Astrid och hennes mamma reser till Spanien för att vandra och för att få tid att umgås efter att pappan omkommit i en olycka. Men det blir inte alls som de tänkt sig. Mamman måste åka iväg ett dygn på en akut jobbgrej och Astrid övertalar henne att hon kan vara ensam kvar i deras hyrda hus. Det skulle hon aldrig ha gjort. Snart börjar det hända märkliga, skrämmande saker. Det är våta fotspår på terrassen, en vit hund dyker upp från ingenstans, mannen i affären säger: "Spökena kommer att ta dig".
Astrid får reda på att sjön hon badar i har en mörk historia. Egentligen är det en vattenreservoar som man anlagt ovanpå en by som man tömde på folk. Fast frågan är om man verkligen gjorde det. Astrid träffar på några barn i byn, de dyker upp överallt och vill leka kurragömma vid dammen. Till en början är de snälla, men snart börjar de bete sig väldigt underligt - vad är det de vill egentligen? Dessutom blir mamman kvar på jobbresan och telefonmottagningen i huset är i det närmaste obefintlig ...
Kurragömma är en andlöst spännande spökberättelse för tuffa slukare att sätta tänderna i.
Precis som andra Dahlin-böcker tyckte jag den här var sjukt obehaglig. Spänningen stiger genom hela boken och kuliminerar i ett riktigt spökigt och obeghagligt avsnitt som en bara väntat på. Usch! Och ett lika öppet slut som väntat. Men oavsett min lättskrämdhet är det en välskriven bok som en verkligen fastnar i!
Läste denna ungefär när den kom ut skulle jag gissa på om mitt minne stämmer. Kommer mestadels ihåg att jag läste hela på en dag, tror jag enbart pausa för att äta middag
Astrid och hennes mamma har hyrt hus i Spaniens landsbygg över sommaren. När mamman plötsligt måste bege sig iväg i jobbärenden blir Astrid lämnad själv i den kokheta byn, där det dessutom saknar mottagning på mobilen. Det verkar inte finnas några andra barn i byn och de vuxna som finns där är tillbakadragna. Men när Astrid får reda på att det är någonting mystiskt med sjön hetsar hon grannen Ramino att berätta dess hemligheter. Ett ensamt barn i ett ett ensligt hus vid en sjö med en tragisk bakgrundshistoria. Boken har dock en väldigt lång inledning innan det riktigt spännande faktiskt tar vid.
VARNING! Läs inte denna om du redan är rädd för vatten!
Väldigt välskriven och spännande bok som passar de lite äldre barnen (jag tänker från 11-13 år).
When you accept the fact that the protagonist is left behind by her mother in a foreign country with little knowledge about the language, this book becomes interesting. It's not a book about ghosts at firsthand, instead it's about loss and grief of a parent. Through small glimpses in Astrid's mind do we follow her towards suicidal thoughts and how the lonelyness surrounds and isolates her.
Petrus Dahlin är verkligen en av de bästa författarna jag hört. Han skriver på ett så bra sätt, och älskar mysterierna i hans böcker. Verkligen en bra författare. Kurragömma var en jättebra bok, och blev typ lite ledsen när den tog slut Hahah. Stort + till Petrus!
Precis som dom andra böckerna skrivna av Petrus Dahlin så är det en super bra bok. Jag nästan fastnade i den så bra var den. Om man gillar skräck så är det har en bok för dig. Jag kan verkligen rekommendera Hjärtlös och Ärret!!
Ja då var det dags för en ny Petrus Dahlin. Trots att jag hittills inte läst en enda bok av honom som jag inte har en rad invändningar mot, tog jag genast hem hans nyaste, Kurragömma, när jag såg den på jobbet. Något har han alltså.
Astrids pappa har för en tid sedan (i november och nu är det kanske sommar) drunknat. Innan han dog hade han, Astrid och Astrids mamma planerat en resa till Spanien (tror jag) där de skulle göra en vandring. Nu är det istället bara Astrid och mamma som kommer fram till det hyrda huset. Det ligger i bergen borta från allt "turistigt" och närmsta by är även den en bra bit bort.
De hinner dock inte ens kliva ur bilen innan jobbet ringer och Astrids mamma är tvungen att genast bege sig till en anläggning på Kanarieöarna (hon jobbar som något vid någon resebyrå). Astrid, tretton år, vägrar följa med och det tycker mamma är ok?! Alltså att en trettonåring som inte kan språket ska bo ensam i ett isolerat hus uppe bland bergen?!!
Så... Astrid blir ensam, eller..? Något mystiskt är det med platsen. Det finns blöta fotavtryck utanför huset på morgonen och folket i byn vill inte ha henne där. Sen är det sjön som Astrid gång på gång blir varnad för.
Precis som i Dahlins Hjärtlös är det inte spökerierna som känns som det mest osannolika. Dessa föräldrar han beskriver! Vad är det för fel på dem?! Mycket läskigare än spöken som försöker suga själen ur barn. Tycker jag!
Jag tror dock att rätt målgrupp kommer att älska den här boken. De kommer att rysa och bli rädda och tycka att den är jättebra!