Nullgeneratsioon

Fabian Risk #7

by Stefan Ahnhem, Kadri Okas (Translator)

Kümme aastat pärast „Kirstunaela“ sündmusi naaseb Fabian Risk Stefan Ahnhemi menusarja uude ja põnevasse ossa.

Ühel hilissuvisel ööl muutub suur osa Skånest ootamatult kottpimedaks. Fabian Risk on sel hetkel koos tütar Matildaga Öresundis oma purjeka peal. Pärast salapärast elektrikatkestust, tagasi Helsingborgis, seisavad Fabian ja tema kolleegid silmitsi mitme seletamatu juhtumiga. Tunnistajad käituvad kummaliselt ja miski ei tundu loogiline.

Samal ajal võtab Fabianiga ühendust tema endine sõbratar, kelle tütar on kadunud – kas ta on röövitud või on isal tütre kadumisega midagi pistmist?

Tüdruku otsinguil hakkab Fabian märkama mustrit.

Aga mida ta ei näe?

„Nullgeneratsioon“ on seitsmes raamat politseiuurija Fabian Riskist – ja see on uue ajastu algus ühes Skandinaavia populaarseimas krimisarjas.

Genres: Thriller, Swedish Literature, Audiobook, Fiction, Crime, Scandinavian Literature

462 pages, Paperback

First published April 1, 2025

About the author

”As a kid, I never dreamt of being a writer. Putting letters in the right order to form words did not come easily to me. In school, while the rest of my class had Swedish lessons, a strange-smelling lady would pull me out of the classroom to play with wooden blocks painted with colourful letters.

For as long as I can remember, however, I have been a passionate storyteller. Growing up as an only child undoubtedly sparked my creativity, and all the hours spent playing by myself fed my vivid imagination. My grandfather’s rocking chair was a marvellous spacecraft able to transport me to all the planets in the universe. And the world map that my teacher stubbornly refused to pull down revealed precisely where the secret treasure was buried.

From that time on, the stories kept coming to me, as if from an inexhaustible source. But it wasn’t until I reached adulthood that I finally abandoned a future in physics and mathematics and realised that I had to pursue my true calling."

Stefan Ahnhem lives in Stockholm and is an established screenwriter. He has worked in both TV and film, with everything from comedy to thriller and with original ideas as well as adaptations. He also serves on the board of the Swedish Writers Guild. Victim Without a Face is his first novel.

Reviews

[Sarah Andersson]

Helt omöjlig att lägga ifrån sig. Klart bäst i bokserien och en av de bästa deckarna jag läst!

[Malin]

4.5 ⭐️

[Abibliojulia]

Generation noll är den sjunde boken i Stefan Ahnhems serie om Fabian Risk. Boken är fristående och kan läsas av såväl nya som återkommande läsare. Jag har själv aldrig läst någonting av Ahnhem tidigare men insåg snabbt att det finns en anledning till att han är så pass renommerad.

Författaren var så vänlig att signera boken och skicka med hälsningen ”må denna bok hålla dig sömlös” vilket direkt sätter ribban högt. Den här boken har allt jag tycker om hos en spänningsroman och trots att tempot är så högt så är det inget annat i boken som blir lidande. Karaktärsporträtten är så skickligt gjorda att jag bara efter några kapitel upplever att jag känner alla karaktärer. Avbröt jag läsningen så dröjde det inte länge innan mina tankar snabbt driftade iväg till Fabian Risk och hans kollegor. Det kan vara förhastat att säga att man fått en ny favoritförfattare efter en bok men Stefan Ahnheim seglar ändå in på min topplista över svenska författare. Så nya som gamla läsare, den här boken vill ni verkligen inte missa och låt inte det fridfulla omslaget lura er, resväskan är betydligt mindre anspråkslös än vad den ser ut…

[Emma Persson]

En av det bättre böckerna om Fabian Risk! Spännande, välskriven och trots att den ändå var över 500 sidor så tyckte inte att den va seg någon gång, vilket jag ibland kan tycka när de är längre böcker heheh…
Hoppas på ytterligare en bok pga slutet!!

