Kulturens värde

by Sverker Sörlin

Vad står egentligen på spel när vi talar om kultur?

I denna reflekterande essäbok undersöker Sverker Sörlin hur kulturen – liksom den humanistiska kunskapen – har trängts undan i ett samhälle där ekonomisk nytta blivit det dominerande måttet på mening. Sverker återvänder till kulturpolitikens rötter, till folkrörelsernas bildningsideal och till konstens existentiella kraft. Vad händer med samhället när kulturens värden inte längre artikuleras – och kan vi återvinna en föreställning om kultur som något oumbärligt för mänskligt liv och demokratiskt samhällsbygge?

Det här är en bok för alla som vill tänka djupare om konstens och kulturens roll i vår tid – inte som prydnad eller produkt, utan som något vi inte kan vara utan.

310 pages, Häftad

Published December 11, 2025

About the author

Sverker Sörlin is Professor of Environmental History at KTH Royal Institute of Technology.

Reviews

[Tobias · Rating 2 out of 5]

Att bara ge den här boken två stjärnor känns en smula elakt. Sverker Sörlin är en kunnig och ofta tankeväckande professor emeritus. Jag tror helt enkelt att jag hade väntat mig bättre. Allt som står är relevant. Det är en god översikt över den svenska kulturpolitikens idéhistoria, och han är uppdaterad också när det gäller den senaste utvecklingen i idéhistoria, dvs hans egen disciplin. När det kommer till angränsande forskningsområden, som kulturpolitisk forskning, är det sämre ställt. Det är inte bara mina egna texter jag saknar i referenslistan, utan i princip samtliga texter i den kulturpolitiska forskningen de senaste 25 åren (t.ex. Per Mangset, Nanna Kann-Rasmussen, Linnea Lindsköld och Roger Blomgren hade kunnat vara relevanta i olika sammanhang). Som forskare i fältet är det svårt att inte blir irriterad när han dessutom klagar på att inget intressant eller relevant skrivs där (med hänvisning till en text från tidigt 2000-tal).
Mitt stora problem med den här boken har dock mer att göra med att han är så flytande i sina resonemang kring själva kulturbegreppet, som är tämligen centralt i hans argumentation. Relationen mellan kultur, konst och kulturpolitik förblir oklar i texten, åtminstone verkar det oklart för mig. Ibland låter det närmast som att kultur är omistligt, utan konst och kultur kan vi inte leva, så därför är kulturpolitikens stöd till svenska professionella kulturutövare omistligt, och därför behöver vi mer pengar och en tydligare politiskt formulerad linje i kulturpolitiken. Jag kan hålla med om att offentlig finansiering till svensk konst och kulturverksamhet är viktigt och att detta också kräver prioriteringar, men jag ogillar argumentation som baserar sig på oklara distinktioner, och jag delar inte slutsatsen att allt viktigt fungerar bättre med mer politisk styrning (om det nu är det han menar). När det gäller konst och akademiskt område lutar jag snarare åt att det ofta är tvärt om.