Julen 1858. Snön faller över Gamla stans kullerstensgränder, Stortorget doftar av vörtbröd och hela Stockholm förbereder sig för högtiden. Men mitt i allt det vackra kämpar bagardottern Sara för att rädda sitt bageri och sin framtid.
När konstnärinnan Aurora flyttar in några portar bort, efter att ha lämnat ett ovälkommet frieri bakom sig, förändras något. Aurora söker liksom Sara frihet att följa sin passion och en oväntad vänskap uppstår. Snart får de sällskap av journalisten Victor som måste ta beslut om han ska våga utmana sin karriär i jakten på sanningen, eller fortsätta på den trygga bana han påbörjat.
När ljusen tänds är en roman om mod, drömmar och vänskap som uppstår där man minst anar det. Och hur ett litet ljus av hopp kan förändra allt, bara vi låter det brinna.
En mysig julsaga som jag lyssnat på varje advent. Jag har en kärlek för historiska romaner och i denna får man följa 3 olika huvudpersoner. En bagarinna som kämpar med att klara sig ekonomiskt genom juletiden, en manlig journalist som vill skriva om det ”sanna” Stockholm, och en kvinnlig konstnär som valt bort ett liv i lyx för att följa sin dröm.
Det var en mysig julberättelse som innehöll exakt allt det jag ville att den skulle. Vad saknade jag i boken? Helt ärligt inte så mycket, men det är klart att den samtidigt inte är det mest revolutionerande och oförglömliga jag läst. Men det var inte heller så att jag förväntade mig att den skulle vara det. Lite ”slutet gott, allt gott” känsla på det hela!
Halvmysig berättelse med potential, som dras ner rejält av att författaren uppenbarligen inte har koll på historiska detaljer och dessutom envisas med att återanvända ord som låter gamla för att försöka få till en känsla.