I novellsamlingen ”Ditt nya stjärntecken” möter vi, bland många andra, den nyseparerade mannen som en dag plötsligt börjar få imperativa budskap från bokryggarna hemma i lägenheten; arbetskamraterna, vars roller i gruppen förändras under en gemensam stugsemester; mannen som upptäcker att Hesa Fredrik har bytt tonart. Och så får vi läsa om en förlupen hatt på Härnösands tågstation.
Med sin sedvanliga kombination av humor och allvar skriver Jonas Karlsson om mänskliga tillkortakommanden. Om individer och existenser, på kant med sig själva. Är det inte självbilden så är det omgivningen som stökar till det. Eller den fixa idén.
Sven Bert Jonas Karlsson is a Swedish actor and author. He won a Guldbagge Award for Best Actor in 2004 for the movie Details. He published his first book, a collection of short stories, in 2007.
Någonstans mellan 3 och 4. Vissa noveller är inte lika skarpa och roliga som jag VET att Jonas Karlsson kan vara, och det är synd. Inte en av hans bästa novellsamlingar, men den har några riktigt bra noveller. Njöt under läsningen men kände efter vissa noveller var slut att jag önskade mer.
Dagboken, Hatt i Härnösand, Miraklet i Quang Binh, Svanen (OTROLIG) och Paketet var mina favoriter <3
En underbar samling noveller som både får mig att skratta och vrida mig av frustration. Jonas Karlsson har blick för det att absurda i livet, i våra olika personligheter och i våra försök att relatera till varandra. Några favoriter är Hatt i Härnösand och Svanen (vilken briljant idé att låta Hesa Fredrik spela en extremt långsam version av ett klassiskt musikstycke!) och Paketet. Jag började läsa boken, men övergick sedan till att lyssna eftersom författaren läser novellerna så bra.
Gud hör bön, nu läser vi novellböcker i båda mina bokcirklar. Tyckte om flera av de här, de längre mer än de kortare (och de korta titelspårsnovellerna hade kunnat vara bara en tycker jag, de fyllde 0 funktion efter det). Blev otroligt inspirerad av hesa-fredrik-buset, känns som något för Loella och mig. Som någon som gillar att lämna den typen av meddelanden till andra är det fantastiskt att läsa om någon som faktiskt förstår meddelandena, det blir ju sällan så. Man busar ju mest med sig själv, är både mottagare och sändare. Tycker flera av de små missförstånden var roligt skrivna och skrattade under både Hatt i härnösand och Det lilla monstret, men ibland blev vissa allvarliga poänger lite för övertydliga (som i Vännen). Absolut glad att jag läste och blev sugen på att läsa mer av Jonas Karlsson.
Om man nu ska läsa Jonas Karlsson får man också vara beredd på att få Jonas Karlsson. Inte en vild, nyuppfunnen version. Inte Jonas Karlsson på dåligt humör eller efter en livskris. Nej, här serveras han i sin rena koncentrerade originaltappning.
Ditt nya stjärntecken är en novellsamling där kvaliteten, idéerna och fnissen går lite upp och ner, men där man hela tiden känner igen avsändaren. Det är märkliga infall som smyger in i vardagen, människor som hakar upp sig på något obetydligt tills det plötsligt blivit hela deras verklighet och en välbekant blandningen av lätt absurd humor och existentiell oro.
Tonen känns naturlig och opolerad på rätt sätt. De korta berättelserna fått behålla sina egenheter utan att malas sönder i något redaktionellt kvalitetsfilter. Läsningen flyter fram lätt, nästan för lätt ibland. Perfekt till lunchkaffet eller några kapitel i soffan på kvällen när hjärnan inte är så sugen på att brottas med vare sig språkexperiment eller mänsklighetens undergång. Visst Lämnar Karlsson små frön till tankar som stannar kvar. Någon novell kan lämna efter sig en liten existentiell klåda som håller i sig en kvart eller så innan den moderna dopaminhjärnan över och börjar leta efter nästa sak att konsumera.
Samlingens höjdpunkt är berättelsen om tågresan med den äldre kvinnan. Utan att avslöja för mycket är det precis den sortens vridna, lågmält absurda idé som Karlsson är som bäst på. Tempot sitter perfekt, humorn landar och berättelsen känns faktiskt som material för något betydligt större än en novell.
Problemet är att resten av samlingen sällan når samma nivå. Efter några berättelser infinner sig en känsla av stagnation eller utfyllnad. Samma typ av avvikelse, samma typ av kli i huvude. Det som först känns charmigt börjar så småningom kännas som en författare som återbesöker sitt eget vardagsrum och visar samma tavlor en vända till.
Men rätt ska vara rätt. Förväntar du dig Jonas Karlsson får du Jonas Karlsson. Frågan är bara om du som läsare nöjer dig med ett nytt stjärntecken när himlen redan ser ut precis som den gjorde igår.
