Gunilla Linn Persson återvänder till den skärgård hon kan så väl och som hon skildrat förr, exempelvis i den älskade teveserien Skärgårsdoktorn. Nu befinner vi oss på Hustrun – en ö vid själva människogränsen i Stockholms skärgård. Så ljuvligt vacker med strändernas ridåer av alar och sången av näktergalar och stigar en gång trampade av bara fötter och kritter. Vintern 1914 ger sig sju ungdomar ut på isen efter en dans på grannön Tasslan. Vägen hem är rösad med enbuskar. Werner och hans Kyra, Fem frön till och Mandis och de andra möter en storm som saknar motstycke i mannaminne. Deras kamp för att ta sig hem över isen kommer att prägla livet på Hustrun i nästan hundra år. Det bråkas om allt, om bryggor, om servitut, om djur, om månen. Om skulden. I denna värld av trätor lever Ellinor Ingman, en kvinna på andra sidan de femtio, som kör Algots Sjötaxi och ensam sköter sina sysslor och inte minst sin far Algot. När berättelsen börjar flyger Herrman Engström hem från Labrador i Kanada. Han är fågelmålare. Uppväxt på Hustrun ska han nu göra mästarprovet: skildra ådan, ejderhonan. Ellinor brakar rätt in i bryggan när hon ser honom. Herrman! Romanen är en skildring av skärgården förr och nu, av kärlek och hat i havsbandet. En berättelse som fascinerar, roar och på allvar griper tag i hjärtat. De historiska och de nutida berättelserna kompletterar varandra och till slut möts de båda bågarna och cirkeln sluts över hundra år.
Ellinor ist 55 Jahre alt und lebt mit ihrem pflegebedürftigen Vater in Schweden. Sie leben dort sehr zurückgezogen im Stockholmer Schärengarten. Eines Tages steht nach über 30 Jahren Herrmann wieder vor Ellinor, ihre Jugendliebe. Die Vergangenheit holt die beiden ein und bringt alte Gefühle wieder ans Tageslicht.
Mein Leseeindruck:
Es fällt mir nicht ganz leicht, meinen Leseeindruck zu diesem Buch in Worte zu fassen. Die eigentliche Handlung an sich mochte ich sehr, zumal auch die Vergangenheit von 1914 eine Rolle spielt. Ich mag zwei Handlungsstränge und Zeitebenen in Büchern generell sehr gerne.
Mein Problem mit diesem Buch ist der Erzähl- bzw. Schreibstil. Ich denke, vielen wird das Buch gerade wegen des poetischen Schreibstils sehr gefallen. Ich selbst mag es aber lieber etwas gradliniger.
Ich konnte mich in die Figuren leider nicht wirklich hineinfühlen und auch nicht alle Handlungen nachvollziehen. Positiv ist allerdings die Atmosphäre, die hier wirklich sehr dicht ist.
Ich denke, wer Spaß an einem ausgefallenen bzw. poetischen Schreibstil hat, wird dieses Buch sehr mögen. Meinen Lesegeschmack hat es leider nicht ganz getroffen.
Av författarinna till Skärgårdsdoktorn. Utspelar sig i Roslagens skärgård på ön Hustrun. Ellinor (50) och hennes far är de enda bofasta kvar. Varvar nutid och år 1914. Kärleksfullt, mellankoniskt och ett väldigt vackert språk. Dock lite för långsam för min smak samtidigt som berättelsen lever kvar i mig.
Boken är väldigt detaljerat skriven och innehåller väldigt djupa känslor. Lite seg för min smak men underhöll mig ändå. Måste ha varit det vackra språket och huvudkaraktärerna.
Lysande berättelse om Ellinor, en kvinna på en ö längst ute i skärgården som berövats allt, men som överlever genom markens grödor, ett årligt besök i storstan där hon för ovanlighetens skull unnar sig, genom lånade sommarbarn som också behöver henne och inte minst genom litteraturen. Gärna lyrik. Hon överlever även genom sina bojor smidda av hennes ofärdiga åldrande far och hans behov. Ända till Herr Man återkommer till ön efter att ha varit fördriven i 30 år, hittar Ellinors gammelfasters ring i sin skorstens skatbo, gömmer den i sin hand i förhoppning om att Ellinor är redo att få veta sanningen. Det är också en bok om skapandets oändliga kraft, om litteraturen, om hur hatet förgiftar en hel värld om katastrofer inte bearbetas och läks, om försoning inte ges rum. Om hur människor går under då hatet råder och empatin saknas. Och dettas hela motsats: kärlek.
Lite mer oväntad än man kan tro när man börjar läsa. Inte en fantastisk prosa men en fin historia om människan som stannar kvar när alla andra lämnar en plats och hur platsen blir en del av den egna identiteten.
Mycket bra bok! Över förväntan faktiskt. Trodde att den skulle vara tråkig, delvis var den det. Det hände inte så mycket men den var ända härlig och spännande på nåt sätt.