All My Love

by Agnes Lidbeck, Nichola Smalley (Translator)

Petra and Johannes seem made for one another. A lawyer and a doctor. Well brought up, ambitious. Their friends Julia and Axel are different – from them, and from each other. Julia fights for her convictions. Axel manoeuvres his way to political power. Desire moves like an undertow between them all, dangerous and destabilising. Inconvenient truths are buried, but can only stay that way for so long. Meanwhile, the country around them changes. Laws tighten. Freedoms are curtailed. People begin to disappear. The personal and the political collide. It is easier, at first, to look away than to let the facts in. Until they arrive at the door.

Author
Agnes Lidbeck is one of Sweden’s most prominent and versatile contemporary writers. She made her literary debut with Supporting Act in 2017, which was shortlisted for the Svenska Dagbladet Prize and won the Borås Tidning Debut Novel Prize. She went on to write Förlåten (‘Forgiven’, 2018), Gå förlorad (‘To be Lost’, 2019), Nikes bok (‘Nike’s Book’, 2021), All My Love in 2023 and Fotografens skugga (‘The Photographer’s Shadow’, 2026). Lidbeck also writes for the stage and is known for her sharp, minimalist style.

Translator
Nichola Smalley is a translator of Swedish and Norwegian literature. Her work has been nominated for the International Booker Prize, the Warwick Prize for Women in Translation, the Bernard Shaw Prize and the National Translation Award. Her translation of Andrzej Tichý’s Wretchedness won the 2021 Oxford-Weidenfeld Translation Prize. She lives in London.

Genres: Fiction

224 pages, Paperback

First published September 21, 2023

Reviews

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 3 out of 5]

Jag har läst och älskat alla tidigare böcker av Agnes Lidbeck och jag är väldigt sugen på fortsättningen på Nikes bok, men så kom den här romanen istället och den är, ja vad är den inte?

På bara 250 små sidor har Lidbeck fått in politisk samhällsdystopi, ungdomens erfarenheter, vuxenblivandet och åldrandet, vänskaps- och kärleksrelationer, klass- och könsrelaterade spörsmål. All min kärlek är en modern variant av Valfrändskap framförd med en komprimerad, lite hackig och torr prosa. Jag brukar gå i gång på Lidbecks språk och cyniska blick. Men nu förblir jag lika sval som prosan. All min kärlek får den inte.

Det handlar om två killar och två tjejer som möts som unga och vars vägar korsas ända in i döden. De är vänner och ovänner, kära och avundsjuka, de får barn och gör karriär. Läsaren får ta del av fyra individers lyckojakt som i sin kontext sätter ljus på människans förmåga att fokusera bagateller. I Lidbecks framtidsdystopi har den successiva nedmonteringen av demokratin redan nått sitt mål med enpartiregering. Lidberg jämför skickligt människans lilla liv med de stora livsavgörande frågorna; demokrati och frihet exempelvis. Jag tänker mig att hon egentligen ville skriva Nikes bok del två men kände att det som sker i Sverige nu måste bemötas. Pluspoäng för det.

”Hon tänker att om hon vetat hur lite vissa saker känns, hade hon kanske levat livet fram tills nu mindre rädd.”

Hon får också plus för att sitt intelligenta språk och sin psykologiska kunnighet. Karaktärernas inre monologer är underhållande och realistiska.

”Tänk att ha någon som tror så mycket på vem man ska bli, att den blir arg om man blir något annat.”

Hennes enkla ord bildar meningar med en mycket större innebörd än vad man först uppfattar. Exempel: ”läppar att upptäcka i spegeln” (vilka läppar?). Men helheten är för spretig, det är för många perspektivskiften och tidshopp för att jag ska kunna leva mig in och komma karaktärerna nära. All min kärlek är en översiktlig idéroman som är mer spännande som idé än som läsupplevelse.

[Mina Widding · Rating 4 out of 5]

Den här överraskade mig. Jag tänkte att den nog mest var i stil med hennes tidigare och alltså lite torr, halvt sarkastiskt och halvt apatiskt om relationer - men här finns också ett riktigt starkt och väl utfört närtidsdystopiskt tema. Passande att läsa 1:a maj, jag känner obehaget välla upp inom mig, när jag så sent som igår läste om SD:s försök att fuska i omröstningar i riksdan, och hur vår rättstat och demokrati faktiskt på allvar hotas, vilket alltså är det som skildras här. Att SD (inte uttalat i boken men det är tydligt) får makten, yttrandefriheten inskränks, folk frihetsberövas och till och med försvinner på grund av "avvikande åsikter". Börjar med en slags haverirapport runt 2040, som utreder perioden då de hade makten 2026-2032, för att landet ska läka och gå vidare. Inte något försök att ta över hela världen, men i övrigt starka paralleller till hur nazisterna tog makten i Tyskland.
Det är förstås relationer i fokus. Men drivet är detta politiska, hur det drabbar även de som är medvetet omedvetna om vad som sker.
Hon har en torrhet, Lidbeck, som jag faktiskt vill likna vid Heinrich Böll. För där finns en humor också, eller en underfundighet, en spetsighet under ytan. Det finns en lite lika nästan rapporterande stil i språket, vilket förstärks av författaruppläsningens ton också. Men det passar!
Och om jag alltså var både exalterad och besviken på Åkerlunds Fäderneslandet, att det var så lite om hur det gick till i den dystopin, så får jag det ju här och I can't believe nobody told me it was a dystopian novel! Varför har det inte skrivits mer om denna? Eller är det jag som varit blind för det?