[Kristine Stillerud]

Sterk 4er… starten trekker ned, men wow for en sak det ble etter hvert 🤯🤯

[Monika]

Ibland är jag väldigt sen på bollen när det gäller vissa böcker. Helt utan anledning egentligen. Så blev det med serien om Fabian Risk, men det tog inte så lång tid för mig att läsa ikapp. När Den sista spiken kom så sas den vara sista delen och det var den väl, på sätt och vis. Men förra året kom det en ny del, Generation noll.

Faktum är att jag blev ganska sur när jag fick veta att det skulle komma ytterligare en del. Man kan säga att boken började lite på minus på grund av det, men den klättrade stadigt. Och den är bra. Riktigt bra. Trots alla de där sakerna som man bara förväntas köpa. Det mest geniala med den här historien är nog ändå att den förra, sista, boken, utspelar sig 2012 och när vi då flyttar oss tretton år framåt så hamnar vi i nutid.

Generation noll passar väldigt bra för sträckläsning. Den är spännande, snabbläst och nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Jag var ju bara tvungen att få veta hur det skulle sluta. Speciellt trovärdigt är det kanske inte, tack och lov, men det är ju inget krav. Till min stora glädje, jajamen, så antyds det, ganska kraftigt, att det ska komma ännu en del.

OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg

[Birgitta Mattisson]

Sjätte kriminalromanen om Fabian Risk och succéserien fortsätter.
Man sugs in i en psykologiskt spännande story. Skåne drabbas av strömavbrott, en kontantdepå rånas och barn försvinner. Till en början oförklarliga fall men hänger de ihop?
Det är mörkt och våldsamt, som i tidigare böcker, men Ahnhem kan konsten att skriva spänning.

[Vera Gerendas]

Sjunde boken i serien om Fabian Risk. Oj vad mycket som hände i denna bok. Har fortfarande inte smält allt. Det blev kanske nästan för mycket? Så hemskt när man går på de svaga i samhället; barn och gamla. Älskar nya polisen Linn. Kul med Fabians dejtande. Matildas nya pojkvän…. Det känns helt klart som det kommer en till bok med tanke på denna boks slutet… Betyg: 4/5 🥖

[Yvonne Ohlsson]

3.5

[Juha Viitanen]

Vuoden 44. kirjani on ruotsalaisen Stefan Ahnhemin seitsemäs Fabian Risk -dekkari. Vaikka tätä on luonnehdittu parhaaksi Fabin Risk -sarjan kirjoista, olen toista mieltä.

Ahnhem kirjoitti pari muuta kirjaa ennen paluuta Fabian Riskin pariin. Mielestäni olen lukenut kaikki Ahnhemin suomennetut kirjat. Huonoimmillaankin Ahnhem on tietysti hyvä, kuten tässä romaanissakin.

Tarinasta:
"Viimeisen naulan traumaattisista tapahtumista on kulunut 13 vuotta, kun rauhallisempaan eloon tottunut Fabian Risk saa karun muistutuksen siitä, että tyyntä seuraa aina myrsky.
Eräänä loppukesän iltana Fabian Risk on purjeveneilemässä aikuiseksi kasvaneen tyttärensä Matildan kanssa, kun suuri osa Skånesta pimenee. Yllättävän sähkökatkon jälkimainingeissa Fabiania ja hänen kollegoitaan Helsingborgin poliisissa työllistää joukko outoja tapauksia. Todistajat käyttäytyvät ristiriitaisesti eikä mikään tunnu täsmäävän. Samaan aikaan Fabianin entinen tyttöystävä ottaa yhteyttä ja pyytää apua, sillä hänen tyttärensä on kadonnut. Lasta etsiessään Fabian alkaa hahmottaa kaavaa, mutta jokin palanen puuttuu. Mitä hän ei huomaa?"

Ensiksikin tarinan pahan päähenkilön motiivista. Taisi olla aika sama kuin Stieg Larssonin Millennium-sarjassa, jos en ihan väärin muista. Hieman kyllä Ahnhem vetää tarinansa lähelle foliohattuilusalaliittoteorioita. No, toki aikajänne kirjassa on 25 vuotta ja päähenkilöllä on rahaa käytössä. Näinä päivinä periaatteessa ihan mahdollinen skenaario, joka tarinassa kerrotaan.

