What do you think?
Rate this book
Vi bara lyder: En berättelse om Arbetsförmedlingen
Roland Paulsen skriver in sig på Arbetsförmedlingen och hamnar snabbt i gräl med sin handläggare om åtgärdernas meningslöshet. När han återvänder är det för att genomföra en sociologisk studie om ”funktionell dumhet”.
Snart sitter han, som en i gänget, med en kopp kallnat kaffe på arbetsförmedlingskontoret i en mellanstor svensk stad. Vad han gör där är det ingen som riktigt vet. Han lyssnar till samtalen som förs i mötesrum, på handläggarkonferenser och jobbcoachträffar.
Vi bara lyder är en intelligent, humoristisk och radikal genomlysning av Sveriges minst omtyckta myndighet. Det är också en undersökning av byråkratiska ekorrhjul, och vad som får tjänstemän att nitiskt följa absurda regelverk de själva inte tror på. Resultatet är en personlig uppgörelse med hela idén om lönearbetets nödvändighet.
Snart sitter han, som en i gänget, med en kopp kallnat kaffe på arbetsförmedlingskontoret i en mellanstor svensk stad. Vad han gör där är det ingen som riktigt vet. Han lyssnar till samtalen som förs i mötesrum, på handläggarkonferenser och jobbcoachträffar.
Vi bara lyder är en intelligent, humoristisk och radikal genomlysning av Sveriges minst omtyckta myndighet. Det är också en undersökning av byråkratiska ekorrhjul, och vad som får tjänstemän att nitiskt följa absurda regelverk de själva inte tror på. Resultatet är en personlig uppgörelse med hela idén om lönearbetets nödvändighet.
192 pages, Hardcover
First published February 1, 2015
8 people are currently reading
279 people want to read
About the author
Roland Paulsen
10 books52 followersRoland Paulsen (f. 1981) är författare och doktor i sociologi. 2010 gav han ut boken Arbetssamhället som ifrågasätter synen på arbete i relation till det minskade behovet av arbete i samband med den tekniska utvecklingen.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 39 reviews
June 26, 2019
Tycker om att det är så lättillgängligt och mycket humor i ett ändå rätt tungt ämne. Extra tankeväckande om en har egna erfarenheter av att vara myndighetsutövare vid myndighet och då tänkt tankar om vad som driver en att genomföra arbetsuppgifter en inte står för men måste göra för att behålla arbetet. Tycker Paulsen även lyckas att på ett fint och realistiskt sätt leda läsaren till att tro på att en annan värld är möjlig, där lönearbete inte är i fokus. Jag hoppas på den världen.
May 9, 2022
Visst var det intressant och visst väckte den många tankar. Sa många saker som vi, egentligen, vet men inte låtsas om. Som vi måste förneka för att orka med ekorrhjulet.
January 3, 2018
Wow! En snyggt skriven kritisk granskning av arbetsförmedlingen. Alla borde läsa!
May 16, 2025
Lättläst med bra skildringar och kritik. Bra ifrågasättande av lydning och kritik av auktoritet för att inte vara en i grunden politisk bok. Intressanta tankar om chefen Angeles, författaren tycks ha mer sympati för henne än för arbetarna påverkade av hennes styrande...
January 21, 2018
Mycket imponerad av Paulsens sätt att förena fakta, anekdoter, objektivitet, subjektivitet och självutlämnande i en relativt kort och innehållsrik bok.
November 4, 2019
Bör översättas till engelska. Inte för att jag tror att man internationellt måste veta om Arbetsförmedlingens brutalitet i detalj, utan för att man utanför Sverige sedan länge kollar på Sverige som en modell för hur man förenar kapitalism med social rättvisa. Det visar sig så uppenbart i denna boken att det vi hyllar som gott och fint med Sverige är kvarlevorna av det som en gång var Sverige. Nu är vi i samma sits: frustrationen och förudmjukelsen är permanenta komponenter av svenskt arbetsliv.
Vi kollar med fasa på vad som händer när man blir sjuk i USA och de är tvungna att sälja huset och tigga om pengar för att överleva. Blir du sjuk i Sverige så... Ja, vadå? Riskerar jobb, lägenhet och ett liv i förudmjukelse är något som definitivt existerar som risk, även här. På nåt sätt vill jag bara säga till utländska som tror att i Sverige är det minsann inga bekymmer är att NEJ! Det är skillnad i grad, inte i karaktär.
Vi kollar med fasa på vad som händer när man blir sjuk i USA och de är tvungna att sälja huset och tigga om pengar för att överleva. Blir du sjuk i Sverige så... Ja, vadå? Riskerar jobb, lägenhet och ett liv i förudmjukelse är något som definitivt existerar som risk, även här. På nåt sätt vill jag bara säga till utländska som tror att i Sverige är det minsann inga bekymmer är att NEJ! Det är skillnad i grad, inte i karaktär.
July 27, 2015
Kortfattat var den bra men tyvärr en aning anekdotisk.