[Johanna Hammarström · Rating 5 out of 5]

Vilket språk, vilken berättelse, vilken bok!
Jag fullkomligt slukade "All min kärlek" av Agnes Lidbeck, precis som hennes tidigare romaner är hon skicklig på att fånga människor som människor är. Det outtalade, ouppnådda och bristfälliga. De drömmar som inte kan upplevas, de liv som utspelas och allt det mellan människor som inte kan sägas.
I "All min kärlek" lever vi i en snar framtid där den politiska arenan med de högerdrivna krafterna segrar. Det är ett angivarsamhälle, ett samhälle där rädsla och hot införlivas. Parallellt i bokens kärna står Petra, och precis som folk är som mest, blundar hon och hennes familj för verkligheten och fortsätter blunda hårt även när de tidigare vännerna Axel och Julia hamnar på olika politiska sidor.
Utan att gå in i detaljer eller skriva läsaren på näsan lyckas Lidbeck med sitt språk och sin berättarteknik ge mig som läsare ett starkt obehag och pricka in känslan av vårt politiska landskap.

[Hanna Törnquist · Rating 3 out of 5]

Den kändes väldigt lovande till en början. Två tjejers vägar korsas med två killars och det blir en berättelse om att vara ung, kär och att hitta sin identitet. Sedan får man följa deras relationer in i vuxenlivet och vidare ända in i döden. Men mitt i allt blir boken en dystopi där Sverige har tagits över av en enpartistat. Även om jag uppskattar att testa helt nya saker blev det alldeles för mycket innehåll på ynka 250 sidor. Språket är också subtilt på ett sätt som gör att jag ibland inte fattar vad det är som händer. Man märker att författaren vill att man ska göra en koppling eller tänka på ett visst sätt, men så hakar jag upp mig på att det är svårt att förstå.

[Linda · Rating 3 out of 5]

Bra men konstig. Vad hände egentligen?

[Jill · Rating 3 out of 5]

Hmm. Bra, men för vag, för snabb.

[Naomi · Rating 3 out of 5]

Det kanske bara är dags för mig att inse att jag och Agnes Lidbeck inte kommer bli bästisar. Det är som att allt finns där (språket, drivet, mänskligheten, subtiliteten, dialogen) men ändå är det nåt som gör att jag inte bryr mig om en enda karaktär.

[Nathalie · Rating 2 out of 5]

Fint språk, men lite rörigt skriven, tappade bort mig flera gånger…

[Hedvig Marklinder · Rating 3 out of 5]

Bra, fram till sista delen. En annan ton då och ett annat fokus i berättelsen som för mig blir ganska märklig. Det dystopiska i berättelsen blir aldrig riktigt tydligt tycker jag. En svag trea. Finns andra berättelser av Lidbeck som är bättre!

[Anna Galenpanna · Rating 2 out of 5]

Besviken. Hade höga förväntningar men den kändes som ett hafsverk. Ingen förklaring till nåt som sker. Den började lovande men det blev ingenting.

[Sofia Carlström · Rating 2 out of 5]

Bra tidsfördriv, fint språk. Inte jättemycket till handling dock, som driver framåt.

[Gillis · Rating 2 out of 5]

Väldigt förutsägbar. Inte bara i och med att den hoppar fram och tillbaka i kronologin, att Axel var farsa till både Sandra och Rut var busenkelt att lista ut. Inte ens lista ut, bara inse. Första sekunden det nämndes att Julia hade ett barn så visste jag att det var Axels.

All min kärlek har hela tiden en oförtjänt övertygelse om sin egen vikt. Den verkar vilja säga saker utan att säga saker. Ibland är tvetydighet intressant, men här så känns den mest lat. Den har också ingen identitet. Den vet inte vad den vill handla om. Berättelsen om svek och kärlek blir distraherad av alla teknofascisternas fasoner. Det hade kanske funkat i en större bok, men med ett så nätt antal sidor och så få ord på dem så finns det inte plats att utforska någonting på den nivå som förtjänas. För mig fanns det inte heller mycket att komma med i termer av insiktsfulla eller fräscha iakttagelser.

Prosan är också självgod av ingen nyttig anledning. Jag älskar pompös prosa, men den måste kunna rättfärdiga sig själv, vilket jag inte tycker att den gör här. Den är här inte ens särskilt pompös, bara körd lite för långt upp i sin egen röv. När sådant språk agerar bistånd till kärnfulla idéer och tankar så kan det vara otroligt bitande, men i detta fallet så känns det bara tandlöst.

