What do you think?
Rate this book
Lill-Tarzan å jag: En berättelse från världens bästa land
"Är det ett krig som dragit fram", undrar skådespelaren Johan Hedenberg i sin självbiografiska Lill-Tarzan å jag: En berättelse från världens bästa land. Han är 50 år och har precis fått veta att 28 av hans barndomskamrater från uppväxtens Grimsta och Vällingby idag är döda. Många dog vid unga år.
Johan berättar öppenhjärtigt om uppväxten i 1960-talets mönsterförort och växlar därifrån till bilder från 1980-, 90-, 00-tal och nutid där vi lär känna Johan under olika faser av hans liv. Hans egen framgång står i bjärt kontrast till uppväxtvännernas undergång. Men med värme och inte sällan självironi och humor återger han möten med vännerna från uppväxten - på Svartsjöanstalten där Johan under några år arbetar som plit och vännerna sitter inne, i Kungsträdgården på väg till Café Opera för att fira framgången på Dramaten möter han missbrukaren Ubbe från barndomen, i en signeringskö på Åhléns möter han Ubbes mamma som berättar att Ubbe dött av en överdos.
Berättelsens epicentrum är när Lill-Tarzan och Johan har gjort ett brännbollsslagträ i slöjden som visar sig vara för tungt för dem att använda. De bestämmer sig för att gömma undan slagträet tills de är tillräckligt stora för att använda det. Det har fallit på Lill-Tarzans lott att förvara slagträet. En dag sitter han som vanligt uppe i eken utanför sin lägenhet. Han har perfekt insyn i bostaden där han ser sin pappa sitta vid köksbordet. En man kliver in genom porten och vidare in i lägenheten, där fattar han tag i slagträet och misshandlar pappan till döds. Lill-Tarzan klättrar aldrig mer upp i eken.
Kända personer som Kenta, Stoffe och Benny Andersson skymtar också förbi i det svenska folkhemmets flaggskepp Vällingby.
Med stor träffsäkerhet och ur barnets perspektiv, där inget egentligen är konstigt eller hemskt, beskriver Johan Hedenberg en uppväxt där våld, alkohol och droger är en naturlig del av vardagen på samma sätt som upptågen och sammanhållningen mellan vännerna är det.
Johan berättar öppenhjärtigt om uppväxten i 1960-talets mönsterförort och växlar därifrån till bilder från 1980-, 90-, 00-tal och nutid där vi lär känna Johan under olika faser av hans liv. Hans egen framgång står i bjärt kontrast till uppväxtvännernas undergång. Men med värme och inte sällan självironi och humor återger han möten med vännerna från uppväxten - på Svartsjöanstalten där Johan under några år arbetar som plit och vännerna sitter inne, i Kungsträdgården på väg till Café Opera för att fira framgången på Dramaten möter han missbrukaren Ubbe från barndomen, i en signeringskö på Åhléns möter han Ubbes mamma som berättar att Ubbe dött av en överdos.
Berättelsens epicentrum är när Lill-Tarzan och Johan har gjort ett brännbollsslagträ i slöjden som visar sig vara för tungt för dem att använda. De bestämmer sig för att gömma undan slagträet tills de är tillräckligt stora för att använda det. Det har fallit på Lill-Tarzans lott att förvara slagträet. En dag sitter han som vanligt uppe i eken utanför sin lägenhet. Han har perfekt insyn i bostaden där han ser sin pappa sitta vid köksbordet. En man kliver in genom porten och vidare in i lägenheten, där fattar han tag i slagträet och misshandlar pappan till döds. Lill-Tarzan klättrar aldrig mer upp i eken.
Kända personer som Kenta, Stoffe och Benny Andersson skymtar också förbi i det svenska folkhemmets flaggskepp Vällingby.
Med stor träffsäkerhet och ur barnets perspektiv, där inget egentligen är konstigt eller hemskt, beskriver Johan Hedenberg en uppväxt där våld, alkohol och droger är en naturlig del av vardagen på samma sätt som upptågen och sammanhållningen mellan vännerna är det.
335 pages, Hardcover
First published August 1, 2012
3 people are currently reading
23 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 4 of 4 reviews
February 12, 2026
Jag tror aldrig jag blivit rörd så många gånger av en och samma bok. Det skiftande perspektivet mellan olika årtal, och därmed barndom och vuxenlivet, träffar verkligen rakt i hjärtat.
