Första delen i serien "När ljusen tänds i Gamla stan". En gripande och hjärtevärmande serie i fyra delar som utspelar sig under juletid i 1850-talets Stockholm.
Julen 1858. Snön faller över Gamla stans kullerstensgränder, Stortorget doftar av vörtbröd och hela Stockholm förbereder sig för högtiden. Men mitt i allt det vackra kämpar bagardottern Sara för att rädda sitt bageri och sin framtid.
När konstnärinnan Aurora flyttar in några portar bort, efter att ha lämnat ett ovälkommet frieri bakom sig, förändras något. Aurora söker liksom Sara frihet att följa sin passion och en oväntad vänskap uppstår. Snart får de sällskap av journalisten Victor som måste ta beslut om han ska våga utmana sin karriär i jakten på sanningen, eller fortsätta på den trygga bana han påbörjat.
När ljusen tänds är en roman om mod, drömmar och vänskap som uppstår där man minst anar det. Och hur ett litet ljus av hopp kan förändra allt, bara vi låter det brinna.
Vänskap, relationer och hemligheter! När ljusen tändsav Felicia Welander är en sådan där bok som fångar mig direkt, inte minst för att den utspelar sig under 1800-talet - mitt absoluta favoritårhundrade. Jag dras genast in i stämningen, där ljus, skuggor och små detaljer i miljön får ta plats på ett sätt som gör att jag nästan känner dofterna och hör ljuden omkring karaktärerna.
Jag tycker särskilt om hur Welander låter de tre huvudpersonerna bära berättelsen i varsin del redan från start. Det är ett kul grepp som ger mig tid att lära känna dem ordentligt, förstå deras drivkrafter och hemligheter. När kapitlen sedan börjar växla i slutet vävs deras liv samman på ett sätt som känns både naturligt och engagerande. Det är relationer, vänskap och små sprickor i fasaden som driver intrigen framåt, snarare än stora dramatiska gester..
Karaktärerna är sympatiska, välgestaltade och framför allt starka på ett lågmält, trovärdigt sätt. Språket är lättläst men ändå fyllt av nyanser. Welander skriver med en mjukhet som gör att jag gärna läser vidare, sida efter sida, utan att tappa fokus.
När jag lägger ifrån mig boken känner jag att jag vill läsa mer av Felicia Welander, hon har en ton och ett berättarsätt som verkligen tilltalar mig.