What do you think?
Rate this book
Fråga 7
302 pages, Hardcover
Published October 15, 2025
About the author
Richard Flanagan
32 books1,711 followersRichard Flanagan (born 1961) is an author, historian and film director from Tasmania, Australia. He was president of the Tasmania University Union and a Rhodes Scholar. Each of his novels has attracted major praise. His first, Death of a River Guide (1994), was short-listed for the Miles Franklin Award, as were his next two, The Sound of One Hand Clapping (1997) and Gould's Book of Fish (2001). His earlier, non-fiction titles include books about the Gordon River, student issues, and the story of conman John Friedrich.
Two of his novels are set on the West Coast of Tasmania; where he lived in the township of Rosebery as a child. Death of a River Guide relates to the Franklin River, Gould's Book of Fish to the Macquarie Harbour Penal Station, and The Sound of One Hand Clapping to the Hydro settlements in the Central Highlands of Tasmania.
Two of his novels are set on the West Coast of Tasmania; where he lived in the township of Rosebery as a child. Death of a River Guide relates to the Franklin River, Gould's Book of Fish to the Macquarie Harbour Penal Station, and The Sound of One Hand Clapping to the Hydro settlements in the Central Highlands of Tasmania.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 5 of 5 reviews
April 26, 2026
Kausaliteten står i centrum. Hur tillfälligheter och historiska skeenden formar våra liv. Och Litteraturen är det verktyg som låter oss se dessa samband
March 20, 2026
Jag, som oftast är ganska ordrik, saknar ord.
Det finns något som heter patafysik – ett begrepp myntat av Alfred Jarry – som brukar beskrivas som “vetenskapen om imaginära lösningar”. Den rör sig bortom det rationella och försöker förstå världen genom undantagen, det absurda och det som inte riktigt låter sig fångas i logik. På något sätt känns det som att Richard Flanagans Fråga 7 rör sig i just det landskapet.
Om det är sant att vissa insikter bara uppstår i mellanrummen, i det som inte sägs rakt ut, så är den här boken ett av de bästa exemplen jag har läst. Den arbetar lika mycket med tystnad som med språk. Jag skäms nästan lite över att jag hade så bråttom att läsa klart den, för det här är egentligen inte en bok man ska skynda sig igenom. Det är en bok att stanna i.
Fråga 7 är en hybrid mellan memoar, essä och litterär reflektion. Flanagan rör sig mellan sin egen familjehistoria – särskilt faderns erfarenheter som krigsfånge under andra världskriget – och större frågor om skrivande, minne, skuld och överlevnad. Han väver samman sitt eget liv med litteraturhistorien, inte minst genom kopplingar till författare som H.G. Wells, och skapar en berättelse som hela tiden rör sig mellan det personliga och det universella.
Det är få förunnat att kunna få ihop något liknande, särskilt när texten bär så tydliga självbiografiska inslag utan att bli självupptagen. Här finns en ödmjukhet inför både historien och litteraturen, men också en intellektuell skärpa som kräver att man som läsare är flexibel, närvarande och villig att tänka bortom det uppenbara.
Det här är ett mästerverk från början till slut.
En solklar femma.
Det finns något som heter patafysik – ett begrepp myntat av Alfred Jarry – som brukar beskrivas som “vetenskapen om imaginära lösningar”. Den rör sig bortom det rationella och försöker förstå världen genom undantagen, det absurda och det som inte riktigt låter sig fångas i logik. På något sätt känns det som att Richard Flanagans Fråga 7 rör sig i just det landskapet.
Om det är sant att vissa insikter bara uppstår i mellanrummen, i det som inte sägs rakt ut, så är den här boken ett av de bästa exemplen jag har läst. Den arbetar lika mycket med tystnad som med språk. Jag skäms nästan lite över att jag hade så bråttom att läsa klart den, för det här är egentligen inte en bok man ska skynda sig igenom. Det är en bok att stanna i.
Fråga 7 är en hybrid mellan memoar, essä och litterär reflektion. Flanagan rör sig mellan sin egen familjehistoria – särskilt faderns erfarenheter som krigsfånge under andra världskriget – och större frågor om skrivande, minne, skuld och överlevnad. Han väver samman sitt eget liv med litteraturhistorien, inte minst genom kopplingar till författare som H.G. Wells, och skapar en berättelse som hela tiden rör sig mellan det personliga och det universella.
Det är få förunnat att kunna få ihop något liknande, särskilt när texten bär så tydliga självbiografiska inslag utan att bli självupptagen. Här finns en ödmjukhet inför både historien och litteraturen, men också en intellektuell skärpa som kräver att man som läsare är flexibel, närvarande och villig att tänka bortom det uppenbara.
Det här är ett mästerverk från början till slut.
En solklar femma.
May 11, 2026
För historienörden är denna bok sannolikt en närmast orgasmliknande upplevelse, särskilt om man intresserar sig för kärnvapen och/eller Hiroshima.
Det finns inslag av fakta, personliga skildringar och formuleringar som väcker starkt patos. Richard Flanagan gör historiska hopp genom tid och rum och stundtals är det mycket vackert, men ibland också förvirrande. Jag kan slukas av vissa kapitel, men eftersom boken saknar ett tydligt narrativ blir den emellanåt svår att följa.
Citatet jag tar med mig är:
”Och när jag skriver det här inser jag att minnet är lika mycket en skapelseakt som ett vittnesmål, och det ena utan det andra är som ett träd utan en stam, vingar utan en fågel, en bok utan en berättelse” (s. 230)
Det finns inslag av fakta, personliga skildringar och formuleringar som väcker starkt patos. Richard Flanagan gör historiska hopp genom tid och rum och stundtals är det mycket vackert, men ibland också förvirrande. Jag kan slukas av vissa kapitel, men eftersom boken saknar ett tydligt narrativ blir den emellanåt svår att följa.
Citatet jag tar med mig är:
”Och när jag skriver det här inser jag att minnet är lika mycket en skapelseakt som ett vittnesmål, och det ena utan det andra är som ett träd utan en stam, vingar utan en fågel, en bok utan en berättelse” (s. 230)
This entire review has been hidden because of spoilers.
April 26, 2026
Är löjligt förtjust i den här typen av böcker som rör sig obehindrat mellan olika ämnen och lyckas få det att hänga ihop. Från det lilla till det stora och det personliga till det allmängiltiga. I boken skriver Flanagan bland annat om sin barndom, atombombens historia, folkmordet på tasmanska aboriginer och så lite filosofiska funderingar om omöjligheten till försoning på det. Allra mest tyckte om jag barndomsskildringarna, beskrivningarna av Tasmanien och de omsorgsfulla porträtten av författarens föräldrar.
February 25, 2026
Fantastisk roman. Oerhört välskriven och berörande.
Displaying 1 - 5 of 5 reviews