Märker att jag inte vill lägga boken ifrån mig. Läser alla 400 sidorna i två sittningar, för jag vill ändå ta mig tid att verkligen titta på bilderna. Imponeras av vad Siri Lidbeck zoomar in på; flickan som gör armhävningar på sitt rum eller de magra benen som speglas i tunnelbanans fönster. Läs den och våga prata med varandra om anorexi!
Sån himla fin inblick i en så komplex och dödlig sjukdom. Tycker mycket om hur hon låter bilderna ibland tala för sig själv 1-2 sidor, dom förmedlar saker som kanske är svåra att uttrycka i dialog eller tankar hos huvudpersonen.