Medan jag skrev kände jag mig som buren av en flödande tidsanda ,
så beskriver Åsa Moberg tillkomsten av Kärleken i Julia Anderssons liv. En bok hon skrev på sjuttiotalet och sedan låtit ligga i byrålådan. Fram tills nu. Vi befinner oss i sent sextiotal och i början av sjuttiotalet det är den sexuella frigjordhetens tid. De revolutionära stämningarna från -68 kan fortfarande kännas, men samtidigt håller samhället på att förändras. Julia Andersson är en ung, engagerad textilkonstnär och brinnande feminist. Hon har redan hunnit utmana många fördomar om hur en kvinna ska vara. Julia lever tillsammans med den betydligt äldre Rune i ett förhållande som omvärlden ser med avund på här är paret som ger varandra frihet och som pratar sig igenom alla vardagens problem ...
Av en slump träffar hon Hubert Meyer, karismatisk, förmögen och inflytelserik. En underlig kärlekshistoria tar sin början. Julia vill ha Hubert Meyer, men samtidigt fylls hon av ångest inför deras korta möten. Julia lever i skärningspunkten mellan Runes krav på trohet och tidsandans krav på frihet. Hon resonerar om sin längtan med Rune, och deras relation sätts på prov men framför allt resonerar hon med sig själv.
"En ögonblicksbild från den moderna kvinnorollens tillblivelse, studsande uppåt i ett flipperspel av politik, romantik och biologi." Dagens Nyheter
"En intensiv skildring av att på ytan ha ett jämställt, respektfullt förhållande där mannen håller i ett osynligt koppel. I boken säger Julia Andersson/Åsa Moberg: 'Jag försöker befria mig. Men det sitter i.' De orden klingar kvar efter läsningen." Rakel Chukri, Sydsvenskans kulturchef
"Jo faktiskt, hon måste ha varit först ut att skriva en så sexuellt explicit, självbiografisk roman om kvinnoliv i det moderna Sverige." Expressen
"Det är livet sett med en ung och sällsynt receptiv kvinnas blick." Aftonbladet
"Man kan verkligen fråga sig vad det egentligen säger om vår tid, när en sådan kvinnoskildring känns både uppfriskande och sällsynt år 2011, trots att den har närmare fyrtio år på nacken." Kristianstadbladet
"Det är ett fascinerande spel som hon beskriver och hon gör det med en rättframhet som imponerar." Arbetarbladet
"Jag hade roligt under läsningen." Värmlands folkblad
"Modigt skriven är den, för dem som har modet att läsa. Igen eller på nytt." Västerbottenskuriren
"En mycket levande, mycket närvarande berättelse." Sundsvalls Tidning
Really beautiful book, and less of a love story than a journey into the unknown for Julia. Even though it takes place in the 70s, the humanity of the main character is so well depicted that a lot of her doubts, aspirations, compromises, and of course questions about love and relationships is still very actual. The depiction is without compromise, does not hide anything. It portrays Julia as she is, and it is really refreshing. It's far from the clichés of what being a women is supposed to look like. I found the book surprisingly empowering. Julia is trying to figure things out, so are we all.
Många passager i boken var tänkvärda och Åsa Mobergs enkla språk gjorde den lättläst och behaglig. Ibland blev dock berättelsen lite trög och efter att ha läst slutet då, enligt författarinnan själv, den "dramatiska höjdpunkten"inträffar, slog jag ihop boken med en känsla av: "Jaha, var det detta boken handlade om?". Som roman var den alltså lite för lång och platt men läst i kortare stycken kan den nog kännas helt genial.
Ända fram till romanens sista sidor tyckte jag att boken inte motsvarade mina förväntningar - men slutet när allt knöts ihop var djupt gripande och mitt hjärta började slå allt snabbare.
Den här boken påminner en del om "Alltings början" av Karolina Ramqvist, men jag tyckte nog mer om den här. Det var mycket intressant och tänkvärt om feminism i Sverige på 60- och 70-talet. Att den dessutom är (delvis) självbiografisk och skrevs under samma tid som den utspelar sig gör att den på något sätt känns mer "äkta" (säger jag som inte ens levde på den tiden). Själva berättelsen är kanske inte den mest intressanta jag läst men "historielektionen" och de mer filosofiska delarna av boken gör den klart läsvärd.
4 stjärnor för tidsskildringen (på många plan, inte bara synen på kvinnor och relationer, utan även politik, fångvård och mycket annat). 2 stjärnor för kärleksromanen - jag tyckte helt enkelt inte att den var särskilt intressant, och även om jag förstår poängen med den uppbrutna kronologin var den mer förvirrande än någonting annat i det här utförandet.