What do you think?
Rate this book
Efter skotten - Sanningen om Sveriges värsta masskjutning
Efter skotten är den verkliga berättelsen om masskjutningen på Campus Risbergska den 4 februari 2025.
Om liknande händelser skulle upprepa sig i framtiden kommer här ett livsviktigt råd. Se till att inte befinna dig i mitten av byggnaden. För den handfull poliser som går in och ser dig allvarligt skottskadad och i telefon med 112, kommer tänka på sina egna familjer och backa undan. Kanske ligger du 67 steg från närmaste utgång, och där förblöder du medan ett fyrtiotal poliser på utsidan väntar på order som aldrig kommer.
När du inte finns mer kommer poliserna ljuga för dem du älskar mest. Hävda att du inte kände någon smärta. Och förklara att det handlade om ett utvidgat självmord, snarare än tio mord. Utåt kommer polisen säga att det är för att din familj är invandrare som de misstror myndigheten.
Domstolar kommer besluta att dina skador ska hemlighållas från din familj.
Statsministern kommer i sitt tal till nationen berätta hur mycket han tänker på poliserna som var först in. Säga att de anhöriga inte är ensamma. Men när någon du älskar ber om hjälp kommer han vända ryggen till.
Stora medier kommer föra vidare den sminkade bilden av den svenska poliskåren. Och sen slutar folk att prata om det som hände.
Bilden av vad som hände kommer vara det viktiga. Inte vad som faktiskt hände.
Efter Skotten är inte en berättelse om gärningsmannen. Det är en berättelse om människorna som stod kvar när skotten tystnat.
Frida Sundkvist är en av Sveriges mest erfarna grävande journalister. Hon har skrivit för flera stora grävredaktioner, som SvD Näringsliv, Aftonbladet och Expressen. Efter Skotten är hennes debutbok.
Om liknande händelser skulle upprepa sig i framtiden kommer här ett livsviktigt råd. Se till att inte befinna dig i mitten av byggnaden. För den handfull poliser som går in och ser dig allvarligt skottskadad och i telefon med 112, kommer tänka på sina egna familjer och backa undan. Kanske ligger du 67 steg från närmaste utgång, och där förblöder du medan ett fyrtiotal poliser på utsidan väntar på order som aldrig kommer.
När du inte finns mer kommer poliserna ljuga för dem du älskar mest. Hävda att du inte kände någon smärta. Och förklara att det handlade om ett utvidgat självmord, snarare än tio mord. Utåt kommer polisen säga att det är för att din familj är invandrare som de misstror myndigheten.
Domstolar kommer besluta att dina skador ska hemlighållas från din familj.
Statsministern kommer i sitt tal till nationen berätta hur mycket han tänker på poliserna som var först in. Säga att de anhöriga inte är ensamma. Men när någon du älskar ber om hjälp kommer han vända ryggen till.
Stora medier kommer föra vidare den sminkade bilden av den svenska poliskåren. Och sen slutar folk att prata om det som hände.
Bilden av vad som hände kommer vara det viktiga. Inte vad som faktiskt hände.
Efter Skotten är inte en berättelse om gärningsmannen. Det är en berättelse om människorna som stod kvar när skotten tystnat.
Frida Sundkvist är en av Sveriges mest erfarna grävande journalister. Hon har skrivit för flera stora grävredaktioner, som SvD Näringsliv, Aftonbladet och Expressen. Efter Skotten är hennes debutbok.
- GenresNonfiction
211 pages, Unknown Binding
Published January 1, 2026
About the author
Frida Sundkvist
1 bookFRIDA SUNDKVIST är en av Sveriges mest erfarna grävande journalister. Hon har skrivit för flera stora grävredaktioner, som SvD Näringsliv, Aftonbladet och Expressen.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 14 of 14 reviews
February 13, 2026
Skakande granskning av polisens hantering av händelsen och dess efterarbete.
May 16, 2026
Den här boken ger en unik och viktig inblick i det kaos som varit kring denna skolskjutning. Jag hoppas att den och de frågor den innehåller kan bidra till en bättre förståelse inom olika organisationer så att vissa misstag kan undvikas om något liknande skulle hända igen.
Händelsen var fruktansvärd och jag har all förståelse för att de anhöriga känner en frustration över bristen på svar. De sörjer och vill inget hellre än att veta och förstå för att kunna gå vidare.