Den bästa biten av boken var de kapitlen när Sandra bodde över hos Petra och Julia. Jag kände intrigen, jag kände oron. Mysteriet i det hela blev dock något diffust eftersom att man mer eller mindre hela tiden visste om att något hade gått åt helvete under den perioden. Det jag tänkte när jag läste den delen var "varför började inte boken här?" Det hade kunnat vara en intressant thriller eller deckare med Julias försvinnande som inledning, flashbacks till scenerna från ungdomen. Hela sättet som Axels parti är skrivet på känns också opersonligt. Inte att jag menar att alla medlemmarna är kalla robotar, utan att jag inte känner någon genuin passion gentemot AI-frågan från författarens sida. Om man t.ex. tar Orwell (sorry men jag måste), så kan man säga vad man vill om hela Goldsteins bok i 1984, men Orwell har helt klart spenderat tid på att tänka på frågorna han diskuterar, i närmast smärtsam detalj. Han lägger ut ett helt händelse förlopp som påvisar hur en arbetarrörelse omvandlas till en totalitär stat. Jag känner ingen av den sortens eld bakom de här orden. Jag menar inte att alla ska skriva på Orwells nivå eller lägga fram sina åsikter i så tydligt språk, men det jag önskar är att om du ska skriva en bok där AI:s faror är centrala så grundprincipen bakom berättelsen kokas ner till mer än "AI = dåligt" (aningen överdrivet från min sida, men inte jättemycket).

[Helena]

Vackert skriven bok som samtidigt är en berättelse som är så där lite diffust berättad. Går som en molande värk genom mig, något obehagligt som beskrivs, men det beskrivs inte rakt av utan i det dolda, i smyg, i skymundan. Vilket passar väl in i berättelsen i sig, och så blir det bara än mer obekvämt på något vis.

[Jennifer · Rating 3 out of 5]

Actual rating: 3,5*

Jag gillade den, men samtidigt kändes det som att det fina skrivsättet tog udden av berättelsen lite också och att jag inte riktigt alltid hängde med på vad som egentligen hände.

[David Fridell · Rating 4 out of 5]

Lidbecks språk och stämningar kan jag aldrig värja mig för. Och när hon rör sig i det lilla, i relationerna är det lika bra som alltid. Men vändningen i ramberättelsen får något att gå förlorat. Svag fyra endast räddad av den språkliga magin.

[Mira · Rating 2 out of 5]

2.5. Alltså premissen är där och den är stark, men utförandet är inte toppen. Den dystopiska känslan hade med fördel kunnat driva berättelsen, men fokus hamnar i stället på relationer. Språket är stundtals svårbegripligt. Jag känner mest: Jaha?

[Boel Bengtsson · Rating 2 out of 5]

Nej nej nej. Snabbläst. För snabbt igenom nåt som kunde varit intressant men bara skrapades på ytan. Jag gillar visserligen när saker står mellan raderna men inte så här. Det känns som om det fattas många kapitel.

[Margareta Wedmark · Rating 3 out of 5]

Här är en historia som försöker greppa över väldigt många områden. Flera intressanta tankar och perspektiv men det blir på 250 sidor ganska spretigt. Stort plus för hur språket får de inre monologerna att kännas levande. Skall nog försöka läsa ”Nikes bok” någon gång framöver.

[Sara Kelemit · Rating 3 out of 5]

Hade lite för höga förväntningar, gillar ju Agnes Lidbäck. Men denna var lite för löst sammanhållen på något sätt. Men intrigen var bra!

[Mila · Rating 2 out of 5]

Inte bra. Gillade hennes tidigare böcker. Författare skriver intressant även om hennes böcker brukar skildra kärläjslösa förhållanden. Och den boken också. Namnet till trots.

[Millah Nilsson · Rating 4 out of 5]

Mmmm lite dystopi i underlig roman om kärlek gör genren gott

[Emma Borg · Rating 3 out of 5]

Annorlunda med typ en ”dystopi” (eller vad man nu ska kalla det) som utspelar sig i Sverige och i närtid. Och samtidigt följa människor från ungdom genom livet.

[Anna Samuelsson · Rating 3 out of 5]

Intressant grepp men personerna är för medelklassiskt slätstrukna. Karaktärerna är därför inte helt trovärdiga men eftersom jag sträckläste boken får den ändå en 3:a.

[Kristine · Rating 3 out of 5]

3,5

[Anja Hildén · Rating 3 out of 5]

I mitt tyckevär det här första gången Lidbeck fått till en helhet: språk, berättelse, format. Och det är en modig bok, läsvärd.

[Amanda Ingelsson · Rating 3 out of 5]

Älskar Agnes Lidbeck, hennes prosa och karaktärer men hade önskat lite mer world building och kontext i den här romanen.

[... · Rating 1 out of 5]

Rörig. Gillar inte sättet som den är skriven på. Skummade mycket.

[Selma Stafshede · Rating 2 out of 5]

Låter bättre än den är. Börjar bra men sen blir det för mycket substans utan detaljer och tydlig tidslinje. Oklart vad det är för något som hänt med Julia och Johannes samt vad dystopin medför