Mutta sitten niihin ongelmiin. Sanotaan ensin, että osan voi antaa anteeksi, koska kirjan loppu oli sellainen, että tarina tulee jatkumaan. Kaikkea ei siis tarvinnut selittää vielä tässä romaanissa. Ahnhemhan venytti aiempaa Fabian Risk -tarinaa peräti kuuden tomaanin mittaiseksi (vaikka jokaisessa romaanissa oli aina omakin tarinansa, isompi tarina jatkui romaanista toiseen).

Pahin ongelma tässä romaanissa on se, että Ahnhem kirjoittaa monta cliffhangeria, mutta ei palaa niihin. Muutamaan toki palataan siten, että lukija saa kautta rantain päätellä, miten tarina jatkui cliffhangerin jälkeen, mutta tässä romaanissa on todella monia sellaisia luvun lopetuksia, että kun luvun päähenkilö tavataan seuraavan kerran, niin on ihan kuin Ahnhem olisi unohtanut, mitä hän aiemmin kirjoitti (esim. Dunja siellä linnassa tainnutettuaan Edelfeldtin, Risk soittamassa Tanskan poliisille ja kuulemassa, että hänen tuntemansa poliisit eivät ikinä ole työskennelleet siellä, Dunja taas uudelleen siellä kartanon käytävillä jne).

Sitten on se ongelma, että kun osa lapsista oli vain muutaman päivän kadoksissa, niin miten heidät on muka siinä ajassa aivopesty? Entä mikä se siru loppujen lopuksi oli? Tai se Tahtopeli iPadillä?

Sitten vielä se, että muutaman henkilöhahmon kohtalo paketoitiin lopussa parilla sanalla hyvin ennaltaarvattavasti.

Ahnhem sanoo lopun jälkisanoissa, että joskus kirjoittaminen on helppoa, joskus taas ei. Hänen omien sanojensakin mukaan tällä kertaa tarinaa oli vaikea viedä eteenpäin.

Ammattityötähän tämä romaani kuitenkin ongelmistaan huolimatta edelleen oli, mutta ei Ahnhemin paras. Kuten totesin, jatkoa seuraa ihan varmasti ja aion toki lukea tulevatkin romaanit.

Arvioksi 3,4/5
Stefan Ahnhem: Sukupolvi nolla. Ruotsinkielinen alkuteos Generation noll ilmestyi vuonna 2025 ja Outi Mennan suomennos vuonna 2026. Sivuja 537, joten vuoden kokonaisivumäärä on nyt 11 844 sivua.

[Sabine]

Mag je iets slechts doen om een groter persoonlijk kwaad te voorkomen?

Na een mysterieuze stroomuitval in Helsingborg krijgt Fabian te maken met vreemde zaken. Getuigen gedragen zich raar, niets lijkt te kloppen en ondertussen is de dochter van een oude vriendin vermist. Tijdens zijn zoektocht ontdekt Fabian een patroon… maar wat ziet hij over het hoofd?

Het begin vond ik heerlijk! Er gebeurt ontzettend veel. Actie, spanning en lekker veel vaart. Ik zat er meteen goed in.

Maar het patroon dat Fabian ontdekt, had ik zelf al ruim van tevoren door. En dat vond ik toch wel jammer.

Daarna ging het voor mij een beetje mis. Geheime deuren en trappen, een bijzondere dader die al tijden bezig is zonder dat iemand iets doorheeft en Fabian die ineens bijna een soort superheld wordt.

Voor mij werd het daardoor ongeloofwaardig en zelfs een beetje over the top. Juist omdat het verhaal zo realistisch begint. Geef mij dan liever een thriller die geloofwaardig blijft óf eentje met een duidelijk bovennatuurlijk tintje. Dan weet je tenminste waar je aan toe bent.

Toch leest Ahnhem heerlijk weg en het einde maakte me dan weer nieuwsgierig naar het vervolg.

Dus ja, ik ben er een beetje dubbel over. Niet mijn favoriete deel, maar ik blijf de serie zeker volgen.

