En av mina starkaste läsupplevelser 2024 var Lotta Lotass förra diktverk ”Rubicon/Issos/Troja”. Mina förväntningar på hennes nya dikt ”Katedral” var därför höga men jag kan bara konstatera att de infrias med råge, och om jag orkade sätta ihop en lista över det bästa från 2025 skulle den definitivt kvala in.
”Katedral” är ett kortare verk, bara 32 opaginerade sidor. Raderna är korta, inte sällan bara ett eller ett par ord, för att ibland brytas av med några längre fraser. Men i dessa få ord finns en helt otrolig rytm och musikalitet, inte minst på grund av de återkommande upprepningarna. Det är bitvis nästan meditativt att läsa.
Det är en dikt om att färdas, som jag läser det såväl fysiskt som själsligt och genom både tid och rum. Titelns katedral antyds genom dess stenar, men kyrkorummets skepp frammanar oftare bilden av just ett (rymd)skepp på färd. Jag har svårt att inte läsa in en blinkning till ”Aniara”, men här blir allt mer introspektivt och det finns öppningar för att läsa och tolka på egentligen hur många sätt som möjligt.
Som i den gamla klyschan är det här färden som är målet, och den enda invändningen är kanske att den tar slut för fort. Men det är en dikt som vinner på att läsas flera gånger (vilket också underlättas av att den är relativt kort) och får man blodad tand är det en utmärkt inkörsport till ”Rubicon/Issos/Troja” eller för den delen säkerligen en massa annat av Lotass som jag än så länge inte läst (men definitivt kommer att göra, vilket geni!).
Det är fina Rönnells Antikvariat som gett ut boken och jag har ingen aning om hur stor eller liten upplagan är, men mitt tips är att inte snooza utan haffa ett ex av detta mästerverk innan det är för sent.