När Ryssland inledde sitt anfallskrig mot Ukraina valde journalisten Anders Mård av familjeskäl att stanna kvar i S:t Petersburg. Samtidigt förde han dagbok om hur livet radikalt förändrades i det samhälle han hade kallat sitt hem sedan 20 år tillbaka.
När östgränsen stängdes och järnridån åter sänktes försvann kunskapen i väst om hur livet egentligen tedde sig för vanliga ryssar. Genom Mårds personliga anteckningar får vi följa vardagen i ett Ryssland mitt i en historisk omvälvning. Boken ger en unik inblick i hur människor anpassade sig, hur de reagerade och påverkades av kriget.
I väst tror många att Ryssland är synonymt med Vladimir Putin. Det är bara en del av sanningen. Historia skapas också i människors kök, i bussen och på arbetsplatser. Den här boken dokumenterar hur ”den lilla människan” upplevde Putinismens frammarsch utifrån Mårds egen personliga krets.
Hur kunde det gå så här? Och hur blev det när det ändå blev som det inte fick bli?
Mård bjuder på en ångestladdad resa mellan hans hem i S:t Petersburg, datja, familjens hem i Estland och Finland. Han är tydlig med att det är hans redigerad dagbok och att han inte är kapabel att bevaka situationen i Ryssland som en journalist. Läget är för personligt och känsloladdat för honom. Vi får en glimt av det vardagliga livet i Ryssland och den uttröttande dualiteten av att älska sitt land och avsky dess politik. Men framför allt får vi vittna hur Mårds ryska liv, framtidstro och tillit till det ryska samhället rasar.
Jag kommer från den polska reportageskolan med Kapuscinski, Tochman och Krall i spetsen som kännetecknas av en kombination av litterär stil och engagemang i samhällsfrågor. Mårds bok i sin tur är mer rå, avskallad och centrerad på författaren (inget konstigt, det är en dagbok) vilket har påverkat hur jag har upplevt den. Jag lämnas inte helt "mätt".
En mycket, mycket intressant bok som behandlar både den ryska kulturen och hur ett samhälle kan förfalla på kort tid.
Jag fascineras av Mårds inställning till det ryska samhället, där han väljer att fokusera på människorna som fallit offer för regimen. Individen lyfts fram, även om boken berör samhället och kulturen också. Mina egna fördomar om Ryssland (men kanske framförallt ryssar) utmanas och jag tvingas omvärdera mina tidigare rätt djupt rotade förutfattade meningar. Det är lätt att med facit i hand anklaga _alla_ ryssar för att vara för kriget, men Mård skildrar ändå en vardag där många är mot kriget (och Putin, för den delen).
Bra tajming, avslutade boken på ”Segerdagen”. Intressant innehåll men svårläst. Fragmentarisk, mycket historia, många siffror - årtal, antal stupade, antal rekryterade, soldatlöner.