Skulle jag dö under andra himlar

by Johannes Anyuru

Det är natten före nyårsafton och över Hisingen faller ett regn av brinnande pappersflygplan. Francis, en framgångsrik men frustrerad ung konstnär, ser dem lösas upp till eldflagor och blåsa bort över höghusen.

Skulle jag dö under andra himlar är en roman om den längtan efter mening som ropar genom varje sommar och varje liv, en poetisk men ändå hamrande klar berättelse om kärlek och vänskap, om att söka något livsnödvändigt och samtidigt jagas av sin egen skugga.

Med sin första roman visar Johannes Anyuru varför han är en av våra mest uppmärksammade yngre författare.

Genres: Swedish Literature, Fiction

400 pages, Paperback

First published August 1, 2010

About the author

Johannes Anyuru, born 23 March 1979, is a Swedish poet and author. His father is from Uganda and his mother is Swedish.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Johannes...

Reviews

[Jennopenny]

Jag älskar "En storm flög in från paradiset" och skulle säga att det är en av mina starkaste läsupplevelser. Gillade också "De kommer drunkna i sina mödrars tårar" och var taggad på att läsa Anyurus romandebut.
Men den är så rörlig och inte alls det jag har läst av honom tidigare. Den hoppar i tid och upprepar sig på ett sätt jag inte tyckte om. Vissa delar tror jag inte att jag förstod och tyckte nog att den var sådär 100 sidor för lång. Ibland kan jag verkligen fastna för en mening i boken men överlag var jag efter att ha läst halva inte så sugen på att fortsätta.
Jag gjorde det ändå för jag tror på Anyuru, vilket jag kommer fortsätta att göra, men den här boken är inte hans bästa. Kommer så klart läsa allt han skriver i framtiden dock då han är en riktigt bra författare.

[Linda]

Skulle nog behöva läsas om för att få en bättre bild av berättelsen.
Nu upplevde jag den bara rörig och svår.
Kändes som han skrev det som dök upp i hans tankar.
Grundstoryn är bra, men det är sättet som den kommer fram som inte passar mig.

[Mina Widding]

Ung konstnär med brokig bakgrund, vänner som dött, och kärleksbekymmer, sökande efter något med mening, konverterar till islam och försöker hitta sig själv i det kanske, på ett ungefär. Hackigt narrativ, vilket gjorde att jag hade svårt att hitta in och svår att navigera, vilket i sig leder till att jag har svårt att engagera mig. Veronica-spåret tappades bort lite i slutet. Har full förståelse för Nina, han är ju skitklängig, antagligen hade det kunnat bli ett fint förhållande om han bara chillat lite. Men han var väl för osäker i sig själv, och försöker man då få bekräftelse i en relation istället, så är det dömt att misslyckas.
Många spår, vilket kanske också påverkar. Fint språk men ibland blev det så fint att man inte såg träden (typiskt haltande och mixad metafor).

[David Peterson]

Ja, det är något med Anyuru redan i debuten. I “Skulle jag dö under andra himlar” beskrivs den unga konstnären Francis som har svårt att knyta ann, samtidigt som han har svårigheter med att bryta med sin bakgrund. Som läsare kastas man mellan uppväxten i ett utsatt Borlänge, vuxenblivandet i Göteborg och kärleksaffärer i Spanien. Språket är suggestivt och ibland väl svulstigt, ett hinder för läsningen. Först mot slutet blir Francis sökande tydligt.

[Roadtotherisingsun]

Det är språket. Bland det vackraste jag läst och som hypnotiskt höll mig fast.
Om en bruten konstnär och försöken att vilja leva och älska, samt våga bli älskad. Om sorg och om missöden. Förorterna, göteborg och madrid.
En av de bästa svenska författarna vi har.

[Izabela]

Det är en vacker bok med poetisk språk, men för mig var det fel. Jag vill ha en historia där man får följa karaktärerna, medan i denna bok består mest av tankar och känslor.

[Elin]

Poetiskt, betagande, myllrande mustigt och existensiellt om identitet, bearbetning, relationer och längtan.

[Sonja🧸📚📝]

”Sorg och samvetsskal sätter sig i arvsmassan och blir till en del av oss föralltid”

[La Revenante]

06/02/18
Jag har mycket bra minnen om den här boken, kanske därför att det var en av de böcker jag läste för min avhandling, förra åren.
Känslan av huvudpersons förlust av identiteten, hans resor i Spanien, den underjordiska och samtida kulturen, poesin, musiken, de personliga tragedierna, den förlorade kärleken, försoningen mellan honom, familjen och tron... jag älskade alla dessa teman, tillsammans med den lyriska stilen av Anyuru. Och jag trodde inte att det kunde hända.

[Tove Selenius]

Bra debut. Väldigt visuell.

[Joel]

Den bästa boken jag någonsin läst. Att läsa den kändes som om jag själv skrivit den.