Jag bestämde mig för att läsa boken efter att ha sett Johan i Stjärnorna på slottet och jag är glad att jag gjorde det. Vilken resa.
Jag bestämde mig för att läsa boken efter att ha sett Johan i Stjärnorna på slottet och jag är glad att jag gjorde det. Vilken resa.
April 12, 2026
"Min barndoms dunge. Här står jag nu, en man i femtioårsåldern. Förvirrad över att mitt öga ej längre ser det som mitt hjärta rymmer."
"Fan vad snygg man blir av lite framgång."
"Varje människa bär med sig sina handlingar. Allt finns i en ständig rörelse framåt, i ett kretslopp av horisontlös evighet och förruttnelse."
"Det är märkligt hur man minns alla jämnåriga och äldre från sin barndom medan de yngre flyter ihop i en snorig liten klump..."
"Det enda som är bra med att vara deprimerad och utblottad är att man inte har någon aptit. På så vis blir livet genast lite billigare "
"Herregud så länge jag har bott här. Snart femton år. Undrar hur länge jag kommer att bo kvar i det här huset? Tänk om jag i själva verket redan slutat min resa. Att jag inte längre är på väg någonstans."
"Det är otroligt hur mycket man kan förstöra på så kort tid."
"Gympamajen har lovat att döda honom och alla andra som inte sköter sig på hans frus lektioner. Säga vad man vill om snubbar som han, men de är i alla fall inte otydliga."
"Kanske bara inbillning och naiva tankar, men det känns som stigen till mina barndomsvänner för evigt är upptrampad."
"Fan vad snygg man blir av lite framgång."
"Varje människa bär med sig sina handlingar. Allt finns i en ständig rörelse framåt, i ett kretslopp av horisontlös evighet och förruttnelse."
"Det är märkligt hur man minns alla jämnåriga och äldre från sin barndom medan de yngre flyter ihop i en snorig liten klump..."
"Det enda som är bra med att vara deprimerad och utblottad är att man inte har någon aptit. På så vis blir livet genast lite billigare "
"Herregud så länge jag har bott här. Snart femton år. Undrar hur länge jag kommer att bo kvar i det här huset? Tänk om jag i själva verket redan slutat min resa. Att jag inte längre är på väg någonstans."
"Det är otroligt hur mycket man kan förstöra på så kort tid."
"Gympamajen har lovat att döda honom och alla andra som inte sköter sig på hans frus lektioner. Säga vad man vill om snubbar som han, men de är i alla fall inte otydliga."
"Kanske bara inbillning och naiva tankar, men det känns som stigen till mina barndomsvänner för evigt är upptrampad."
January 1, 2017
Jag köpte boken spontant under julsemestern. Vem författaren var visste jag ingenting om. Johan växer upp i en medel-svensson tillvaro på 60-talet, i världens bästa land, i en helt ny förort. På gården finns en kille som kallas för Lill-Tarzan, som Johan umgås mycket med. Till trots för glansbilden så mörknar det snart över Vällingby och Grimstad. Johan inser när han blir vuxen att de flesta av hans barndomsvänner dött. Han vet inte om Lill-Tarzan lever, han vet att han också blev narkoman.
Hur så mycket kunde gå så fel tycker jag inte att jag får något ordentligt svar på. Jag sitter nog kvar med känslan att Johan själv hade tur som inte körde ner i diket. Att han klarade sig och fick en utbildning. Det som borde vara en självklarhet också utan tur, i världens bästa land, för de som växte upp i de nya förorterna. Men så är det inte. Man behöver tur och riktig bakgrund, för det mesta.
Hur så mycket kunde gå så fel tycker jag inte att jag får något ordentligt svar på. Jag sitter nog kvar med känslan att Johan själv hade tur som inte körde ner i diket. Att han klarade sig och fick en utbildning. Det som borde vara en självklarhet också utan tur, i världens bästa land, för de som växte upp i de nya förorterna. Men så är det inte. Man behöver tur och riktig bakgrund, för det mesta.
December 11, 2017
Inte så märkvärdig, men berättelsen stannar kvar. För mig berättar han om bekanta kvarter.
Displaying 1 - 4 of 4 reviews