Cina och Sollan - två kvinnor på väg åt samma håll, men med helt olika liv.
När den stressade rektorn Cina, med ett visst kontrollbehov, missar snabbtåget och tvingas ta ett långsamt tillbaka till Göteborg, känns dagen som en enda lång uppförsbacke. I sätet bredvid henne sätter sig Sollan – en till synes lugn och samlad kvinna, men med ett brev i väskan som innehåller ett besked hon ännu inte orkat ta in.
Vad som börjar med frustration, snäsiga kommentarer och en lång tågförsening blir snart en resa som ingen av dem kunnat ana. I den slitna restaurangvagnen, över ljummet kaffe och räkmackor, växer ett samtal fram om kärlek, sorg, mod och allt det som inte blev. Och det som blev, fast kanske inte så bra.
När tåget till slut rullar in i Göteborg är ingenting längre som förut. Ett oväntat möte har väckt något nytt – en spirande vänskap och kanske en ny början för dem båda. Något som kommer att visa sig vara den räddning Sollan så desperat behöver – likaväl som Cina.
Det här är en livsklok roman som innehåller varm vänskap, nya upptäckter, nya insikter och en blandning av humor och djupaste allvar. Allt börjar med ett missat tåg, ett oväntat möte och en resa som förändrar allt. Cina och Sollan – två kvinnor på väg åt samma håll, helt olika personligheter och med två helt olika liv, men kanske har de mer gemensamt än vad de först kunde tro?
Det här är en helt underbar historia som får mitt hjärta att smälta, men också att snörpas åt. Här finns både ljus och mörker, livsbejakande och sorg, stark vänskap och förändrade perspektiv. En riktigt fin roman med två 60+:are i fokus. Det är helt underbart att få följa med Cina och Sollan på deras resa. Deras vänskap är så fin och jag gillar skarpt att humorn och glädjen blandas med nattsvart svärta med tunga ämnen som cancer, livskriser och modiga val. Den här boken bjuder verkligen på både på skratt och tårar.
Tanter på tåg är en välskriven och charmig berättelse. Jag älskar att huvudpersonerna är kvinnor i 60-årsåldern. Det är alldeles för sällan så. Jessika Devert kan verkligen teckna kvinnor på ett kärleksfullt, med både brister och styrkor tydliga. Tanter på tåg manifesterar tantpower (som vi brukade kalla det på jobbet).
Cina och Sollan är två karaktärer som är verklighetstrogna, och för mig som 59-åring går de att relatera till på olika sätt. Jag känner igen mig i olika delar i båda, eller känner igen jämnåriga kvinnliga vänner. De är båda (egentligen) omtänksamma och bryr sig om andra, även om de inte förstår det själva. Tanter på tåg handlar om att hitta sann vänskap i vuxen ålder vilket är ett bra tema för feelgood.
Miljöerna är fina och betydelsefulla för handlingen. Tågresandet fungerar bra som koncept, och jag som brukar ha lite svårt för ”sightseeing” i böcker tycker att deras upplevelser är fint beskrivna. Men mest förtjust är jag ändå i de bitar som utspelar sig i Göteborg som författaren kan utan och innan.
Tanter på tåg är feelgood, men för mig är svärtan på tok för stark. I och med att igenkänningsfaktorn i karaktärerna är stor så blir det riktigt jobbigt när ett av mina skräckscenarier för egen del utspelar sig. Trots alla leenden medan jag läser boken eftersom den är skriven med humor så blir jag verkligen orolig och ledsen. Men det är relaterat till mina egna erfarenheter, och hade jag inte haft de så hade jag tyckt mer om Tanter på tåg.
Jag kommer definitivt att läsa mer av Jessika Devert, hon är en av de bästa på att teckna oss tanter.
Betyg: 4 av 5. . Författaren Jessika Devert har gett ut över tjugo böcker. Och jag har läst tre av henne tidigare. Det är dom två böckerna Dagboken jag aldrig skrev, och Dagboken som jag faktiskt skrev, som var bra och fick 3,5 respektive 4,0 i betyg från mig. Och så har jag även läst boken En av fyra, som jag tyckte var mycket, mycket bra, och den fick högsta betyget, 5,0, i betyg från mig. . Nu har jag läst författarens senaste bok, Tanter på tåg. Den var också bra. Inte lika bra som boken En av fyra, men lika bra som Dagboks-böckerna. (Finns även en tredje Dagboks-bok, som jag inte har läst). . Feelgood är inte min favoritgenre, men jag tycker att det är kul att läsa någon ibland, mellan alla deckare och spänningsromaner. Och den här var riktigt bra, så jag kan rekommendera den. Välskriven, lättläst, berörande, rolig, igenkännande, och gripande. . Jag varvade e-boksläsning med ljudbokslyssning, i 1,25 hastighet, bra inläst av Vivian Cardinal. .
En fin berättelse om en oväntad vänskap som uppstår genom ett tågstopp. Två kvinnor som är 60 år och som befinner sig på olika platser i livet, finner varandra och finns där när livet är tufft. Även kvinnor som är 60 år är äventyrliga och ger sig ut på galna upptåg. Läs den!