Det var länge sedan jag läste något av Jonas Karlsson, och jag insåg inte förrän jag började läsa den här att jag hade saknat det. Novellerna i den här samlingen skiftar mycket i längd och även om tonen är typisk för hans skrivande är de väldigt olika. Naturligtvis finns en ansenlig mängd berättelser som kräver skämskudde och en god portion resoluthet (är kanske inget ord, men ni fattar) för att ta sig genom, men det beror troligen mer på min personlighet, att jag kan känna igen de där krångliga ångest-lösningarna på olika problem och min starka benägenhet för andrahandsskam. Men där finns också några kortare, lite mer knäppa, noveller som egentligen bara är en uppvisning av Karlssons fantasi och förmåga att associera. Jag gillar båda sorter och det var härligt att dyka ner i hans universum (hjärna) igen efter alla år.
Rolig, annorlunda och absurd. Fick lägga ifrån mig boken några gånger för tyckte det var så jobbigt att läsa när karaktärerna gick över sociala gränser (som med mackan på tåget haha). Novellerna var även snyggt sammanlänkade, gillade den detaljen väldigt mycket. Hade svårt för avsnitten om stjärntecken och tyckte den blev lite seg i slutet, men annars var den väldigt kul!
Ojämn. Men dom som är bra är riktigt bra. Djupdykningar i det mänskliga psyket och relationer. Tror någon novell kan platsa i nästa termins novellcirkel faktiskt. Så bra alltså.
Här hade jag tydligen myyycket att säga för att landa i 3/5. A lot of feelings for safe. Sammanfattning: högt och lågt :-)
Blev mest drabbad av ”Paketet” - kände stress direkt han lämnat det och värre blev det samtidigt som fint. ”Hatt i Härnösand” va också kul. Uppskattar tydligen STRESS i noveller.
Tyckte om vinkel med ”Bokklubben” samtidigt som vilken take som helst på AI-problemet tyvärr känns gjord redan innan den är förbi.
Halvvägs in (kring Hesa Fredrik-gate) blev jag lite trött på huvudkaraktären: maniskt detaljorienterad kuf. Underhållande men inte SÅ underhållande när det blev ett (för) ofta återkommande tema.
PRTTF (Praktiska råd och tips till föräldrar) och DMPF (Den mest populära föräldern) kändes som ett inside joke jag inte ville va en del av. Dassbokskänsla.
”Vännen” - kul premiss med personliga imagelobbyister (eller ”positivt trollkonto i fysisk form”), kändes som ett mindre invasivt Black Mirror.
Avslutande ”Att åka hiss med Henric Sandelstam” var toppen! Favoritcitat: ”Du är både för dum och för intelligent för att ha med Henric Sandelstam att göra.”
I Babel beskrevs Jonas Karlsson som ”en snäll Kafka” och den tycker jag väl han kan få, DOCK: romanformen fångar bättre Kafkas galenskap (galen - gå varvet runt å bli rimlig - eller…?) än vad novellformen fångar JKs. Som sagt, återkommande temat gjorde att karaktärstypen tappade fart.
Fruktansvärt ojämnt med den finstämda novellen om en man som får ett paket med posten men väntar ett helt liv med att eventuellt öppna det, "att vinna över ett barn"-konceptet och den avslutande historien om att åka hiss med Henric Sandelstam som solklara höjdpunkter. De återkommande titelnovellerna om astrologi är visserligen korta men framför allt bedövande dåliga. Övriga hamnar någonstans mittemellan.
Började lyssna på denna, somnade till den och fattade NOLL när jag försökte spola tillbaka. Sen började jag läsa ist insåg att det är en novellsamling… Tror egentligen inte jag gillar noveller så mkt, mer att plöja. Gillar verkligen hur Jonas Karlsson skriver, rolig och fyndig. Bästa novellen var om mannen med dagbok. Alla var inte super, men hög lägstanivå.
Knäpp och underhållande. Jag lyssnade på den i ett svep och det var nog dumt för novellerna flyter ihop lite och blir även lite tjatiga. Nej då är det nog egentligen bättre att njuta av den som en ask praliner och läsa en lite då och då.
Ännu en underhållande och ibland tänkvärd novellsamling. JK har en otrolig förmåga att fånga upp det pinsamma och jobbiga i mänskliga relationer. Ofta är det huvudpersonen som visar sig vara mest jobbig. 3,5/5
Man vet vad man får när man läser Jonas Karlsson. Han lyckas måla upp vardagliga scener som blir skruvade eftersom personerna är så speciella. Eller ställa nya frågor. Underfundig och lite rolig.
Novellsamlingen är lite som en godispåse. Vissa är riktigt bra medan andra inte är i min smak. En del hade hög igenkänningsfaktor och andra fick mej att skratta högt.