Jag saknar dock en nyans i flera av beskrivningarna. Nämligen en större förståelsen för att alla inblandade är människor som reagerar i en kaotisk situation de inte varit i förut. Det finns inga rutiner för det här i Sverige. Även de som har som arbete att rädda främlingar kan hamna i chock eller nå en gräns för vilka risker de tar. Även den som vill hjälpa kan fastna i en snårskog av regler och tvingas välja mellan att förlora jobbet eller göra det som känns rätt.
Att delar av utredningar hålls hemliga borde inte heller vara en överraskning för någon. Innan en utredning är klar går det inte att utesluta fler inblandade än den aktuella gärningspersonen - eller att viss information inte kan missbrukas av ev framtida sådana...
Händelsen var fruktansvärd och jag har all förståelse för att de anhöriga känner en frustration över bristen på svar. De sörjer och vill inget hellre än att veta och förstå för att kunna gå vidare.
Jag saknar dock en nyans i flera av beskrivningarna. Nämligen en större förståelsen för att alla inblandade är människor som reagerar i en kaotisk situation de inte varit i förut. Det finns inga rutiner för det här i Sverige. Även de som har som arbete att rädda främlingar kan hamna i chock eller nå en gräns för vilka risker de tar. Även den som vill hjälpa kan fastna i en snårskog av regler och tvingas välja mellan att förlora jobbet eller göra det som känns rätt.
Att delar av utredningar hålls hemliga borde inte heller vara en överraskning för någon. Innan en utredning är klar går det inte att utesluta fler inblandade än den aktuella gärningspersonen - eller att viss information inte kan missbrukas av ev framtida sådana...
April 6, 2026
Ja, Polisen har gjort fel, vissa relativt allvarliga, framför allt i efterarbetet. Ja, andra journalister kan ha varit för närgångna.
Nej, det här är inte bra journalistik. Sundkvist är så besatt av att bevisa sin tes att hon går varv på varv utan att det tillkommer särskilt mycket nytt. Det är också långt ifrån objektivt. Hon hänger ut enskilda poliser där det är ledningsstrukturen som brister. Hon beskyller andra journalister för att vara för närgångna när hon själv uppenbarligen kommer vissa personer väldigt nära. Det blir inte trovärdigt och det är heller inte bra författarskap. En reportageserie hade räckt.
Nej, det här är inte bra journalistik. Sundkvist är så besatt av att bevisa sin tes att hon går varv på varv utan att det tillkommer särskilt mycket nytt. Det är också långt ifrån objektivt. Hon hänger ut enskilda poliser där det är ledningsstrukturen som brister. Hon beskyller andra journalister för att vara för närgångna när hon själv uppenbarligen kommer vissa personer väldigt nära. Det blir inte trovärdigt och det är heller inte bra författarskap. En reportageserie hade räckt.
February 23, 2026
Viktig bok på många sätt med det som kommer fram, men det blir flera men…
April 13, 2026
Bokrecension: Efter skotten. Sanningen om Sveriges värsta masskjutning av @sundkvistfrida
Bokförlag: @ordfrontforlag
I februari 2025 hände något ofattbart på Campus Risbergska i Örebro då Rickard Andersson, en tidigare elev på skolan börjar skjuta omkring sig och flera personer mister livet.
I boken får vi höra berättelser av de dödas anhöriga. Vi har Salim som sörjs av sin förlovade Kareen, sin mor och andra släktingar. Vi harAziza, en omtyckt lärare på skolan som fick sätta livet till. Vi har Sandrah, klasskamrat till Salim som befann sig i närheten, men ej i centrum. Vi har också polisen Daniel som går ut i media med sanningen om insatsen.
Det berör på djupet att läsa de anhörigas berättelser. Hur de kämpar för att få reda på sanningen. Varför polisen ej vill svara på deras frågor. Om motivet var rasistiskt då de flesta som avled hade invandrarbakgrund. Hur de söker svar och frågar sig: kunde de ha överlevt om polisen fått ut dem tidigare? Polisen och insatsen har kritiserats hårt i media och frågan om flera liv kunde ha räddats kommer alltid att finnas kvar.
Sorgen, de anhörigas sorg är stor. Och att ej få veta sanningen gör att de ej kan bearbeta händelsen, gå vidare. Santidigt som inget kan ändra på fakta att de inte får sina nära och kära tillbaka. Drömmar är krossade och framtiden kommer att vara kantad av sorg och tomhet. Och tron på myndigheter har fått sig en törn.