Jag skulle gärna se denna bok som film med Marie Richardson som Cina och Jessica Liedberg som Sollan.
Förresten, är man tant när man fyller 60?
Jag lyssnade på boken och skrattade lite när uppläsaren uttalar baren 2112 - tjugoetttolv. 2112 är ju en hyllning till Rush och uttalas på engelska.
denna fina feelgood book är rätt trevlig att lysna på. hittills ger den klassiska feelgood vibes med sin tragiskt lyckliga historia, med den känns nästan lite för feel good på ett feel unrealistik sätt, det känns som att huvudkaraktärerna inte har några brister, medan bi karaktärena nästan enbart handlar på ett egoistskt vis. inte tillräkligt för att de ska vara hemska de vill väll, de blir bara så störiga eftersom de inte har så mycket mer personlighet utöver att iritera huvud personen konstant. det hade varit kul om de hade lite mer nyans, men som tur är har jag halva boken kvar vilket är gott om tid för en av karaktärerna att förändras och bli lite mer mogen som vuxen förelder. vänskapen. de två tåg tanterna talar tankfult och trevligt med varandra. jag tycker myvker omderas vänskap och att de ställer up för varandera. minna tankar om vad som komma skall: de fortsätter på sin tåg ressa och tuffar vidare tills att den ena blir sjuk igen vilket tvingar dem att åka till baka. hon lever ett tag till sedan dör hon innan jul eller presis efter. alt är väldig känslosamt. (denna lilla rant skrivs sent på källen då jag icke har någon att konversera med. god natt!)
Boken handlar om två kvinnor i sextioårsåldern som av olika anledningar hamnar bredvid varandra på ett tåg som går från Stockholm till Göteborg. Tågresan avbryts på grund av problem på rälsen och de blir sittande på tåget medan hindret avhjälps. Under väntan börjar kvinnorna prata och lägger grunden för en ny, varm och djup vänskap.
Det här är en bok som både är sorglig och lite smårolig ibland. Det finns mycket skratt och sköna glimtar mitt i livets vedermödor.
Jag lyssnade på boken och det kändes som om jag var med de här personerna, Sollan och Cina, och delade deras liv. Det var svårt att trycka stopp och göra andra saker för jag ville så gärna höra vad som skulle hända härnest.
Boken lyfter svåra frågor och visar dem utan något skyddande filter vilket är så otroligt skönt i en tid när mycket "sockras" för att låta bättre.
Det här är en verklig feel-goodroman som är ärlig och öppen, med goda skratt och som ger en varm gosig känsla inombords samtidigt som den gestaltar svårigheter som sjukdom, relationer och ensamhet.
En oväntat charmig bok som börjar lite trevande men som tar fart efter en stund. Visserligen förstår jag väldigt tidigt hur det hela ska sluta, självklart ska inte den cancersjuka Sollan dö. Att boken slutar som den gör är både självklart och sorgligt, jag som läsare hade önskat att kvinnorna fått njuta av fler resor tillsammans. Men livet är inte rättvist, det är nog något många av oss tvingats erfara. Språkmässigt är det en enkel bok som inte ställer några krav på mig som läsare, en perfekt förströelse.
En jättefin bok om två kvinnor i 60-årsåldern som träffas och blir vänner lite av en slump- på ett tåg. Man följer deras resa genom cancer, familjer och kanske viktigast av allt- att våga. Våga träffa nya vänner, nya relationer, våga tänka på det där man tryckt undan så länge. Fruktansvärt sorgligt på slutet men det är också trovärdigt och sant. Ett allt för gulligt slut hade känts för tillrättalagt. Fint att äldre kvinnor får vara huvudpersoner och ta plats!
Tvärt emot alla fina omdömen om boken har jag otroligt svårt att relatera till huvudkaraktären. Av titeln hade jag trott att det skulle vara en feel good, men faktum är att historian kändes tämligen dyster rakt igenom. Som om en person inte kunde må bra utan att andra mådde dåligt…
En bok om hur fin vänskap kan uppstå genom ett slumpmässigt möte på tåg mellan två kvinnor i 60-årsåldern. Beskriver hur livet kan te sig i den åldern. De gör också en tågluffresa i Europa och besöker städer där jag och maken var för några år sedan, stor igenkänning! Läsvärd bok!
Så gripande och fin bok om två kvinnors nyfunna vänskap som börjar på ett tåg. Att ta vara på livet här och nu. Man ler och man snyftar med tårar, så tankeväckande, så sorglig och den är helt fantastisk! ♥️♥️♥️♥️
En feelgood roman med både mörker och ljus. Det var trevligt att läsa en bok med äldre huvudrollsinnehavare och deras erfarenheter. Tyckte boken var trevlig, trots kampen mot cancer, men ingen bok jag kommer läsa igen, inte för att den inte var bra men den är liksom klar efter en läsning.
Så rolig i början men så sorgligt slut. Feelgood ska inte sluta så. Men hög igenkänning av cancern... den är vidrig och tyvärr även av äkta hälftens slapphet.
This entire review has been hidden because of spoilers.