3,5⭐️

[Claes Nilsson]

Lite felstavningar och konstiga meningar som gjorde man fick läsa igen. Väldigt spännande!

[Linda Boge]

Mindblowing!!!

[Arlette Krijgsman]

Veel, veel, veel beter dan het werk hiervoor. Wederom eigenlijk een half boek.

[Lene Køhn]

Virkelig dejligt at få endnu en velskrevet og meget spændende Fabian Risk historie. Håber der kommer mange flere 😊

[Marielle]

Alldeles för lång och osannolik. Men så kom den där cliffhangern och jag blir ändå lite sugen på att läsa nästa.

[Malin Stener]

Omöjlig att lägga ifrån sig men samtidigt den läskigaste bok jag läst. Händelserna ligger lite för nära som förälder och det är lätt att förstå hur man kan utnyttja relationen mellan förälder/barn för att få föräldrar att utföra hemska saker. Slutar med en hint om fortsättning.

[AnuP]

Alku oli mielestäni hiukan tahmea, mutta sitten lähti luistamaan. Juoni oli pelottavankin uskottava, ja vyyhti alkoi purkautua vasta ihan loppupuolella. Ahnhem on Ruotsin parhaimmistoa dekkarigenressä.

[Kees van Duyn]

In principe zou De laatste spijker (2023) het slotdeel van de succesvolle serie rond rechercheur Fabian Risk zijn, maar omdat Stefan Ahnhem, die overigens nooit heeft aangegeven uit hoeveel delen de reeks zou bestaan, het tijd vond hem opnieuw aan het werk te zetten, keert de politieman terug in het in 2026 verschenen zevende deel: Generatie nul, dat zich tien jaar na de vorige gebeurtenissen afspeelt.

Deze keer wordt Helsingborg opgeschrikt door een grote en onverklaarbare stroomstoring. Zodra dit ongemak verholpen is, wordt het rechercheteam waar Risk deel van uitmaakt geconfronteerd met verschillende vreemde zaken waarbij logische en voor de hand liggende redeneringen ver te zoeken zijn en getuigen zich merkwaardig gedragen. Dan neemt een vriendinnetje uit lang vervlogen tijden contact met hem op en vertelt hem dat haar dochter spoorloos is verdwenen. Fabian gaat aan de slag en komt tot de ontdekking dat er veel meer aan de hand is dan op het eerste gezicht lijkt.

Nadat het verhaal begint met een proloog die zich in 2000 afspeelt en zonder meer de nieuwsgierigheid van de lezer opwekt, maakt de plot een sprong van een kwart eeuw voorwaarts en bevind je je in het heden. In dat heden vind heel wat plaats, maar dat gaat wel geleidelijk aan, hoewel je dat in feite niet echt merkt, omdat de gebeurtenissen je zodanig te pakken hebben dat er van enig tijdsbesef zo goed als geen sprake meer is. Kortom, Ahnhem zorgt er opnieuw voor dat de lezer vanaf de eerste tot en met de laatste bladzijde bij alles en iedereen betrokken is, maar ook dat je je realiseert dat het heerlijk is dat Fabian Risk weer helemaal terug is.

Er zijn verschillende kortere verhaallijnen die op het eerste gezicht niets met elkaar en de belangrijkste verhaallijn te maken lijken te hebben, maar dat is slechts uiterlijke schijn, want er is in feite één groot verband en dat is dermate beangstigend en realistisch dat je er niet over na moet denken dat zoiets werkelijk gebeurt. Aanvankelijk lijkt het er overigens nog helemaal niet op dat deze gevoelens bij je opkomen, want ondanks de vreemde omstandigheden en de merkwaardige gedragingen van enkele personages is het in eerste instantie verhoudingsgewijs nog betrekkelijk rustig. Stukje bij beetje verandert dit en neemt het aantal ontwikkelingen toe en vinden er allerlei dingen plaats die meer en meer gaan intrigeren.