Boken handlar mindre om arbetsförmedlingen och mer om myndigheten som företeelse i sig. Den myndighet som vi håller ansvariga för att lösa problemet med samhällsekonomin. 400 000 inskrivna och 40 000 lediga jobb, det är en ekvation som inte går ihop. Speciellt när det är färre som behövs på arbetsmarknaden.
Tyvärr så är boken en väldigt ytlig analys av lönarbetets tvång och vår lydnad inför den. Alla som lönearbetar lyder, Paulsen har bara valt arbetsförmedlare för att illustrera det.
Boken handlar mindre om arbetsförmedlingen och mer om myndigheten som företeelse i sig. Den myndighet som vi håller ansvariga för att lösa problemet med samhällsekonomin. 400 000 inskrivna och 40 000 lediga jobb, det är en ekvation som inte går ihop. Speciellt när det är färre som behövs på arbetsmarknaden.
Tyvärr så är boken en väldigt ytlig analys av lönarbetets tvång och vår lydnad inför den. Alla som lönearbetar lyder, Paulsen har bara valt arbetsförmedlare för att illustrera det.
June 30, 2018
Oväntat roligt med tanke på att jag fortfarande kan få spontana vredesutbrott när någon så mycket som nämner Arbetsförmedlingen i min närhet. Spontant om jag låtsas att boken är skönlitteratur så har den vissa slående likheter med Kafkas Processen. Det säger väl det mesta.
August 26, 2015
Underhållande och intressant bok om Arbetsförmedlingen...eller kanske borde den kallas Arbetsförnedringen?
July 27, 2020
En perfekt bok att läsa precis när man ska ut i arbetslivet!
May 11, 2016
Underfundig och rolig de första fyrtio sidorna. Sen... blir dey mest ordbajseri. Mötena med Angeles Bermudez Svanqvist och Sven Ottor det som är intressant i boken. De "djupa diskussionerna" tenderar dock att bli sjukt sega.
Hade fått en fet 4:a om man sluppit det.
För den som orkar:
Jag hade min första kontakt med Arbetsförmedlingen den 16 juni 2007. Jag var precis en nyckläckt arbetslös och hade knappt klivit av studentflaket förens jag hade ena foten i dörröppningen till Arbetsförmedlingen. Det var smockhett ute och om ännu varmare i det AC-lösa kontoret i Haninge. Efter att ha kavlat upp ärmarna på min nya skjorta och knäppt upp åtta, elva knappar för att inte se ut som att jag tagit ett dopp med kläderna på blev jag välkomnad av en lång, smal medelålders man med ett obefintligt leende. Med en varm, fuktig hand klämda han min försiktigt och bad mig slå mig ner på en stol i hans “bås”. Efter att han slött ögnat igenom mina betyg och mitt CV frågade han mig vad jag egentligen hade för ärende på Arbetsförmedlingen.
“Ehem.. ställa mig till arbetsmarknadens förfogande?” frågade jag försiktigt.
“Okej”, svarade han, utan att tycka att det var okej.
“Du vet väl att du kan leta efter jobb på vår platsbank på Internet?” frågade han och pekade på en av de datorer som stod bakom mig.
“Eh.. jo men jag hörde att det var bättre att skriva in sig på Arbetsförmedlingen. Så att det blir rätt liksom”.
Han tittade på mig med en uttråkad blick som sa “jag borde ha blivit busschaufför” och lutade sig framåt och sade lågmält: “Jo, kanske det. Men du har ju redan ett CV så jag tycker du ska sätta dig och söka lite jobb på datorn där borta”.
Det ska visa sig att jag inte var ensam om att ha smått funderat på om denna myndighet, vars namn syftar på en arbetsuppgift de inte riktigt klarar av, verkligen gör det den är ämnad till för att göra. I alla fall om man ska tro min kortvariga handläggare, eller författaren till boken “Vi bara lyder”, Roland Paulsen. Även han har haft sin beskärda del av kontakt med Arbetsförmedlingen. Han är dock doktor i sociologi med över 7 år på universitet. Jag däremot = nyckläckt arbetslös med 0 år på universitet. Men vi har en sak gemensamt: ingen av oss har någon arbetslivserfarenhet. Något våra handläggare bryskt lyfter fram och återkommer till gång på gång under våra respektive samtal på Arbetsförmedlingen.
Så då här vi det där fina “Moment 22”. Hur ska vi kunna få jobb om arbetsgivaren ser det fördelaktigt med (= eufemism för kräver) arbetslivserfarenhet. Arbetslivserfarenhet man får genom att - just precis - jobba. Men precis som Roland så tog jag ett jobb på egen hand. Enligt honom hittar nio av tio jobb på andra sätt än via Arbetsförmedlingen. Den tionde stackaren har då inte heller nödvändigtvis fått hjälp av en handläggare, utan själv hittat och tagit jobb genom att använda samma dator som stod bakom mig den där dagen i juni 2007.
