Silas Alikis romandebut Reglerna tar plats i den strama och slutna värld där lågstadiepojken Ette, som vissa betraktar som en flicka, växer upp. I hans familj är ömheten frånvarande och våldet närvarande. Ette behöver utveckla strategier för att förstå de strikta Reglerna som verkar utgå ifrån hans pappa. I brist på omsorg söker Ette närhet i tingen och försvinner in i sin fantasiskog där andra regler gäller. Han skulle försvinna dit för evigt om det inte vore för att han måste vara kvar och skydda sin lillasyster. När situationen blir för svår bestämmer han sig för att de båda måste fly hemmet.
Reglerna är en roman om klass och våld, och om den ömhets- och frihetslängtan som lever också på den kargaste plats.
Den sorgligaste boken jag har läst. Detta är en berättelse om en vuxenvärld som sviker barnen gång på gång och helt ärligt kändes varje sida som ett knytnäveslag rakt i magen. Jag tycker den är skickligt berättad, barnperspektivet känns väldigt äkta och som läsare är det svårt ibland att skilja på fantasi och verklighet, samt hur mycket tid som passerar (precis som för ett barn alltså). Jag kommer spendera de närmaste 20 åren med att fundera på den här boken, tack Silas Aliki
Lågmält och våldsamt samtidigt, gripande utan att vara det minsta sensationalistisk. Obehagligt sakligt språk som gav mig mindfuck då jag inte. kunde. sluta. läsa om nåt som var så klaustrofobiskt.
Andra allmänna anteckningar som gjordes under läsningen: Vinterdjuret man vill ju bara krama om Så fint om egenskapandet av baddräkten för könseufori Krukväxtskogen!!! Aj. Aj när han borstar lillasysterns tänder aj på så mycket Farmorn!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Dö
"Reglerna" ger mig vibbar av Marieke Lucas Rijneveld, med den skillnaden att Silas Aliki är fruktansvärt bra medan det jag läst av MLR i ärlighetens namn är rätt kass, och den briljante Thomas Korsgaard (minus humorn). Oerhört stark läsupplevelse och jag ser väldigt mycket fram emot att få ta del av fortsättningen på detta författarskap.
Fruktansvärt tungt ämne att skildra men barnperspektivet ger det en osentimentalitet som lindar in tragedin i språk och världar ett barn förstår. Läste den på en kväll. Såg slutet komma men var inte desto mindre berörd. Vet inte varför men istället för tårar är jag bara... avtrubbad?
Läsvärd! Fantastiskt språk och jag älskar porträtten och beskrivningarna. Man är på plats, känner känslorna och upplevelserna. Men, berättelsen känns framskyndad och det finns många trådar jag velat se nystas klart, många ändar som hade behövt knytas samman.
Hemsk, men viktig, roman om barn i utsatthet och våld i hemmet. Fint skildrat när det kommer till barns tankevärld. Stilistiskt korthuggen och stram, vilket stundvis gör texten något ryckig.