Ondanks dat dit het zevende deel van de serie is, kan dit boek uitstekend los van de voorgaande gelezen worden. De auteur refereert zo goed als niet naar wat zich eerder heeft voorgedaan en als dit toch een keer gebeurt, is dit niet dusdanig dat je de indruk krijgt iets te missen. Over de terugkerende personages wordt voldoende verteld om hen te kunnen plaatsen en heel globaal geeft Ahnhem belangrijke achtergrondinformatie waardoor de lezer een beter beeld krijgt van enkelen die geen prominente rol meer hebben. Interessant is dat er deze keer een paar nieuwe politiecollega’s worden geïntroduceerd. Dit zorgt voor een nieuwe dynamiek binnen het team waardoor niet alles bij het oude blijft.

Het tempo ligt over het algemeen tamelijk hoog en dit wordt onder andere veroorzaakt doordat zich erg veel voordoet. Mede hierdoor is er continu een bepaalde spanning, die aan het eind, met een spectaculaire ontknoping tot gevolg, zelfs aanzienlijk toeneemt. Ofschoon de zaak vanzelfsprekend wordt opgelost, blijven er desondanks een paar losse eindjes over waar geen antwoord op gegeven is. Wellicht dat dit in een eventueel vervolg gedaan wordt, want de auteur besluit Generatie nul, dat beslist een ‘must-read’ is, met een cliffhanger die alweer doet verlangen naar de volgende Fabian Risk.

[Boktanten]

Fabian Risk är tillbaka, och det med besked!
Som jag har saknat Fabian Risk! Generation noll av Stefan Ahnhem är precis så fängslande och välskriven som jag hoppades - en riktig fullträff. Man kastas rakt in i hetluften från första sidan, och tempot håller i sig hela vägen till slutet. Det är mörkt, intensivt och så där lagom makabert - precis som det ska vara när Ahnhem är i farten.

Karaktärerna är välgestaltade och det känns nästan som att återse gamla vänner man inte pratat med på länge. Ahnhem har en särskild förmåga att dra in mig i berättelsen så att tid och rum försvinner. Han väver ihop trådar med sådan skicklighet att jag sitter och gapar - och samtidigt lyckas han utforska våra rädslor, vårt psyke och hur vi reagerar när världen rämnar.

Stämningen kryper under huden, och när sista sidan är läst sitter jag kvar med värsta bokbaksmällan. Det här är en deckare som håller ett järngrepp om läsaren - och vägrar släppa taget.

Gillar du pulsdrivande spänning med psykologiskt djup? Då är Generation noll ett måste.

[Ellen]

Fabian Risk är tillbaka, och han är sig själv i att han agerar efter eget huvud och inte delger resten av sitt team vad han gör - något som gör mig irriterad. Boken är som tidigare böcker rakt igenom spännande, historian startar direkt och tappar aldrig tempo. Den här boken går att läsa fristående de andra böckerna om Risk, men jag skulle rekommendera att man läser hela serien för att förstå alla samband. Det är mörkt, våldsamt och psykologiskt - precis det som jag vill ha i deckare. Litet minus för att man som läsare ganska snabbt förstår hur historian hänger ihop där det tar mycket längre tid för polisen men det är ett litet minus. Slutet på boken öppnar upp för att det skall kunna bli fler delar och inte mig emot även om jag gärna inte väntar lika länge på nästa bok som jag fick göra på den här.

[Marta]

Bra! Lite sega första 300 sidorna men jag läste de ändå på en dag. Sista 250 sidorna riktigt spännande. Ont i magen spännande! Tror jag tom drömde mardrömmar inatt. Men jäävlar spännande sista sidor. Vem är det Otto Paldynski är, som Sebastian köpte sitt hus av och som grannen påstår har kidnappat hennes dotter jennifer behr? Vem är det som lämnat alla kryptiska lappar?

Det känns också som att den nya kollegan Linn inte är helt ok. Kanske var för att den här nazistligan hade kidnappat hennes son ruben i denna bok, men det känns inte som allt är helt 100 med henne. Har saknat Donja!! jävla queen

[Rebecka Nyman]

Som jag älskar när allt är lite för brutalt i böckerna om Fabian Risk. När det riktigt känns i kroppen. Boken är riktigt spännande, om än bitvis något tvivelaktig i sin trovärdighet. Som världen är idag kan emellertid vad som helst hända. Många olika trådar vävs ihop, men jag upplever det enkelt att hänga med. Etik och moral ställs på prov när familjen blir inblandad. Tråkigt nog är det en hel del korrmissar i boken. Det är uppfriskande med en annan typ av organiserad brottslighet än den gängkriminalitet som ofta lyfts fram, en brottslighet som har en något annan infallsvinkel men ändå extremt samhällsnära.

