Ingrid och Tom har inte haft kontakt på flera år. Tom har vänt henne ryggen, han har känt att det är som om hon skämts för honom. En skam som han har fått bära. Ingrids dotter Johanna övertalar Ingrid att gå i terapi. Hon är motvillig men hamnar i en grupp föräldrar som alla, av olika skäl, har tappat kontakten med sina vuxna barn. Och för första gången vågar hon öppna sig lite. Så dyker Toms tonårsdotter upp. Hon är resultatet av en otrohetsaffär i Budapest och har bara haft sporadisk kontakt med sin pappa under sin uppväxt. Nu ska hon flytta in med honom och Nina och deras lilla son. Gamla sår rivs upp, Nina ifrågasätter Toms lojaliteter och plötsligt har allt i Toms tillvaro ställts på ända. Då finns Ingrid där för Tom. Men vågar han närma sig henne igen för att få hjälp?
I 1999, den tredje fristående delen i Helena von Zweigbergks romansvit Drömmar om frihet, möter vi återigen Ingrid, Tom och Johanna i en tid då ett nytt millennium står för dörren och alla tre försöker hitta tillbaka till varandra som vuxna individer.
Betyg: 4 av 5. . Den här boken är den tredje och, som jag har fattat det, den avslutande delen i bokserien som heter Drömmar om frihet - ett generationsdrama, av författaren Helena von Zweigbergk. Dom två första böckerna heter 1959 : Ingrid och Georg - en kärlekshistoria och 1979 : Johanna och Ingrid - ett familjedrama. Jag har läst båda dom böckerna, och tyckte att dom var mycket bra. Båda fick 4,5 i betyg från mig. . Och nu har jag då alltså läst boken 1999 : Tom och Ingrid - om att hitta hem. Även denna bok var riktigt bra, tycker jag. Dock kanske inte lika bra som dom två tidigare, enligt mig, men helt klart värd en fyra i betyg. Och som vanligt så tycker jag att författaren är väldigt bra på att beskriva känslor och relationer mellan olika människor. (Jag har läst tio andra böcker av henne också, som alla var bra). Kan rekommendera bokserien, som man bör läsa från början, och även andra böcker av Helena von Zweigbergk. . Jag varvade e-boksläsning med ljudbokslyssning, i 1,25 hastighet, inläst av Ludvig Josephson. .
Lättläst och lätt att rekommendera på jobbet. Men den saknade något i karaktärsbeskrivningen. Och beskrivningen av gruppterapin var väl helt orealistisk? Hade höga förväntningar eftersom jag gillade de två tidigare delarna, så det påverkade också negativt förstås. Gäsp.
En fristående fortsättning i en romansvit (tidigare har ”1959” och ”1979” utkommit) och mötet med Ingrid och hennes nu vuxna barn Tom och Johanna fortsätter. Jag är spänd på hur det ska gå för Ingrid, Tom och Johanna som ska försöka hitta tillbaka till varandra. Och det visar sig vara svårt att lägga ifrån sig boken. Så jag sträckläser. För det är så fascinerande skickligt berättat om mänsklig kommunikation.
Vi fortsätter följa Ingrid och hennes tämligen krångliga familjeförhållanden. Barnen är vuxna och relationerna dem emellan är tillknycklade och ibland hålls en fasad upp och ibland blir det öppen konflikt.
Jobbigt! För Ingrid (född 1933 i boken) har ju bara försökt göra sitt bästa!
Ett barnbarn har dykt upp som försökt ”gömmas” och Ingrids barn finns sår av olika slag-komplicerat värre!
Boken är lättläst, och ja, avkopplande för du hänger med i vem som är vem och vad som händer, men det finns partier som är tråkiga. Vem vill läsa om vad alls säger i en gruppterapi? Inte jag.
Men en bra bok att ta till när du behöver koppla av. Första delen 1959,var bäst men den här är betydligt bättre och mer läsvärd än andra delen.
Åh vad jag gillar denna tredje bok om Ingrid och hennes -nu vuxna, med egna komplicerade familjer - barn Tom och Johanna. Ingrid har, på psykolog dottern Ingrid, börjat gå i gruppterapi för föräldrar som tappat kontakten med sina vuxna barn. Tom har tagit avstånd från henne ända sedan hon råkade tappa bort barnbarnet på Skansen för tre år sen..det hände ju inget, han hittades ju oskadd ...
Det är snart millennieskifte, vänninan Britt är änka men den enda egentliga okomplicerade relationen i Ingrids liv som finns kvar över tid. Och Britt, vilken vän sen!
Så dyker Toms ungerska tonårsdotter upp i deras liv, och allt förändras.
Jag tycker att boken är väldigt bra. Språket flyter på och det är både behagligt att läsa och lätt att följa med i handlingen. Boken handlar om relationer inom familjen, både glädje, sorg och konflikter. En verklighet i mångas vardag. Positivt är att det sker utveckling hos flera av karaktärerna. Tom tar ansvar för sina handlingar. Han står upp för sin dotter. Det som händer kring honom kostar på men han blir ändå stärkt av sina beslut. Ingrid kommer också till insikt gällande sina handlingar och sitt beteendemönster. Jag ser fram mot nästa bok.
Gillar nästan allt som denna författarinnan skriver men har nog lite svårt för huvudkaraktärerna i denna tredje bok om Ingrid, född 1933 och hennes barn, ex-män och barnbarn. Alla ältar så mycket? Kommer det fler delar i denna serie kommer jag dock läsa dom.
Lättläst men lite förenklade karaktärer, inte helt trovärdiga. Terapin var inte heller trovärdig. Gillade de tidigare böckerna i serien men den här var inte så läsvärd.
Mycket bra romantrilogi med nedslag i olika tider. Romankaraktärerna är ”barn av sin tid” och därför blir det ibland krockar över generationsgränserna. Intressanta karaktärer och relationer.
Fint avslut i denna fristående tredje del. Vilka blir vi och varför? Hur påverkar mina beslut som mamma mina barn när de själva blir föräldrar? Hur hittar man tillbaka? Gillar språket och dialogerna
Den sista delen i trilogin Drömmar om frihet. I den här delen vill Ingrid ha kontakt med sin vuxne son Tom, som tagit avstånd från henne. Hon går i terapi tillsammans med andra övergivna föräldrar. Samtidigt försöker Tom ta ett större föräldraansvar för sin bortglömda dotter som bor i Berlin. Relationer återupptas, utvecklas och bryts på ett mycket trovärdigt sätt. Jag önskar att det fanns flera delar i den här serien, för den fick mig verkligen att känna med personerna.