Kungsgatan handlar om urbaniseringen och folkvandringen från landsbygden till städerna under 1900-talets första hälft. Berättelsen om bondsonen Adrian och statarflickan Marta, som lämnar sin sörmländska by och beger sig till Stockholm för att söka lyckan, spänner dramatiskt över klyftan mellan stad och land.
Ivar Lo-Johansson (23 February 1901, Ösmo - 11 April 1990, Stockholm) was a Swedish writer of the proletarian school.
He described the situation of the Swedish land-workers, statare, in his novels, short stories and journalism, which encouraged the adoption of certain land reforms in Sweden. He also caused much controversy with his features on old-age pensioners, Gypsies and other non-privileged people.
Lo-Johansson is however best known for his vivid recollections of the life in Swedish trade-unionist and literary circles of the twenties, thirties and forties. He also continued throughout his long life to insist that literature should face the world from the under-dog's perspective.
Fantastisk skildring av de dåvarande Stockholm, det politiska läget och konflikterna mellan landsbygd och storstad. Berättelsen i sig är lite mörk och dyster, det som lyfter boken från en trea till en fyra är just skildringen av den tiden och Stockholm som det såg ut och fungerade på den tiden.
Fin karaktärsskildring. Staden och landet blir olika världar i Sveriges 20-tal. Återkommande utdragna dialoger utan poäng drar ner betyget. Men hur betygsätter man en bok egentligen?
Sex år senare läser jag den igen, originalet och ger betyget 4. ”Hon tillhörde det slaget människor vilka lever i sin ungdom, de som gör arbetet till en fest, bara de trivs någorlunda, de som är varma och hängivna, de mjuka kvinnor som är ämnade till sensuella och livsstarka mödrar till många barn. Till slut brukar de åldras utan grämelse, därför att de unnat sig själva att leva, medan de var unga.”
Ivar Los klassiska bok med många huvudpersoner: Kungsgatan, sjukdomen, klassamhället, och så givetvis Martha och Adrian. Riktigt stark läsupplevelse, en uppgörelse någonstans mellan stad och landsbygd, och jag fattar verkligen att folk reagerade som de gjorde när den kom ut. 1935.
"Kings Street" [a well-known, central street in Stockholm] So...much...intro...spection.
Parts of the book were really insightful, the author really knew how to communicate how people really think and feel. But it was too much introspection. Like 20 pages to gleam 2 lines of meaningful conclusions. And yes, we probably do think in circles like this in real life, but it's just not very entertaining to read about every step of the introspective process in painstaking detail.
The descriptions of the city were beautiful and fascinating. Much of what he wrote is still true, and the rest is a beautiful time capsule.
The theme of the process of assimilation and when your old home stops being your home and when your new home really becomes your home and when others stop thinking of you as an outsider was very insightful and still rings true.
The plot was kinda weak (too much time developing the introspection, too little time developing the plot) and seemed to be more a vehicle for the author's deep thoughts, rants, raves, and introspective ideas.
Inte utan att jag känner ett visst vemod när jag nu stängt berättelsen om Adrian och Marta. Boken är en fantastisk berättelse om hur det moderna Sverige växer fram och i den berättelsen finns vinnare och förlorare. Urbaniseringen i form av flytt till Stockholm där välståndet flödar prövar de värderingar som du tidigare växt upp med. Marta lider av dålig självkänsla och ser lättförtjänta pengar som ett sätt att bygga upp den. Adrian lockas av de många möjligheter till förändring som livet i den stora staden ger och ser sig som brevbärare som en representant för det nya Sverige som växer fram. Båda är Eros fångar och kan inte glömma varandra och sin hembygd. Marta går nästan under i kampen och Adrians räddning blir att han till slut förstår att han är en del av en ny gemenskap och att den kräver att han accepterar de spelregler som finns. Kungsgatan lockar till fortsatt läsning av Ivar Lo.
En stadens symfoni med gonorréns mollackord ständigt spelande i bakgrunden. Intressant som historisk bakgrund till urbaniseringen / avfolkningen av landsbygden. Lite för många ord kanske.
Tyckte mycket om den här boken. Djupt rörande, fina personskildringar och historiska tidsdokument av klassamhället, Sjukdomen, staden och landet som känns högaktuella även idag.
Något spretig och ojämn, kanske är livet så men det betyder inte det gör en berättelse stark.
Lysande i beskrivningarna av landet, medan andra delar känns orealistiska, även om Ivar Lo-Johanssons säkerligen hämtat inspiration från sin studie i London 192?.
Det som saknas är psykologiska förklaringar till varför Martha väljer den väg hon gör.