What do you think?
Rate this book
Norfolk Falls
Någon gång i början av det förra seklet anländer Irene Bear till Norfolk Falls. Hon har fått anställning som sällskapsdam på en mindre herrgård, men flyr i själva verket ifrån mörka hemligheter i sitt eget förflutna. Frågan är dock om hon inte kommit till ett ställe som på många sätt är värre än det hon lämnat bakom sig.
Carina Rydbergs nya roman är en skrämmande skildring av hur människor kan behandla varandra – drivna av lust, girighet eller ännu mörkare krafter.
Carina Rydbergs nya roman är en skrämmande skildring av hur människor kan behandla varandra – drivna av lust, girighet eller ännu mörkare krafter.
345 pages, Hardcover
First published March 5, 2026
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 6 of 6 reviews
May 14, 2026
I mean!!! Så typ wuthering heights-aktig, på ett bra sätt! Älskar att man verkligen inte kan avgöra vad som är sanning eller lögn… Historia-carina actually did gooooood
April 18, 2026
Jag har aldrig läst Carina Rydberg tidigare, men kanske hade det hjälpt mig i läsningen av Norfolk Falls? Jag vill gärna tro det.
Jag ska börja med det positiva: den generella viben i boken. Ett slags dockhus för psykopater. Ett kammarspel med skådisar som för länge sedan checkat ut.
Något med det där är ganska kul.
Men det är dock det enda.
Det som nog stör mig mest är att hela romanen känns väldigt framimproviserad. Den är skriven med mycket undertext men efter några få kapitel tappar man tilltron till att författaren själv vet vad undertexten vill säga - eftersom svaren inte kommer. Bristen på egentlig handling fintas bort med rena provokationer och "minnesförluster" som aldrig förklaras närmare. Researchen är ärligt talat lat (Rydberg erkänner själv att ingen research är gjord).
Slutet känns som ett försök till plottwist men effekten uteblir för att det helt ärligt inte spelar någon jäkla roll.
Faktiskt lite förvånad att den här boken ens ges ut i det här skicket. Är det bara för att det är hon? Att hon är känd?
Den får två stjärnor för stämnings skull och för att jag åtminstone läste klart den. Kan komma att ändras efter några nätters sömn.
Jag ska börja med det positiva: den generella viben i boken. Ett slags dockhus för psykopater. Ett kammarspel med skådisar som för länge sedan checkat ut.
Något med det där är ganska kul.
Men det är dock det enda.
Det som nog stör mig mest är att hela romanen känns väldigt framimproviserad. Den är skriven med mycket undertext men efter några få kapitel tappar man tilltron till att författaren själv vet vad undertexten vill säga - eftersom svaren inte kommer. Bristen på egentlig handling fintas bort med rena provokationer och "minnesförluster" som aldrig förklaras närmare. Researchen är ärligt talat lat (Rydberg erkänner själv att ingen research är gjord).
Slutet känns som ett försök till plottwist men effekten uteblir för att det helt ärligt inte spelar någon jäkla roll.
Faktiskt lite förvånad att den här boken ens ges ut i det här skicket. Är det bara för att det är hon? Att hon är känd?
Den får två stjärnor för stämnings skull och för att jag åtminstone läste klart den. Kan komma att ändras efter några nätters sömn.
March 10, 2026
We are SOOO back 🖐🏻😩
April 25, 2026
Vill du ha engelsk landsbygd, koketta personer och läppjande på glas, välj en klassiker som utspelar sig i samma tidsanda.
May 30, 2026
Någon gång i början av förra seklet anländer den unga Irene Bear till Norfolk Falls. Hon har fått anställning som sällskapsdam på en mindre herrgård och det i grevens tid. Hon behöver fly från sitt tidigare liv och har ingenstans att bo. Men det blir inte mycket av med det bekväma liv hon förväntat sig, även om hennes arbetsgivare mrs Emma Bloomsworth verkar vänlig och positiv. Irene får genast i uppdrag att läsa ett manuskript på en icke utgiven bok för att kunna diskutera den med Emma och ganska snart dyker några gäster upp som på olika sätt stör Irenes sinnesro...
