Efter Northvolts konkurs är Gällivare den gröna industrins nya hopp. Men har välfärdslandet Sverige förlorat förmågan att bygga ett fungerande samhälle?
Väldigt intressant bok om en stad i Sverige som många inte tänker på. Verkligen konstigt att Kirunas stadsflytt har fått så mycket uppmärksamhet men inte Gällivare.
Thunanders egen erfarenhet av att bo och arbete i Gällivare under ett år (tror jag det var) är mycket läsvärd. Det är skrämmande att läsa om hur välfärdssektorn har problem att hitta arbetstagare, bland annat eftersom de inte har några bostäder att erbjuda, samt hur nuvarande arbetstagare i t ex omsorg kan bestämma sina egna arbetstider för annars hotar de med att sluta.
Jag är enig med Thunander om att det behövs mer statsinflytande och påverkan här, men hur skall det lösas? Hur får man unga att vilja välja utbildning när gruvan erbjuder jobb med runt 50 000 *efter skatt* månaden efter studenten? Det här är samhällsviktiga frågor.
Välskriven och samtidigt lättläst. Möjligen tycker jag att den blev en aning lång när en del saker upprepades. Kanske hade det varit mer lättläst om en sektor hade avhandlats i taget, t ex skolan, som intresserade mig främst. Jag fnissade över att Gällivareungdomar inte kunde ta in att i t ex Malmö (som Thunander bor i) finns knappt snö på vintern, och frågade "men de har väl skotrar i alla fall"?