I den överbefolkade staden där Sonya bor är utrymme lyx. Det är trångt; i hissen, på trottoarerna, i klassrummen. När hennes pappa berättar att hon måste börja "dela" förändras allt. En främmande flicka ska sova i Sonyas säng på dagarna när hon själv är i skolan. Flickan som heter Aki får inte lämna några spår. Hon ska inte märkas. Att sådana som Aki är de som får samhället att fungera är inget man pratar om.
Aki är nattfolk. På nätterna jobbar hon med att sortera och laga farliga batterier – fast hon bara är tretton. Men hellre det än att bo nere i schaktet.
Sonya borde inte ens tänka på henne. Absolut inte prata med henne. Sådana är reglerna. Men hon kan inte låta bli.
Tillsammans med Aki växer världen. Och modet.
"Nattfolket" är en gripande framtidshistoria, en stark berättelse om orättvisa, mod och vänskap.
Isa Schöier är dramatiker och skrivpedagog. ”Nattfolket” är baserad på pjäsen med samma namn och är Isa Schöiers skönlitterära debut. Omslagsillustration: Jonnie Holmberg.
Sonya måste börja dela. På dagarna när Sonya är i skolan ska en flicka från nattfolket sova i hennes säng. Det är trångt i staden, och många måste dela, men ingen annan i Sonyas klass gör det. Sonya tycker att det är pinsamt och försöker göra nätterna så besvärliga för nattflickan som möjligt. Men hon kan inte sluta tänka på nattflickan, trots att det inte är meningen att hon ska.
Jag älskade Nattfolket. Isas språk är avskalat och självklart. Hon litar på sina läsare: litar på att barn förstår utan att författaren överförklarar, litar på att barn klarar dystopiska berättelser om klass, förtryck och övervakning. Allra mest uppskattar jag att Nattfolket inte är en berättelse om frihetskamp och revolution, utan att vi får stanna i det vardagliga, om än stundtals skrämmande, barnperspektivet.
Boken är för åldern 9–12, men funkar absolut för vuxna läsare. Eller varför inte som högläsningsbok? Rekommenderas varmt, oavsett!