Karin Boyes fem diktsamlingar: Moln (1922), Gömda land (1924), Härdarna (1927), För trädets skull (1935), De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (1941).
She is perhaps most famous for her poems, of which the most well-known ought to be "Yes, of course it hurts" (Swedish: "Ja visst gör det ont") and "In motion" (Swedish: "I rörelse"). She also wrote a few novels including "Kallocain". Inspired by the rise of National Socialism in Germany, it was a portrayal of a dystopian society in the vein of Orwell's Nineteen Eighty-Four and Huxley's Brave New World (though written almost a decade before Nineteen Eighty-Four). In the novel, an idealistic scientist named Leo Kall invents Kallocain, a kind of truth serum.
Boye died in an apparent suicide when swallowing sleeping-pills after leaving home on April 23, 1941.
I became interested in Karin Boye when I was at university, while reading up on the troubled lives of writers between the world wars. Her complicated life story touched me, and I read her novel "Kallocain", which I enjoyed in the same way as other science fiction novels of that time. But it was her poetry that blew me away. I think I read all of them within a couple of days, and I actually started to learn some of them by heart, something I had sworn never ever to do again after struggling through the whole of Friedrich Schiller's "Die Bürgschaft" for a Grade 9 poetry assignment (I hated my teacher for that, but now I am rather pleased to be able to start quoting "Zu Dionys, dem Tyrannen, schlich Damon, den Dolch im Gewande, Ihn schlugen die Hächer in Bande, etc, etc, etc....", whenever it's time to earn some bragging rights...).
"Ja visst gör det ont" is my favourite poem. It accompanies me whenever I feel passionately inclined to try something new, and horribly afraid to leave my comfort zone at the same time.
For all those who read in Swedish, this well worth reading over and over again:
"Javisst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusnavinterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nztt som tär och spränger? Javisst gör det ont när knoppar brister, ont for det som växer och det som stänger.
Janog är det svårt när droppar faller. Skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider - tyngden drar dem neråt, hur de klänger. Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra - svårt att vilja stanna och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper, brister som i jubel trädets knoppar, då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar, glömmer att de skrämdes av det nya, glömmer att de ängslades för färden - känner en sekund sin största trygghet, vilar i den trygghet som skapar världen."
My second favorite poet of all time, a real coming-of-age book for my generation. And what's planted early stays deep I guess (either that or you grow up to hate it or simply dismiss it with slight bewilderment of how you ever...). The first kind is the best I think.
Kan man säga att man läst ut en diktsamling… känns fel på nåt sätt. Gillade iaf denna mycket. Hade dock ett sånt där jobbigt löst papper som omslag. Gillade mindre. Men.. Boken gav mig väl nån slags mindfulness och omväxling från att läsa om monetarism och keynesianism osv osv. Trevligare att försöka förstå en dikt än nationalekonomi.
Fina Karin Boye. Har öronmärkt så många dikter i den här samlingen som jag kommer bära med mig alltid och vill ha möjlighet att slå upp. Som "Det bästa", "Minne", "Små ting", "Du är min renaste tröst", "Vårvisa", "Önskan", "Jag vill möta", "I rörelse", "Du är fröet", "Prolog vid en skolfest" och så klart klassikerna "Ja visst gör det ont".
It's a bit difficult to review poetry, so I'm not going to. I will only say that I enjoyed reading this collection, some parts better than others (I think my favourite poems came from the first part "Clouds" most of all, but I have marked out poems all over the collection). My favourite poems I think all deal with loneliness, nature, death, and the self. I think Boye wrote quite beautifully, and many of the poems have a beautiful ring to them as well (I'm weak to rhythm and rhyme when done properly). I'm unused to reading poetry but what I can say for sure is that it's best read out loud, for full effect. My favourite poem of her is probably still "Hur kan jag säga" which was the reason I was interested in her poetry in the first place, but another I loved was "Till en sfinx" which I've read multiple times now.
