När Ryssland inledde sitt anfallskrig mot Ukraina valde journalisten Anders Mård av familjeskäl att stanna kvar i S:t Petersburg. Samtidigt förde han dagbok om hur livet radikalt förändrades i det samhälle han hade kallat sitt hem sedan 20 år tillbaka.
När östgränsen stängdes och järnridån åter sänktes försvann kunskapen i väst om hur livet egentligen tedde sig för vanliga ryssar. Genom Mårds personliga anteckningar får vi följa vardagen i ett Ryssland mitt i en historisk omvälvning. Boken ger en unik inblick i hur människor anpassade sig, hur de reagerade och påverkades av kriget.
I väst tror många att Ryssland är synonymt med Vladimir Putin. Det är bara en del av sanningen. Historia skapas också i människors kök, i bussen och på arbetsplatser. Den här boken dokumenterar hur ”den lilla människan” upplevde Putinismens frammarsch utifrån Mårds egen personliga krets.
Hur kunde det gå så här? Och hur blev det när det ändå blev som det inte fick bli?
Mård bjuder på en ångestladdad resa mellan hans hem i S:t Petersburg, datja, familjens hem i Estland och Finland. Han är tydlig med att det är hans redigerad dagbok och att han inte är kapabel att bevaka situationen i Ryssland som en journalist. Läget är för personligt och känsloladdat för honom. Vi får en glimt av det vardagliga livet i Ryssland och den uttröttande dualiteten av att älska sitt land och avsky dess politik. Men framför allt får vi vittna hur Mårds ryska liv, framtidstro och tillit till det ryska samhället rasar.
Jag kommer från den polska reportageskolan med Kapuscinski, Tochman och Krall i spetsen som kännetecknas av en kombination av litterär stil och engagemang i samhällsfrågor. Mårds bok i sin tur är mer rå, avskallad och centrerad på författaren (inget konstigt, det är en dagbok) vilket har påverkat hur jag har upplevt den. Jag lämnas inte helt "mätt".
Vi här i Finland inbillar oss ofta, att vi skulle ha någon närmast medfödd förmåga att förstå vår östra granne Ryssland. Så är dock inte fallet. De som faktiskt känner vår östra granne och kan tolka dess agerande är skrämmande få. Den finländska journalisten och författaren Anders Mård bevisar med sin bok ”Rysk dagbok”, att han är en av de få som förstår och dessutom kan förmedla denna förståelse till sina läsare. Hans insikt i det ryska samhället baserar sig inte enbart på professionella meriter, utan även på en djup förståelse av samhället från dess insida, till vilka rysk fru och familjeliv i Ryssland säkert givit sitt. Det här var en väl läsvärd bok, om än skrämmande för en finländsk läsare. Men bättre så, alltså att veta vad det är man har bakom sin östra gräns. Då vet man åtminstone vad man är rädd för och hur befogad den rädslan är.
Det här är en välskriven bok, som ger en kunnig och inlevelsefull inblick i dagens Ryssland. Författaren exemplifierar fint den ryska chauvinismen och hur den ständigt förändras till det sämre. Han öppnar också väl för det ryska tänket. Det är inte enbart frågan om Putin och hans gäng, utan läsaren erbjuds verktyg för att förstå hur detta allt har genomsyrat hela det ryska samhället både på makro- och mikronivå och hur ett helt samhälle har fallit sönder. Det är pengar som gäller, inte patriotism. Likheterna till Nazi-Tyskland är flera där t.ex. allt kollektivt motstånd har blivit omöjligt. Alla vedertagna rättsprinciper negligeras.
Mot slutet av boken ställer författaren frågan huruvida Ryssland kan förändras och/eller förstås. Författarens slutsats är, att fastän det är svårt och kanske också motbjudande, måste vi frambringa kunskap, nyfikenhet och en vilja att förstå. ”Annars tvingas vi leva med vaga föreställningar och rena rama gissningar. Och det har vi inte råd med.” (s. 229). Läs alltså den här boken trots den ängslan den väcker. Det är trots allt bättre att veta vem och vad som hotar oss.
En mycket, mycket intressant bok som behandlar både den ryska kulturen och hur ett samhälle kan förfalla på kort tid.
Jag fascineras av Mårds inställning till det ryska samhället, där han väljer att fokusera på människorna som fallit offer för regimen. Individen lyfts fram, även om boken berör samhället och kulturen också. Mina egna fördomar om Ryssland (men kanske framförallt ryssar) utmanas och jag tvingas omvärdera mina tidigare rätt djupt rotade förutfattade meningar. Det är lätt att med facit i hand anklaga _alla_ ryssar för att vara för kriget, men Mård skildrar ändå en vardag där många är mot kriget (och Putin, för den delen).
Bra tajming, avslutade boken på ”Segerdagen”. Intressant innehåll men svårläst. Fragmentarisk, mycket historia, många siffror - årtal, antal stupade, antal rekryterade, soldatlöner.