Att en person, som troligen kämpat med psykiskt illamående och drogat sig, kan ta till sådan grymhet och avsluta oskyldiga människors liv är något som aldrig går att förstå. Skulle händelserna ha gått att undvika? Det får vi aldrig svar på. Skolskjutningar har länge förknippats med något som händer i andra länder, ej i trygga Norden. Men även i Finland har vi under min uppväxt haft 2 skolskjutningar med dödlig utgång. Det känns otryggt, skrämmande, främmande. En rädsla för egna barn finns alltid.
Men vi får ej ge upp. Vi måste lita på att alla gör vad de kan för att förhindra att något liknande kan hända igen. Utan hopp förlorar vi allt
Bokförlag: @ordfrontforlag
I februari 2025 hände något ofattbart på Campus Risbergska i Örebro då Rickard Andersson, en tidigare elev på skolan börjar skjuta omkring sig och flera personer mister livet.
I boken får vi höra berättelser av de dödas anhöriga. Vi har Salim som sörjs av sin förlovade Kareen, sin mor och andra släktingar. Vi harAziza, en omtyckt lärare på skolan som fick sätta livet till. Vi har Sandrah, klasskamrat till Salim som befann sig i närheten, men ej i centrum. Vi har också polisen Daniel som går ut i media med sanningen om insatsen.
Det berör på djupet att läsa de anhörigas berättelser. Hur de kämpar för att få reda på sanningen. Varför polisen ej vill svara på deras frågor. Om motivet var rasistiskt då de flesta som avled hade invandrarbakgrund. Hur de söker svar och frågar sig: kunde de ha överlevt om polisen fått ut dem tidigare? Polisen och insatsen har kritiserats hårt i media och frågan om flera liv kunde ha räddats kommer alltid att finnas kvar.
Sorgen, de anhörigas sorg är stor. Och att ej få veta sanningen gör att de ej kan bearbeta händelsen, gå vidare. Santidigt som inget kan ändra på fakta att de inte får sina nära och kära tillbaka. Drömmar är krossade och framtiden kommer att vara kantad av sorg och tomhet. Och tron på myndigheter har fått sig en törn.
Att en person, som troligen kämpat med psykiskt illamående och drogat sig, kan ta till sådan grymhet och avsluta oskyldiga människors liv är något som aldrig går att förstå. Skulle händelserna ha gått att undvika? Det får vi aldrig svar på. Skolskjutningar har länge förknippats med något som händer i andra länder, ej i trygga Norden. Men även i Finland har vi under min uppväxt haft 2 skolskjutningar med dödlig utgång. Det känns otryggt, skrämmande, främmande. En rädsla för egna barn finns alltid.
Men vi får ej ge upp. Vi måste lita på att alla gör vad de kan för att förhindra att något liknande kan hända igen. Utan hopp förlorar vi allt
February 8, 2026
Blir så irriterad på att polisen gång på gång kommer undan med sånt här. Jag förstår självklart att det inte finns rutiner för allt och att alla inne i och utanför skolan agerade i chock, inklusive poliserna, men jag är högst tveksam till att det inte finns rutiner gällande att man som polis inte LJUGER för anhöriga.🙂 Vi behöver en oberoende instans som granskar polisen!!!
June 25, 2026
3.25/5
“Jag lägger ingen skuld på de poliser som inte hjälpte min syster. De har inte gjort rätt, men vad ska man göra när man är rädd. De som tänkte på sina barn, jag accepterar det. Men då ska de inte säga att de har gjort rätt, eller att de gjorde ett jättebra jobb. Om det finns fel så måste det åtgärdas. Det värsta är när någon som har gjort fel säger att den inte gjort något fel alls. De borde säga att de gjort fel, och utbilda poliserna… Jag vill ha en oberoende utredning. Opartisk. Som berättar sanningen. Vi vill ha rättvisa. Polisen måste kunna kritisera sig själv.” -Azizas bror (p. 80).
“Mitt uppdrag som polis har jag valt, och om jag inte gör mitt bästa i de här situationerna kanske jag inte ska vara polis.” -Daniel (p. 94).
“Föreställ er att mördaren som sköt ihjäl tio personer var en man med invandrarbakgrund. Att han tillbringade mycket tid i en moské. Alltid satt på samma plats, aldrig svarade på tilltal. Att åtta av tio dödsoffer hade en etnisk svensk bakgrund. Att han valt en plats där de flesta hade etnisk svensk bakgrund. Att Mördaren hemma lyssnade på musik som sägs vara så nära profeten Muhammed som man kan komma, profetens egna frekvens. Hur hade debatten efter massakern blivit då?” (p. 105).
