktiskt skadar både hennes framtida yrkesliv men också hennes relation till Emma och de andra inom polisen. En person som agerar så som Josefin gör är ingen man skulle vilja ha vid sin sida när man i arbetet riskerar sitt liv för att hjälpa andra. Handlingen är lite rörig av och till, det är inte helt lätt att hålla isär dåtid och nutid. Det tar dock inte lång tid att räkna ut vems dåtid det är man får ta del av.
Lättsmält underhållning, men karaktärerna som man tycker borde växa i en serie blir bara allt mer irriterande. Jag börjar bli rätt trött på Emma och hennes oförmåga att ta tag i sina egna problem. Hennes syster Josefin är ännu värre, att hon inte slutar lägga sin näsa i blöt börjar bli rejält tröttsamt. Temat på boken är å andra sidan intressant, att väva in psykisk ohälsa och vad det kan innebära. Men sammanfattat är det en dussindeckare. Språket är emellanåt väldigt banalt, man beskriver saker in i minsta detalj vilket gör att man som läsare inte har något utrymme kvar att föreställa sig saker själv.
Ok. Efter att ha läst Mary Kubica och Riley Sager är Sofie Sarenbrandt tyvärr mellanmjölk i jämförelse. Lite fånigt också kring Emma Skölds syster som så gärna vill bli polis att hon under utbildningen på PHS börjar "leka" polis i grannskapet när ett mord begåtts i hennes villakvarter i Bromma. Jag läste ju ändå ut boken så något hade den väl men nja, ingen bok jag rekommenderar. Finns betydligt bättre skrivna spänningsromaner/deckare som man absolut inte vill lägga ifrån sig, och det är ju så en bok ska vara.
Det är inte den bästa i serien, kanske börjar jag tröttna lite på Emma och ”hennes problem”. Josefin lägger näsan i blöt lite väl mkt och kanske börjar jag tröttna även på det, känns inte som att historian tar sig fram många steg. Lätt läst och enkel att hänga med i, men lite väl många separata historier genom boken.
En bra och spännande bok som alla hennes böcker är. Kan dock tycka att den ibland kunde vara väldigt långdragen. Var förvirrad på vissa kapitel men mot slutet knöts säcken ihop och man förstod sammanhanget mellan vissa karaktärer. Lät i slutet som att det ska komma en till bok så ska bli spännande att fortsätta läsa serien.
Serien om Emma Sköld är en av få långkörare jag följer. Just den här bokwn tycker jag gick lite på tomgång och var plattare än tidigare böcker. Jag gillar annars Sarenbrants språk och berättarstil. Jag vill inte spoila handlingen, men hela upplägget med Kitty känns bara fel. Bara i litteraturens värld liksom...
Ett okej tidsfördriv, men inte mer än så. *Spoiler* Har tidigare gillat de flesta Emma Sköld böckerna, men det börjar bli enormt tjatigt att Emma och hennes närmsta hamnar i knipa gång på gång. Samma tjafs mellan Emma och hennes syster dessutom. Hade höga förväntningar efter att ha läst betygen. Enligt mig är Följeslagaren tyvärr den sämsta i serien. Rörigt!
This entire review has been hidden because of spoilers.
Hele handlingssporet med Josefin, der skal til at lege betjent og være dybt uansvarlig, er simpelthen så dumt og irriterende. Hvad skal hun nu til at være med for? Og hvor er det uprofessionelt, at hendes handlinger ikke får konsekvenser for hende.
Jeg tror den her serie er et overstået kapitel for mig.
Som alltid är den riktigt bra. Har du inte stött på en enda bok i Emma Sköld serien som jag inte uppskattat. Spänning och tvister som gör att boken blir spännande. Pusselbitarna läggs kapitel för kapitel. Bra skriven som alltid.
Helt okej, gillar serien men börjar bli lite uttjatat kanske. Störde mig lite på att hennes syster skulle lägga sig i, men tvisten med mördaren var ändå bra för i början kunde jag inte se att det skulle ta den vägen.
Nja, inte hennes bästa bok. Tyckte att det varit jobbigt med alla parallella stories. Som var väldigt långdragna. Det är tyvärr också för mycket fokus på relationer och sidostories än själva polisfallet. Känns som om det är dags att avsluta Emma Skölds karriär och hitta på något nytt.