"Idag är det den 8 juni 2011. Det har gått 621 dagar sedan jag och Sam träffades första gången. Jag har räknat. Det är klart jag har räknat." Fanny har åkt till sin mormor på Västgötaslätten, för hennes mormor vet ingenting om vad som har hänt. Hon bara skrapar sin potatis och dukar på verandan och anar inte hur lätt allt går åt helvete. Hur enkelt det är att komma så nära någon att den plötsligt har all makt att göra en illa. Hur det är att inbilla sig att om man bara älskar tillräckligt, om man bara räknar och memorerar och ser till att aldrig missa en Ekot-sändning, så ordnar livet upp sig till slut. Men Fanny vet. Hon har försökt att göra allt rätt. Nu försöker hon inte längre. Medan sommaren mognar utanför fönstret kan Fanny och hennes mormor långsamt mötas i en erfarenhet som ingen av dem vågar uttala. Efter Ekot är en roman om att göra våld på sig själv för kärleks skull. Det är en ärlig och poetisk text som fastnar och lämnar spår på samma sätt som ett knytnävsslag.
Den var berörande. Berörande på riktigt. Och varför var den det?
Jo, genom att man fick en sådan tydligt realistisk inblick i hur huvudpersonen Fanny utvecklas under bokens gång från att först ha varit osäker, olycklig, haft dålig självkänsla och varit fullständigt inkapabel i sin vardag till att sedan lyckas återfå kontrollen och minnas hur man skrattar igen.
Jag tyckte också att Olivia Bergdahl hade hittat en smart berättarteknik när hon gjorde tidshopp mellan Fannys nutida liv hos mormor och sitt förflutna liv med pojkvännen Sam. Fanny förflyttas till det förflutna varje gång hon öppnar olika bildfiler på datorn.
Trots att boken delvis är väldigt sorglig och hemsk (man får också skratta till ibland) så tycker jag ändå också att den förmedlar livsmod!
3,5 En berättelse som börjar lite trevande men växer med tiden. Den kontinuerliga upptrappningen är intressant att följa och de regelbundna tillbakablickarna känns spännande. Stundtals stör jag mig på huvudkaraktärens sätt att alltid mäta allt i siffror och statistik, det känns en smula överdrivet. Trots det gillar jag boken och flytet i språket. Den är snabb och lättläst, en bra bok när man vill komma igång med sin läsning efter ett uppehåll.
imponerad att detta är en debut. sammanhållet och engagerande och inte så där klyschigt som unga debutanter ca alltid lyckas vara. kände mycket och språket förhöjde
Det var lätt att sträckläsa, inte för att handlingen gick fort fram utan mest för språket. För att jag kunde relatera så mycket, nästan för mycket. Jag vet inte ens vad jag tycker om boken, den är märklig att uppleva, jag har varit på alla platser och ser allt framför mig, har egna minnen därifrån. Som att det inte går att hålla isär fiktion från verklighet.
Något förlåtande betyg pga debutroman, i ärlighetens namn. En hastigt beskrivande historia där författaren försökt sig på att berätta två parallella skeenden, nutid och tillbakablickar. Tidvis rörande i beskrivningen om ett förhållande i förfall (snabbt inpå det var på uppgång) och om våld i nära relationer men inte tillräckligt drabbande för att jag ska ge högre betyg.
Vet inte om den sorteras som ungdomsbok, men jag ger den en 4 just som ungdomsbok i alla fall. Den är lite töntig och lite schematisk ibland, men ändå en fin skildring av hur det är att vara ung och vad relationer gör med en.
Började läsa den här på jobbet när det var lite lugnt, lånade med den hem oh läste ut den samma kväll. En väldigt stark och känslosam bok! Så fin men också så hemsk.
"Efter ekot" påminner lite om Klougaerts "En av oss sover", med skillnaden att alla danska landskapsskildringar är utbytta mot radiobrus, och att huvudpersonen är yngre.
Någonstans efter mitten/tre fjärdedelar börjar jag tröttna på upplägget, inte minst efter några logiska tidshopp (hantverksslarv?). Inte minst tröttnar jag på Sam. Dumpa svinet! Olivia Bergdahl har potential men övertygar inte fullt ut.