“-Den här misstänksamheten mot myndigheter blir påtaglig. Alla har olika förutsättningar. Man måste inse att kommer någon från en ickedemokratisk stat i Mellanöstern, då blir tilltron till myndigheterna väldigt låg, säger Erik Nord (polischef) till Nerikes Allehanda. Det är alltså inte för att polisen har gjort fel som de drabbade har låg tilltro till myndigheten. Det är för att de drabbade är invandrare.” (p. 204).
This book discusses the mistakes the police made during and after the school shooting in Örebro 2025. This massacre is Sweden's first school shooting and the largest mass shooting in Swedish history, with 10 victims dead (11 counting the shooter). The police have shared a very positive picture of how they handled the attack as well as the process afterwards, but this book shows the many ways in which this is false. To criticise how the police acted in a crisis such as this is easy to do for outsiders, but the critique serves a very important function, especially in this case. This book focuses on the perspectives of the relatives to the people who lost their lives during the shooting, relatives who didn't get adequate information or support during these tough times.
As is often the case with books written by journalists Sundkvist multiple times lifts up herself in the text, portraying herself as more respectful and competent than the other journalists who are portrayed as intrusive and disrespectful. There were times where the tone of the writing felt less professional than appropriate. There was also a minor formatting error where two letters in two separate words were smaller and in a different font than the other letters, which was weird.
In summary, this was a good book that provided insight into the perspectives of those affected, but which could have been better if it had been better written and possibly more nuanced.
“Jag lägger ingen skuld på de poliser som inte hjälpte min syster. De har inte gjort rätt, men vad ska man göra när man är rädd. De som tänkte på sina barn, jag accepterar det. Men då ska de inte säga att de har gjort rätt, eller att de gjorde ett jättebra jobb. Om det finns fel så måste det åtgärdas. Det värsta är när någon som har gjort fel säger att den inte gjort något fel alls. De borde säga att de gjort fel, och utbilda poliserna… Jag vill ha en oberoende utredning. Opartisk. Som berättar sanningen. Vi vill ha rättvisa. Polisen måste kunna kritisera sig själv.” -Azizas bror (p. 80).
“Mitt uppdrag som polis har jag valt, och om jag inte gör mitt bästa i de här situationerna kanske jag inte ska vara polis.” -Daniel (p. 94).
“Föreställ er att mördaren som sköt ihjäl tio personer var en man med invandrarbakgrund. Att han tillbringade mycket tid i en moské. Alltid satt på samma plats, aldrig svarade på tilltal. Att åtta av tio dödsoffer hade en etnisk svensk bakgrund. Att han valt en plats där de flesta hade etnisk svensk bakgrund. Att Mördaren hemma lyssnade på musik som sägs vara så nära profeten Muhammed som man kan komma, profetens egna frekvens. Hur hade debatten efter massakern blivit då?” (p. 105).
“-Den här misstänksamheten mot myndigheter blir påtaglig. Alla har olika förutsättningar. Man måste inse att kommer någon från en ickedemokratisk stat i Mellanöstern, då blir tilltron till myndigheterna väldigt låg, säger Erik Nord (polischef) till Nerikes Allehanda. Det är alltså inte för att polisen har gjort fel som de drabbade har låg tilltro till myndigheten. Det är för att de drabbade är invandrare.” (p. 204).
This book discusses the mistakes the police made during and after the school shooting in Örebro 2025. This massacre is Sweden's first school shooting and the largest mass shooting in Swedish history, with 10 victims dead (11 counting the shooter). The police have shared a very positive picture of how they handled the attack as well as the process afterwards, but this book shows the many ways in which this is false. To criticise how the police acted in a crisis such as this is easy to do for outsiders, but the critique serves a very important function, especially in this case. This book focuses on the perspectives of the relatives to the people who lost their lives during the shooting, relatives who didn't get adequate information or support during these tough times.
As is often the case with books written by journalists Sundkvist multiple times lifts up herself in the text, portraying herself as more respectful and competent than the other journalists who are portrayed as intrusive and disrespectful. There were times where the tone of the writing felt less professional than appropriate. There was also a minor formatting error where two letters in two separate words were smaller and in a different font than the other letters, which was weird.
In summary, this was a good book that provided insight into the perspectives of those affected, but which could have been better if it had been better written and possibly more nuanced.