Rydberg har velat skriva en gotisk skräckroman med inspiration från äldre brittisk litteratur. När den presenterades i Babel var jag ganska negativ och befarade explicita skildringar av elände och våld då CR tidigare visat prov på hög kapacitet inom det området. Lyckligtvis hade jag till viss del fel, visst förekommer både övergrepp, våld och andra perversiteter men de berättas om i andra hand istället för att skildras rakt av. Vilket dels gör dem lite mindre påträngande, men framför allt frågar sig läsaren om det verkligen skett eller om personerna berättar för att göra sig märkvärdiga och skrämma i synnerhet Irene? Värdinnan Emma pressar nämligen sina gäster att dela med sig av innersta och mest obehagliga hemligheter. Så jag hoppas att CR läser detta och mottar mina ursäkter ;-)
För boken nämligen väldigt bra! CR spelar skickligt på igenkänning och lägger ut ledtrådar till andra litterära gestalter och trender. Den inledande Jane Austenkänslan försvinner snabbt när man får reda på Irenes bakgrund, den unga Catherine påminner om en annan romanfigur från samma tid och den mystiske Sommer ger vibbar till Mästaren och Margarita. Leslie är lika ointressant som förförare alltid är. Butlern Beardsley är väl en omistlig karaktär i den gotiska traditionen, allestädes närvarande, hör och ser allt. Berättelsen är rörig och bitvis surrealistisk, i synnerhet i slutet, och ledtrådar läggs ut åt alla håll men leder ofta ingenstans. Någon jag gillar, hellre ovisshet än förutsägbarhet! Eller är det jag som inte begriper...;-(
Ett omistligt citat: ”Det var en förfärlig, vacker natt. Den hade en skoningslös skönhet, som varje natt bör ha.
Catherine grät. Det fanns inget konstigt med det. Vad är det som är konstigt med en kvinna som blivit förskjuten gång på gång utan att ens veta om det? Hela hennes liv var utplånat men så hade det ju sett ut redan från början.”
Ord och inga visor, Carina Rydberg is back!
Rydberg har velat skriva en gotisk skräckroman med inspiration från äldre brittisk litteratur. När den presenterades i Babel var jag ganska negativ och befarade explicita skildringar av elände och våld då CR tidigare visat prov på hög kapacitet inom det området. Lyckligtvis hade jag till viss del fel, visst förekommer både övergrepp, våld och andra perversiteter men de berättas om i andra hand istället för att skildras rakt av. Vilket dels gör dem lite mindre påträngande, men framför allt frågar sig läsaren om det verkligen skett eller om personerna berättar för att göra sig märkvärdiga och skrämma i synnerhet Irene? Värdinnan Emma pressar nämligen sina gäster att dela med sig av innersta och mest obehagliga hemligheter. Så jag hoppas att CR läser detta och mottar mina ursäkter ;-)
För boken nämligen väldigt bra! CR spelar skickligt på igenkänning och lägger ut ledtrådar till andra litterära gestalter och trender. Den inledande Jane Austenkänslan försvinner snabbt när man får reda på Irenes bakgrund, den unga Catherine påminner om en annan romanfigur från samma tid och den mystiske Sommer ger vibbar till Mästaren och Margarita. Leslie är lika ointressant som förförare alltid är. Butlern Beardsley är väl en omistlig karaktär i den gotiska traditionen, allestädes närvarande, hör och ser allt. Berättelsen är rörig och bitvis surrealistisk, i synnerhet i slutet, och ledtrådar läggs ut åt alla håll men leder ofta ingenstans. Någon jag gillar, hellre ovisshet än förutsägbarhet! Eller är det jag som inte begriper...;-(
Ett omistligt citat: ”Det var en förfärlig, vacker natt. Den hade en skoningslös skönhet, som varje natt bör ha.
Catherine grät. Det fanns inget konstigt med det. Vad är det som är konstigt med en kvinna som blivit förskjuten gång på gång utan att ens veta om det? Hela hennes liv var utplånat men så hade det ju sett ut redan från början.”
Ord och inga visor, Carina Rydberg is back!
May 17, 2026
Väntade på någon större twist, men nej, denna var inte värd tiden.
Displaying 1 - 6 of 6 reviews