[Marie]

Fabian Risk är tillbaka och kör sitt eget race, ofta utan att involvera teamet – smått frustrerande men också typiskt honom. Berättelsen är direkt fängslande och håller ett högt tempo hela vägen.

Boken funkar att läsa fristående, men blir bättre om man kan serien. Tonen är mörk, brutal och psykologisk – precis som en bra deckare ska vara.

Ett litet minus är att man som läsare ganska snabbt listar ut upplägget, medan polisen ligger efter. Slutet antyder fler delar, vilket känns lovande – även om väntan gärna får bli kortare nästa gång.

[Elin Drangelid]

Jag vet inte vad jag tycker, är en av mina favorit författare sen innan men denna bok håller inte alls måttet, kanske är det för att det är för mkt teknik för min del. Vet att jagkänslan samma med Stieg Larsson sista bok. Den hoppar även en hel del i händelserna som känns orimliga. Något hastigt slut. Nä jag är inte alls imponerad då har jag ändå satt femmor på de två senaste om Fabian Risk. Ska läsa hans bok bok Bytet för att se om jag gillar den.

[Lesebarbara Lesebarbara]

Mit Wellengrab liefert Stefan Ahnhem einen düsteren, atmosphärisch dichten Thriller, der von der ersten Seite an fesselt. Der plötzliche Blackout an der schwedischen Küste wirkt wie ein kollektiver Atemstillstand – ein starkes Szenario, das Ahnhem mit seinem präzisen, schnörkellosen Stil eindrucksvoll ausspielt. Fabian Risk ist erneut eine glaubwürdige, verletzliche Figur, besonders in der Dynamik mit seiner Tochter und der emotional aufgeladenen Begegnung mit einer früheren Liebe. Die Handlung entwickelt sich vielschichtig, fast beklemmend, und lebt von unterschwelliger Bedrohung und psychologischer Spannung statt reiner Action. Das Cover unterstreicht diese Wirkung mit seiner reduzierten, dunklen Gestaltung und vermittelt schon auf den ersten Blick Kälte, Tiefe und Unruhe. Wellengrab ist ein kluger, nervenstarker Krimi, der lange nachhallt.

[Marit Hepsø]

Ble først litt skeptisk siden jeg forsto deler av plottet ganske tidlig. En black mirror episode jeg nettopp så ødela nok litt for den gleden, men Ahnem skriver likevel så fangende at du aldri helt forstår det før det er slutt. Likte at karakterene endrer seg, som viser en viss omstillingsevne til forfatteren. Boka tørr også å pirke borti at all grusomhet bare har en pris, spennende og skremmende tanke. Likte veldig godt at forfatteren våger å ta med den politiske virkeligheten inn i boka som vekker historien enda mer til liv, på en nokså skremmende måte

[Erlend Bergsagel]

Var litt skeptisk siden det er uti serien, men overraskende bra.
Storkoste meg, vanskelig å legge vekk.
Morsom og « men da han oppdaget den nærmeste komplette samlingen av Phil Collins musikalske virke, ble det rett og slett uråd. Da så han ingen annen mulighet enn å snike seg ut av leiligheten så stille han kunne»

[Jessica Norlander]

Bra deckare med spännande komplott med många inblandade. Lite minus att jag tyckte att man väldigt tidigt, bara 100-150 sider in i boken förstod upplägget för komplotten, och då var det lite irriterad att poliserna inte förstod hur allt hängde samman...

[Sandra]

Hat von der Story her nicht meinen Geschmack getroffen. Fühlte mich mit keinem der Ermittler verbunden. Ungeschickt war auch, dass auf dem Einband schon ein Fakt steht, der im Buch erst am Ende offiziell aufgedeckt wird.