Julen 1858. Snön faller över Gamla stans kullerstensgränder, Stortorget doftar av vörtbröd och hela Stockholm förbereder sig för högtiden. Men mitt i allt det vackra kämpar bagardottern Sara för att rädda sitt bageri och sin framtid.
När konstnärinnan Aurora flyttar in några portar bort, efter att ha lämnat ett ovälkommet frieri bakom sig, förändras något. Aurora söker liksom Sara frihet att följa sin passion och en oväntad vänskap uppstår. Snart får de sällskap av journalisten Victor som måste ta beslut om han ska våga utmana sin karriär i jakten på sanningen, eller fortsätta på den trygga bana han påbörjat.
När ljusen tänds är en roman om mod, drömmar och vänskap som uppstår där man minst anar det. Och hur ett litet ljus av hopp kan förändra allt, bara vi låter det brinna.
Den här vackra julromanen är så fin med sitt tänkvärda innehåll, men också med sitt omslag och färgade boksidor. Det här är en helt ljuvlig och tänkvärd historisk julroman om mod, drömmar och vänskap. Och hur en liten strimma av ljus kan mota bort mörkret och tända ett hopp.
Romanen förflyttar oss till Stockholm och Gamla stans gränder julen 1958. Bland snöiga kullerstensgränder kan man känna doften av nybakade saffransbullar och vörtbröd, få vara med på julmarknaden på Stortorget när snön singlar ner, känna av julförberedelser, men också få en inblick i fattigdomen, barnen som tuktas på barnhemmet och hur farligt det är att vara ute som ensam kvinna i de mörka gränderna.
Vi får följa Sara, Victor och Aurora vägen fram till jul där de alla tre har sina bekymmer att hantera och som kräver deras mod att utmana invanda mönster, en rejäl kämparanda, men också en hel del värme, vänskap och kärlek. Det är tre karaktärer jag genast faller för liksom deras berörande levnadsöden. Karaktärerna, miljöerna, dofter och ting är så välbeskrivna att jag befinner mig där i mitten av 1800-talet. Olika världar möts – vi får en inblick i både fattigdom och rikedom, men den största lyckan och rikedomen är ändå att de alla mitt i sina bekymmer har varandra och någon som bryr sig om dem.
En fantastisk roman som du bara måste läsa! Och varning för att du blir väldigt fikasugen och i slutet på boken finns faktiskt receptet på de änglabakelser som bakas i boken.
Vänskap, relationer och hemligheter! När ljusen tändsav Felicia Welander är en sådan där bok som fångar mig direkt, inte minst för att den utspelar sig under 1800-talet - mitt absoluta favoritårhundrade. Jag dras genast in i stämningen, där ljus, skuggor och små detaljer i miljön får ta plats på ett sätt som gör att jag nästan känner dofterna och hör ljuden omkring karaktärerna.
Jag tycker särskilt om hur Welander låter de tre huvudpersonerna bära berättelsen i varsin del redan från start. Det är ett kul grepp som ger mig tid att lära känna dem ordentligt, förstå deras drivkrafter och hemligheter. När kapitlen sedan börjar växla i slutet vävs deras liv samman på ett sätt som känns både naturligt och engagerande. Det är relationer, vänskap och små sprickor i fasaden som driver intrigen framåt, snarare än stora dramatiska gester..
Karaktärerna är sympatiska, välgestaltade och framför allt starka på ett lågmält, trovärdigt sätt. Språket är lättläst men ändå fyllt av nyanser. Welander skriver med en mjukhet som gör att jag gärna läser vidare, sida efter sida, utan att tappa fokus.
När jag lägger ifrån mig boken känner jag att jag vill läsa mer av Felicia Welander, hon har en ton och ett berättarsätt som verkligen tilltalar mig.
Det är 1858 i Stockholm. Sara driver efter sin fars bortgång det lilla bageriet själv. Det är hårt arbete från morgon till kväll, och när hon börjar tro att hon faktiskt kan klara det, kommer ett stort bakslag.
Aurora har lämnat det trygga hemmet och flyttat till Gamla Stan. Hon är fast besluten om att uppfylla sin dröm om att bli konstnär.
De båda unga kvinnorna möts och blir vänner. Snart dyker även Victor upp och blir vän med dem båda.
”När ljusen tänds” är en mysig historisk roman i juletid. Inte så julig utan att det går fint att läsa även i januari. Vi rör oss i olika miljöer, från fina salonger till karga barnhem. Det är en realistisk beskrivning av 1800-talets Sverige och en fin och välskriven berättelse.
En mysig julsaga som jag lyssnat på varje advent. Jag har en kärlek för historiska romaner och i denna får man följa 3 olika huvudpersoner. En bagarinna som kämpar med att klara sig ekonomiskt genom juletiden, en manlig journalist som vill skriva om det ”sanna” Stockholm, och en kvinnlig konstnär som valt bort ett liv i lyx för att följa sin dröm.
Det var en mysig julberättelse som innehöll exakt allt det jag ville att den skulle. Vad saknade jag i boken? Helt ärligt inte så mycket, men det är klart att den samtidigt inte är det mest revolutionerande och oförglömliga jag läst. Men det var inte heller så att jag förväntade mig att den skulle vara det. Lite ”slutet gott, allt gott” känsla på det hela!
3.5* För bra för 3* men inte tillräcklig för 4*. Mysig liten vintersaga. Sara var mest intressant enligt mig. Victor och Aurora kändes inte som huvudpersoner eftersom mycket cirkulerar kring bageriet som ändå är Saras livsverk. Tycker också att de träffas alldeles för sällan för att kunna bli så tighta vänner samtidigt som romantiska känslor också ska ta plats. Absolut att dessa känslor kan komma under denna period men de umgås inte tillräckligt enligt min mening. Jag förstår tanken med upplägget men hade i min mening varit bättre berättelse om fokuset hade legat på Saras del och med de andra som större bi-karaktärer som ses mer eller mindre hela tiden. Då hade också slutet varit ännu finare! En fin twist liksom.
Halvmysig berättelse med potential, som dras ner rejält av att författaren uppenbarligen inte har koll på historiska detaljer och dessutom envisas med att återanvända ord som låter gamla för att försöka få till en känsla.