I Beate Grimsruds nya roman möter vi fyra människor i yngre medelåldern: Siri, André, Louise och Tomas. De försöker förstå vad det innebär att vara vuxen och kastas mellan stark samhörighet och stark ensamhet denna vinter och vår på Södermalm i Stockholm. Beate Grimsrud fortsätter här att vidga berättandets gränser, med sin egensinniga blandning av realism och poesi, av absurd humor och filosoferande allvar.
I dag går hon till polisen om läkarna inte tror henne. De tror henne inte. Det syns inget barn på ultraljudet. Det syns inget på proverna. Men kvinnan är visare än tekniken, äldre och säkrare.
Han tänkte förr att allt nog blev bättre när man blev vuxen. Nu har han varit vuxen ett bra tag. Och? Han gladde sig som barn till exempel åt att få plocka varorna i mataffären helt fritt och helt själv. Inte så kul.
Det är dom det kryllar av som jag är förbannad på. Man måste umgås med dom, man stöter på dom överallt. Dom gifta, mammorna och papporna, dom heterosexuella, dom sinnesfriska. Man blir helt enkelt trött.
Sedan kom en period då jag bara fotade bakhuvuden. Jag samlade ju alltid på saker och nu samlade jag på bakhuvuden. Dom är ju inte uttrycksfulla som ansikten och det var det anonyma jag tyckte om. Dom kunde vara jag allihop.
Beate Grimsrud was a Norwegian author, playwright and director, who has lived in Stockholm, Sweden since 1984.
Grimsrud made her literary debute in 1990 with the short story collection Det fins grenser for hva jeg ikke forstår. Since then she has published several novels. She has also directed for film and radio, and written plays for theater, radio, TV and feature films.
En egensinnig explosion till bok. En berättelse om fyra personer som inte passar in någonstans. Om vänskaps- och kärleksrelationer som klaffar och skaver. Allt inbäddat i drömlogik, psykoslogik, och ett språk som inte är av denna världen.
I'm a bit underwhelmed by this book, most likely because I'd seen such positive reviews in the newspapers and because I had more or less made up my mind that I already liked Grimsrud. I expected something more impressive, especially when the theme is so great - eternal children.
Fantastiskt språk! Texten full av klokheter, små aforismer. Kluddade i marginalen och strök under. Fyra personer i Stockholm, knivskarpt utmejslade av Grimsruds penna. Evighetsbarn som inte hängt med, men heller inte ramlat av.❤️
Avbrøt denne halvveis. Den var veldig vakker og drømmende på starten, men så blei det bare for mye, altfor mye utenfor teksten. Tankene blei for store og for langt ut i "tåka" til at jeg greide få en mening og sammenheng i det. Synd, for den ga et godt førsteinntrykk.
Jag gillade hur olika de personer man fick följa var och hur deras historier flöt samman. Det var många gånger jag var osäker på vad som faktiskt var verkligt, vilket gjorde boken intressant. Den innehåller vissa ämnen som kan vara känsligt för vissa, så det kan vara bra att kolla upp innan om det känns relevant för dig. Rekommenderar dock boken starkt!
Boken har fått goda omdömen av diverse recensenter, men den var inte alls min typ av berättelse. Vilsna ensamma människor som umgås med än mer vilsna och ensamma människor. Tyckte att det gick på tomgång, skulle behövts något som gjorde en reva i den grå väven.
Att läsa boken är som att sitta i ett flygplan och zooma in på ett kvarter. Ovanifrån får jag syn på fyra slumpmässiga personer som lever sitt liv och jag får förmånen att följa med dem en stund innan de försvinner i vimlet. Grimseruds språk är som vanligt vackert, livligt och intressant.
For en lesefest! Jeg hadde selvfølgelig høye forventninger til boka, men for noen folk, for et univers, og for en språklig overflod! Jeg tror det må være min Grimsrud-favoritt så langt.
So, having previously read and massively enjoyed Beate Grimsrud's book "En dåre fri", I think I had way too high expectations on this book. I have a hard time relating to and reading books that are too quirky. This book wasn't even quirky; it was straight up weird and odd. And that threw me off. On the plus side, this book takes place in my favorite neighborhood of Stockholm so a massive applause for that! Other than that I felt like the characters were really difficult to relate to and I got no grip of them whatsoever (that could be because they were all middle-aged characters though and I'm in my mid-twenties!), their struggles were very different from my own and the characters were all very childish and hard to like. Although I do know that's literally the point of this book, it threw me off a bit nevertheless. So for me this was a let down. And an unexpected one as well. I don't hate this book and if you're into quirky, rather slow and psychological descriptions of the lives of people, then by all means read it! It just wasn't for me I guess.