Jeg leste diktene hennes på svensk, ikke på norsk men likevel var det ikke så vanskelig å forstå meningen. Jeg brukte noen forskjellige ordbøker osv, men det var veldig gøy hehe. Bortsett fra det er Karin Boye en god dikter og jeg tror hun, akkurat som mange diktere, har et sart hjerte. Jeg så bildet hennes for måneder siden, men jeg husker fortsatt hennes skinnende øyne likevel. Og et av hennes beste dikt var "Stjärnornas Tröst":
Jag har frågat en stjärna i natt -- ett ljus långt bort där ingen bor --: "Vem lyser du, främmande stjärna? Du går så klar och stor."
Hon såg med en stjärneblick, som gjorde min ömkan stum: "Jag lyser en evig natt. Jag lyser ett livlöst rum.
Mitt ljus är en blomma som vissnar i rymdernas sena höst. Det ljuset är all min tröst. Det ljuset är nog till tröst."
Första gången jag läser en diktbok och är glatt överraskad! Många dikter är svåra att förstå och ta till sig men vissa är fantastiska. Tycker till exempel ”Du ska tacka”, ”Av tång” och ”Havet” var väldigt bra samt självklart hennes kända ”I rörelse” och ”Ja visst gör det ont”.
Rekommenderar verkligen om man vill testa på dikter!
3,5⭐️ so this was true first ever poetry book I read. I have heard a bit about Karin Boyle but I shave never read anything by her. I found this book a bit hard to get through, but some poems really hit home and I loved doing little drawings to each page.
Piccola antologia poetica tratta da 4 libri (per una cinquantina di poesie) di Boye e che attraversano la sua poetica, dall'amore ai cambiamenti sociali fino alla cultura norileica e poi alla morte e al suicidio (si toglierà la vita nel 1941). Edizione ben curata con diverse note che aiutano a contestualizzare e riconoscere alcuni elementi culturali. L'ordine cronologico permette di vedere la sua poesia che si evolve sia stilisticamente (anche se a me sono piaciute più le prime) che nella scelta delle tematiche.
Il libro presenta una buona introduzione e delle note finali per analizzare al meglio le poesie presenti in questa antologia.
A me non hanno fatto impazzire, a livello emozionale avrei messo 1 stella, ma siccome so che la Boye sa scrivere sia prosa che poesia non mi sono comunque permessa.
Från Moln: Morgon, sid 33, Små ting, sid 44, Uppvaknande, sid 46 Förklaring, sid 47 Du är min renaste tröst, sid 48 Drömsyn, sid 50 Ängslan, sid 53
Från Gömdan Land: Sommardag, sid 64 Du ska tacka, sid 87 Önskan, sid 94
Från Härdarna: De båda ätterna, sid 131 Jag vill möta..., sid 135 Från en stygg flicka, 136 I rörelse, sid 149
Från För För Trädets Skull: Ja visst gör det ont, sid 175 Du är fröet, 178 Kunde jag följa dig, sid 179 Bekännelse, sid 189 Unga viljor viner, sid 192 Bål, sid 198 Din värme, 209
Från De Sju Dödssynderna: Vi som inte vågar se, sid 249 Straffängeln talar, sid 251 Du är min själs uppståndelse, sid 263 Många röster talar, sid 264 De lugna stegen bakom, sid 279 Efter döden, sid 286
Älskar så mycket med den här diktsamlingen! Språket, alla känslor och problem som bubblar upp till ytan av till synes väldigt triviala ord, alla gånger jag blir tvungen att stanna till inför en dikt och läsa om den flera gånger för allt vad den får mig att känna och inse.
Flera dikter träffar mig rätt i magen och jag vek hundöron på mer eller mindre halva boken, just för att försöka hålla kvar allt det som jag känner. Det finns kärleksdikter, det finns dikter för ilska, för sorg, dikter som får mig att ana Gud någonstans där under orden.
En helt fantastisk samling dikter, av en helt fantastisk person!