February 8, 2026
Boken är på det stora hela rätt informativ men den är samtidigt oerhört vinklad. Polisen framställs, med få undantag, som fegisar som inte gick in och räddade de skadade. Visserligen ska polisen rädda liv men det ska inte ske på bekostnad av deras egna liv, deras kollegors eller andras. Här låg döda och skadade om vartannat och samtidigt fanns en gärningsman som sköt mot både civila och polis.
Jag har full förståelse för att de anhöriga är förbannade och besvikna, de ser det hela från sitt eget och sina nu avlidna näras perspektiv. De som kanske hade kunnat räddats, det är klart de anhöriga anser det vara prio.
I en situation med pågående dödligt våld är polisens hållning numer att stoppa dödandet med alla till buds stående medel. Självklart utan att riskera sig själva eller andra. Här hade de en gärningsman som sköt mot dem och vars kulor stannade först när de nådde den fjärde branddörren. Polisens ammunition skulle inte nå fram till honom. De skulle behövt komma betydligt närmre för att faktiskt kunna sätta stopp för gärningsmannens idiotier. Men det hade varit att riskera fler liv.
Jag tycker boken är alldeles för vinklad för att jag ska kunna tycka den är särskilt bra. Hade den varit objektiv tror jag betyget hade blivit betydligt högre. Språkmässigt är den helt okej skriven, något enkel kanske, men det funkar. Jag hade också velat ha fler objektiva analyser och en författare som var bättre inläst på hur poliser ska agera. Här fick de laga efter läge och alla vill komma hem till sin familj efter avslutad arbetsdag. Det innebär att man ibland måste välja att prioritera sig själv. Det är ett val var och en får leva med. Den 4 februari 2025 var Risbergska ett av jordens alla helveten.
Betyg: 2/10
Jag har full förståelse för att de anhöriga är förbannade och besvikna, de ser det hela från sitt eget och sina nu avlidna näras perspektiv. De som kanske hade kunnat räddats, det är klart de anhöriga anser det vara prio.
I en situation med pågående dödligt våld är polisens hållning numer att stoppa dödandet med alla till buds stående medel. Självklart utan att riskera sig själva eller andra. Här hade de en gärningsman som sköt mot dem och vars kulor stannade först när de nådde den fjärde branddörren. Polisens ammunition skulle inte nå fram till honom. De skulle behövt komma betydligt närmre för att faktiskt kunna sätta stopp för gärningsmannens idiotier. Men det hade varit att riskera fler liv.
Jag tycker boken är alldeles för vinklad för att jag ska kunna tycka den är särskilt bra. Hade den varit objektiv tror jag betyget hade blivit betydligt högre. Språkmässigt är den helt okej skriven, något enkel kanske, men det funkar. Jag hade också velat ha fler objektiva analyser och en författare som var bättre inläst på hur poliser ska agera. Här fick de laga efter läge och alla vill komma hem till sin familj efter avslutad arbetsdag. Det innebär att man ibland måste välja att prioritera sig själv. Det är ett val var och en får leva med. Den 4 februari 2025 var Risbergska ett av jordens alla helveten.
Betyg: 2/10
March 14, 2026
Om masskjutningen på Campus Risbergska i Örebro 2025. Ett viktigt och spännande ämne som slarvas bort i ett så vinklat och agendadrivet journalistiskt haveri att jag har svårt att ta in och tro på de delar av boken som faktiskt har något, såsom de starka berättelserna från de frustrerade anhöriga författaren valt att prata med.
June 19, 2026
Tröttnade när jag insåg efter 50 sidor att hon lägger väldigt tor skuld på polisen.
Min övertygelse är att polisen ALLTID gör allt de kan för att slå ut gärningsmannen samt rädda eventuella offer.
Med det perspektiv författaren väljer bli boken oerhört vinklad och därmed inte speciellt intressant.
Min övertygelse är att polisen ALLTID gör allt de kan för att slå ut gärningsmannen samt rädda eventuella offer.
Med det perspektiv författaren väljer bli boken oerhört vinklad och därmed inte speciellt intressant.
February 9, 2026
Mycket stark granskning.
March 9, 2026
Den kunde varit bra men författarens förutfattade meningar lyser igenom.
March 15, 2026
Välskriven och viktig bok som ger röst till röster som annars inte skulle ha hörts och information som annars inte skulle ha kommit fram.
March 20, 2026
Intressant förutom att hela boken går ut på att smutskasta polisen. Därför en besvikelse som inte känns objektiv utan endast dömande
Displaying 1 - 14 of 14 reviews