Evert satsasi minkkeihin ensimmäisenä koko kylässä.- Tässä on rahaa, poika, Evert sanoi Lars-Mikaelille.Minkit haisivat, mutta Lars-Mikael rakasti niiden hajua. Vähitellen muutkin kyläläiset ymmärsivät, että minkeissä oli tulevaisuus. Minkkitarhat kasvoivat, kylä kehittyi, maailma kulki eteenpäin. Ihmiset elivät minkkien ehdoilla, minkit ihmisten. Minkkitarha on Pohjanmaalla kasvaneen Karin Erlandssonin taiturillinen esikoisromaani, joka nivoo yhden perheen tarinan osaksi laajempaa muutosta. Henkilökohtaiset uhraukset ovat suuria, mutta niin ovat voitotkin. Kiistanalainen elinkeino on toisille koko maailma, eivätkä tarhurit ole uskoa korviaan kuullessaan uutisia kettutytöistä. Huhut alkavat kiertää, epäluulo alkaa itää.Erlandssonin eleetön kerronta valaisee armottomasti päähenkilöiden toiveita, pelkoja ja pettymyksiä. Aikakausi muuttuu hitaasti toiseksi, mutta ihmiset eivät aina muutu.
Så bra, älskar "lokala" välskrivna böcker. Karin beskriver vardagliga händelser på ett fint sätt, inte för mycket, inte för litet. Boken som berättar trovärdigt om livet i Nykarleby på en minkfarm under tre generationer. Det är både rörande och berörande att läsa om uppbyggandet av ett livsverk som kretsar kring den egna gården.
Den var riktigt, riktigt bra! Jag gillade denna bättre än de andra jag läst av Erlandsson. Berättelsen liksom flyter över från generation till generation och den behandlar så många tunga, viktiga och aktuella teman som kommer nära och berör.
Mikä masentava tarina... Se ahdisti jatkuvasti, alusta alkaen. Hahmot ovat kuvailtu tosi hyvin ja tuntuivat aidolta. Odotin kunnon vahvaa loppua, kuten joku olisi saanut hysteriakohtauksen tai tappanut jonkun, mutta se loppuikin suhteellisen armollisesti.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Känns som en "mitt i prick"-skildring av farmarlivets hårda slit och oböjliga rutiner. Berättelsen flyter fram genom olika minkfarmargenerationer i bokens Nykarleby. Gemensamt är den stickande lukten, skiten och de vackra pälsarna. Farmarfamiljens liv sker på minkarnas villkor, och deras liv ter sig ibland lika inburat och klaustrofobiskt som minkarnas.
En trevlig liten bok om minkfarmarnas tid i Nykarlby, Österbotten. Det är hög igenkänningsfaktor även om minkfarmarlivet är mig okänt. Bortsett från lukten. Den är nästan helt borta nu. Annat var det när vi skulle åka från Vasa till Purmo för att hälsa på min mormor i mitten på 80-talet, då hängde minklukten tung. Det måste ha funnits mycket pengar i det, annars vet jag inte hur nån skulle ha orkat. Å andra sidan var alternativen inte så många och att vara vanlig bonde var inte luktrativt.
Lars Mikael började hjälpa till med minkarna så snart hans pappa Evert skaffade dom. Det var klart från början att han skulle ta över, han fick till och med ett eget minkhus att öva på. Skolan var inte så intressant och han behövdes hemma. Speciellt efter att Evert haft en olycka och mamma Marianne blir allt mer glömsk. Vi får följa farmarlivets vardag, med glädjeämnen, hårt arbete och besvärligt familjeliv. Det är lättläst och medrivande. Rekommenderas!
Alun mielenkiinto ei pitänyt ihan loppuun saakka, mutta neljä tähteä silti tarkasta kuvauksesta ja Pohjanmaasta. Paljon paljon tuttua, vaikka minkkitarhaa ei meillä ollutkaan, naapurissa kyllä useita. Nostalgiakirja.
Wow, vilken bok. Som Nykarlebybo känns allt så nära och hemtamt. Boken rör sig snabbt i tiden och vi får följa flera generationer. Dock skulle jag önskat lite mera tidsangivelser eller åldrar, för mig personligen hjälper det att få en djupare ingång till karaktärerna. Början av boken är fantastisk, berättelsen ångar fram och texten riktigt griper tag i en. Otroligt känslosamma stycken! Sen lägger sig ett sorgband kring berättelsen när den sekundära barnlösheten vävs in, något som både gör mig ledsen och som berikar. Karin räds inte den sorgliga berättelsen, vilket berikar boken som helhet. Hon beskriver rakt upp och ner hur livet är och man kan inte räkna med ett lyckligt slut, för så är ju det verkliga livet. Dock kan jag ändå känna att det blir lite för usligt i andra halvan av boken, och när boken är slut känner jag mig inte klar med berättelsen.
When I started reading I didn't really enjoy it but as the story progressed I found it quite interesting and the story really started moving forward. It is not the best thing I've read this year but it is okay and it was a really fast read so overall a positive reading experience.
Lättläst och välskriven men ingen igenkänningsfaktor för mig. Jag har svårt att förstå hela grejen med minkfarmar men det var intressant att slå upp och läsa på mer om det.
Jag har lite svårt att hitta ord för den här boken. Den var... så främmande och så välbekant på samma gång. Ibland kunde jag precis känna lukten, smaken, känslan som författaren beskrev. Andra gånger såg jag på händelserna från utsidan, som en passiv och smått ointresserad åskådare. Men platsbeskrivningarna, människoporträtten, åh vad jag älskade dem, och åh vad avundsjuk jag är på att Karin E kan skriva så och jag vill också kunna! Jag tänker rekommendera den här boken åt alla som orkar lyssna, visst finns det brister i den men språket är gnistrande klart och händelseförloppet i berättelsen har sin egen logik som tilltalar kanske speciellt en van läsare.
Jag tyckte väldigt mycket om denna bok. Trevligt att hitta någon författare som man aldrig tidigare har hört om. Jag hoppas att hon skriver mera i framtiden. Personerna i boken var inte överdrivna och författaren var bra att beskriva vardagen, gömda känslor, värme, bitterhet och hämnd. Rekommenderas!