True crime-poddaren Julia Järvskog har slagit sig ner i den lilla bohuslänska kustorten Hunnebostrand och ser fram emot en omstart. Hon har börjat rota sig på Västkusten, och hjälper vännen Åsa att ta reda på mer om sin mormor som kom till Sverige som flykting under andra världskriget.
Men Julia kan inte släppa det tjugo år gamla dubbelmordet i Bärfendal. När Ronnie Roos försvinner och spår från det förflutna dyker upp börjar Julia tvivla på hans oskuld. Har hon genom sin podd friat en mördare?
Tillsammans med polisen Kalle Moghini försöker hon desperat hitta Ronnie, samtidigt som hon gräver i vad som hände det äldre lantbrukarparet 2005. Efterforskningarna leder till att familjehemligheter som en gång begravts blottas och ger eko in i nutiden.
Älskar att läsa påskekrim och under långfredagen sträckläste jag sista delen i Kicki Sehlstedts ”Ödeskust”. Det är så fantastiskt bra och här finns allt man kan önska sig – en spännande historia med ett olöst dubbelmord, en historisk tillbakablick på en flykt under andra världskriget, ett försvinnande, dramatik, kärlek och intriger. Vi får den bohuslänska miljön i påsktider då sommargästerna börjar anlända, intressanta och välbeskrivna karaktärer.
Det här är en riktigt välskriven och väl berättad historia. Familjehemligheter som begravts blottas och ger eko in i nutiden. Historien varvar nutid och dåtid med en inblick i hur Sverige påverkades av kriget i grannlandet Norge. Vi får följa olika personers perspektiv, spänningen tätnar och saker avslöjas, får sin förklaring, men vissa saker återstår… och får mig verkligen att redan längta efter nästa del i serien.
Det är något tryggt med att återvända till en författare man vet levererar, och Kicki Sehlstedt är verkligen en sådan för mig. ”Ödeskust” har samma tydliga driv och samma skarpa blick för relationer som jag uppskattade i hennes tidigare böcker, men här finns också ett mörker som ligger och skvalpar under ytan.
Intrigen tar sin början när en kropp hittas vid kusten, och snart vävs nutidens utredning ihop med gamla händelser som aldrig riktigt fått ro. Jag tycker om hur Sehlstedt långsamt låter hemligheterna stiga upp till ytan, precis som hon gjorde i Havsoffer, men här med en ännu mer laddad stämning.
Språket är följsamt och precist, och karaktärerna känns lika levande som alltid. Det är något med hennes sätt att gestalta människor som gör att jag snabbt vill förstå dem, även när de är svåra att få grepp om. Tempot är lagom, berättelsen rör sig stadigt framåt och jag vill hela tiden vill läsa ett kapitel till. Jag tycker om att det är två parallella berättelser, en från 1930-talet och en från 1960-talet.
En välskriven, stämningsfull kriminalroman som visar varför Sehlstedt är en av mina favoriter inom svensk krim.
Ödeskust av Kicki Sehlstedt är en riktigt stark uppföljare till Havsoffer. Berättelsen kastar oss återigen in i ett mörkt mysterium där kriminologen Julia och polisen Kalle Edin tvingas navigera genom en skarp och välkonstruerad intrig som håller tempot uppe hela vägen till sista sidan. Handlingen, som flätar samman ett olöst försvinnande från det förflutna med nutida spänningar i den idylliska kustmiljön, är både atmosfärisk och krypande obehaglig. Det som dock imponerar allra mest på mig är de skarpa och trovärdiga relationsskildringarna; Sehlstedt har en vass förmåga att fånga dynamiken mellan människor på ett sätt som känns både äkta. Jag gillar boken skarpt och känner mig nästan rastlös efter att få veta hur det ska gå för Kalle och Julia i framtiden, särskilt då författaren lämnar oss med en känsla av att ingenting är givet i deras fortsatta relation. Det är en spännande, mänsklig och genomtänkt bladvändare som ger mersmak.