Den 28 februari 1986 skakas Sverige av ett nationellt trauma: Palmemordet. Statsminister Olof Palme skjuts till döds på öppen gata i centrala Stockholm, och trots decennier av utredningar har det svenska folket ännu inte fått klarhet i vem som avfyrade skotten och varför.
De frågor som ställs idag är samma som ställdes då: Var det ett planerat attentat, iscensatt av en resursstark utländsk organisation? Eller ett tillfällighetsmord, begått av en ensam vettvilling med en stor portion tur?
Journalisten Erik Magnusson redogör i den här boken för tio teorier om vad som hände den februarikvällen. Hur planlades och verkställdes mordet om PKK låg bakom? Om det var Christer Pettersson? PLO? Sydafrika? Skandiamannen? Irak? I boken namnges nitton grupper och ett tjugotal av de personer som tidigt kom i fokus för mordutredarna och blev föremål för förhör och alibikontroller. Många av dem är ännu inte avförda från misstankar.
Författaren har i över fyrtio år rapporterat om Palmemordet som reporter på Sydsvenskan.
Huojun yhden ja kahden tähden välissä ja pyöristän tällä kertaa alaspäin. Olof Palmen murha on todellinen rikoshistorian klassikko, josta on kirjoitettu paljon. Tuorein kirja taitaa olla tämä 10 tutkintalinjaa yhteen summaava kompakti opus.
Mie jäin pohtimaan jälleen kerran kohderyhmää. Jos kirja on suunnattu Palmen murhan aikaan jo eläneille, se voi toimia kevyenä summauksena. Kun teosta on jo 40 vuotta aikaa, olisi osa tutkintalinjoista kaivannut enemmän taustoitusta sen ajan Ruotsista ja maailmanpolitiikasta.
Toisaalta lyhyt mitta olisi kaivannut esimerkiksi nimien karsimista. Hirmuinen määrä ihmisten nimiä ja titteleitä (joista kaikkia en ymmärtänyt) ja organisaatioita teki tästä hetkittäin raskasta luettavaa. Käännöskään ei oikein vakuuta. Elää järjestyneissä oloissa? Onhan se jonkinlainen saavutus, että alle kahteensataan sivuun ehdin mielenkiinnosta huolimatta kyllästyä muutamaan kertaan.