Den misslyckade dokumentärfilmaren Sanna får i uppdrag att göra en film om bandy. Men uppdragsgivarna kan inte enas om filmens inriktning och tvingar in henne i ett allt märkligare spel om vem som ska få utforma berättelsen – den nostalgiske reaktionären eller den marknadskramande reformivraren. Samtidigt distraheras hon gång på gång av ett besynnerligt följe med festprissar som kuskar runt mellan landets bandybanor i en utrangerad färdtjänstbil och som snart ska få henne att tappa kontrollen också över sin egen berättelse.
Bandy Futura är en absurd roman om en absurd verklighet, där likriktning och uppgivenhet bara kan bemötas med gin, Trocadero och stora mängder bandy.
Alltså wow vilken roman! Otroligt koncept (man behöver inte gilla bandy, men tro mig, du kommer börja!) Ett otroligt djup, tankeväckande på så få sidor
Har lite svårt att betygsätta den här. Känner mig förvirrad. Återkommer när jag smält den lite. Kanske ska gå på bandy i Åby på fredag, blev lite sugen. Otippat.
Jag älskar allt Nils Håkanson skriver, även om han här kanske någon gång driver liiiite åt Backman-Jonasson-hållet.
Titta därborta! Precis där går gränsen. Därborta vid träden börjar allt det vanliga: Meta, FIFA, USA, NHL, Kina, Netflix, pasta bolognese. Men här, precis där vi står, börjar Bandyland. (...) Här går gränsen, här slutar Fylke. (...) Bandyns sydspets! Borde ju sitta en skylt här!
Vad finns egentligen att säga - vare sig i dokumentärfilmen som ska göras i romanen, eller i romanen själv - om en sport som till och med dess fans är överens om peakade på 30-talet och började dö på 80-talet? Vad hände med sporten efter att den flyttade in i hallar och varken var den välorganiserade, TV-vänliga hockeyn eller den folkliga, insnöade bandyn längre? Kanske just en berättelse om det lilla, om den lokala organisationen, om behovet av mer än EN sport, EN kultur, ETT budskap. Vad betyder det att Ryssland stängts av från internationellt tävlande och bygger en egen världsliga bakom ridån? Vad betyder det att en tränare stannar efter hemtid och tränar en 12-åring i detaljerna trots att maten väntar därhemma? Vad betyder det att alla fans börjar matchen med att träffas på krogen vid Zinken och pratar om hur det här nog blir sista året, 20 år i rad? Vad betyder en ofrusen sjö där grabbarna för tre generationer sen spelade mot grannbyn? Vad betyder enhörningen som målas dit när någon ser en juniormatch och börjar gråta?
Så stillas sorlet för en stund, och du fattar inte varför, men nåt är det, för under några sekunder blir det nästan tyst. Först när folk börjar stimma igen och speakern hälsar folk välkomna förstår du vad som hände: man lystrade vid ljudet av skär på nyspolad is.
Håkanson väljer sina ord på guldvåg. Som bandybollen är det svårt att se exakt vad han gör, men i slutändan är det något större än den enskilda passningen han bygger.
Det är absolut inte den konstigaste boken jag har läst, men den får nog ändå hamna i kategorin ”udda” böcker. En stark 3/5 i betyg om inte 3.5 🌟Ändå!
Språket var uppfriskande rikt, karaktärerna kändes trovärdiga och relaterbara, dialogerna var underhållande och jag blev nästan lite småsugen på att se en bandymatch. Men bara nästan.
Fun fact till alla Ronnebybor! De besöker faktiskt isarenan i Lugnevi 🤣
Jag vet inte riktigt om jag gillar boken för att den är välskriven eller för att den ger uttryck för åsikter som passar mig. Det är ett flyt i texten och texten är ibland överrumplande rolig.
En liten sak jag stör mig på är att berättarrösten lite lätt antyder att huvudpersonen är en ”looser”. Texten beskriver det på ett träffande sätt och jag vill bilda min egen uppfattning.
Romeo och Julia-temat är inte dåligt men för väl anses vara uttjatat?
Författaren visar tydligt hur bandyn som företeelse och motvikt till samtiden är viktig i sig utan att behöva stämplas som kultur.
En absurd roman om bandy? Ja tack! Jag säger det direkt - jag hatar hockey. Tycker det är urtrist och mest slagsmål. Bandy däremot! Snabbt och elegant och helt utan slagsmål! Fler borde verkligen både titta på och spela bandy!
I Håkanssons bok får en mindre framgångsrik dokumentärfilmare uppdraget att gör just en dokumentär om bandy. Problemet är bara att de två uppdragsgivarna, far och dotter, har väldigt olika idé om filmen. Fadern vill mest ha en nostalgitripp. Dottern vill lansera en ny form av bandy som i princip är hockeybockey. Filmaren kan ingenting om bandy så hon ger sig ut på en resa runt i landet (och utomlands) och besöker såväl gamla som nuvarande bandyfästen, möter en grupp märkliga personer i en sliten färdtjänstbuss, funderar över knubbiga enhörningar och hjälper ungdomar lämna krigande föräldrar. Bandy blir en del av hennes liv men hur hon ska få ihop en film och vilken vinkel den ska ha är mer svårlöst.
Det här är lättsamt och underhållande och en hyllning till bandyn. En bok som avviker lite från mängden och som jag aldrig hade hittat om inte biblioteket skyltat med den. Jag borde verkligen låna mer på biblioteket!
En fin liten bok, snudd på en fyra. Berättelsen är ofta rolig, ofta skönt absurd, ibland lite gripande. Den trampar aldrig fel. Språket har fint flyt, karaktärerna är solida. Hantverket är gott på alla sätt.
Om det finns något jag hade önskat lite mer av är det kanske ytterligare några varv på absurdreglaget och kanske en lite annorlunda berättad historia. Jag upplever själva filmmakeriet, och i synnerhet dess resultat, lite konstigt och ofärdigt. Den märkliga konflikten mellan beställarna är rolig, men lite orealistiskt hanterad av alla inblandade, och får inte heller någon riktigt tillfredsställande konsekvens i slutet. Sidohandlingen med den lilla kärlekshistorien blir också lite apart och känns bitvis som en bok i sig. Men läsningen var glad och flink för både hjärna och fingrar.
This entire review has been hidden because of spoilers.
En ganska fin roman, väl uppbyggd och genuin i sin kärlek till idrotten. MEN den hade nog funkat ännu bättre om den inte hade gått så mycket i strid med moderniteten som den gör, där författaren vill hamra in och politisera bandyns roll i samhället. Det behövs inte. Tycker att romanen lyckas göra det jobbet själv, utan den krystade hävstången.