Även vi som är migranter eller barn till migranter har drabbats av en förlust som inte har rymts i det offentliga samtalet – många av oss känner inte längre igen det samhälle där våra familjer fick en fristad. Att reducera kritik mot migrationspolitiken till en fråga om ”främlingsfientlighet”, är att ignorera också oss och vår erfarenhet.
I sin debutbok skildrar Paulina Neuding Sveriges nedgång mot gängkriminalitet och social oro. Hon beskriver attackerna på ambulanspersonal i utsatta områden, stöket på biblioteken, rånen mot barn och situationen på skolor där elever tvingas anpassa sig till gängens maktanspråk. Och hur det länge förknippades med förnuft och antirasism att inte se det komma.
Paulina Neuding är journalist och samhällsdebattör. Hon är sedan många år knuten till Svenska Dagbladets ledarsida och har skrivit en rad uppmärksammade artiklar om den svenska samhällsutvecklingen.
Dyster men bra läsning. Mer nyanserad än jag väntade mig, men mest av det man kan tro. Gäller att samla sig lite för att klara av att läsa, många (dåliga) känslor som väcks av historierna och intervjuerna som samlats.
En absolut kritisk bok om situationen i Sverige. För den som följt utvecklingen, läst Neuding, Doku, Ranstorp mfl är det inga nyheter men väl samlat. Jag undrar hur situationen ser ut om 20år?