Tydligt är i fall att Arbetsförmedlingen har en identitetskris. Den ena handläggaren vet inte vad den andra handläggaren gör (eller varför) och Roland nämner ett flertal exempel i sin bok då han träffat handläggare som, tack vare den inkonsekventa struktur myndigheten är byggd på; sliter sitt hår, sjukskriver sig eller sonika byter karriär. Kanske till busschaufförer.
Roland menar att det inte är sällan handläggare upplever att deras metoder är motsägande eller ologiska. En arbetsförmedlare (som faktiskt tappade sitt hår) resonerade så här då han fick frågan från en arbetssökande om “han själv inte insåg att det han tvingade dem till var förnedrande”:
“Det var som att ge avkall på sina grundläggande värderingar om människors lika värde.
Jag kände mig som Gestapo. Det var rätt obehagligt att uppträda så mot vuxna människor”
Enligt Roland är Arbetsförmedlingen den minst omtyckta myndigheten i hela Sverige. Även då i jämförelse med Migrationsverket och (självaste) Försäkringskassan. Men i slutändan är personalen i de AC-befriade båsen bara människor, precis som du och jag. Underställda en myndighets tröga maskineri som, oavsett hur mycket hår som offras, är nästintill omöjligt att justera eller förändra.
Det tål att tänkas på nästa gång du (eventuellt) sitter där i stolen på Arbetsförmedlingen med en hoppfull önskan om att hen på andra sidan skrivbordet ska slå ihop klackarna tre gånger och ordna jobb åt dig. Oavsett resultat av ert samtal får du aldrig glömma: Bra kvinna reder sig själv.
Hade fått en fet 4:a om man sluppit det.
För den som orkar:
Jag hade min första kontakt med Arbetsförmedlingen den 16 juni 2007. Jag var precis en nyckläckt arbetslös och hade knappt klivit av studentflaket förens jag hade ena foten i dörröppningen till Arbetsförmedlingen. Det var smockhett ute och om ännu varmare i det AC-lösa kontoret i Haninge. Efter att ha kavlat upp ärmarna på min nya skjorta och knäppt upp åtta, elva knappar för att inte se ut som att jag tagit ett dopp med kläderna på blev jag välkomnad av en lång, smal medelålders man med ett obefintligt leende. Med en varm, fuktig hand klämda han min försiktigt och bad mig slå mig ner på en stol i hans “bås”. Efter att han slött ögnat igenom mina betyg och mitt CV frågade han mig vad jag egentligen hade för ärende på Arbetsförmedlingen.
“Ehem.. ställa mig till arbetsmarknadens förfogande?” frågade jag försiktigt.
“Okej”, svarade han, utan att tycka att det var okej.
“Du vet väl att du kan leta efter jobb på vår platsbank på Internet?” frågade han och pekade på en av de datorer som stod bakom mig.
“Eh.. jo men jag hörde att det var bättre att skriva in sig på Arbetsförmedlingen. Så att det blir rätt liksom”.
Han tittade på mig med en uttråkad blick som sa “jag borde ha blivit busschaufför” och lutade sig framåt och sade lågmält: “Jo, kanske det. Men du har ju redan ett CV så jag tycker du ska sätta dig och söka lite jobb på datorn där borta”.
Det ska visa sig att jag inte var ensam om att ha smått funderat på om denna myndighet, vars namn syftar på en arbetsuppgift de inte riktigt klarar av, verkligen gör det den är ämnad till för att göra. I alla fall om man ska tro min kortvariga handläggare, eller författaren till boken “Vi bara lyder”, Roland Paulsen. Även han har haft sin beskärda del av kontakt med Arbetsförmedlingen. Han är dock doktor i sociologi med över 7 år på universitet. Jag däremot = nyckläckt arbetslös med 0 år på universitet. Men vi har en sak gemensamt: ingen av oss har någon arbetslivserfarenhet. Något våra handläggare bryskt lyfter fram och återkommer till gång på gång under våra respektive samtal på Arbetsförmedlingen.
Så då här vi det där fina “Moment 22”. Hur ska vi kunna få jobb om arbetsgivaren ser det fördelaktigt med (= eufemism för kräver) arbetslivserfarenhet. Arbetslivserfarenhet man får genom att - just precis - jobba. Men precis som Roland så tog jag ett jobb på egen hand. Enligt honom hittar nio av tio jobb på andra sätt än via Arbetsförmedlingen. Den tionde stackaren har då inte heller nödvändigtvis fått hjälp av en handläggare, utan själv hittat och tagit jobb genom att använda samma dator som stod bakom mig den där dagen i juni 2007.
Tydligt är i fall att Arbetsförmedlingen har en identitetskris. Den ena handläggaren vet inte vad den andra handläggaren gör (eller varför) och Roland nämner ett flertal exempel i sin bok då han träffat handläggare som, tack vare den inkonsekventa struktur myndigheten är byggd på; sliter sitt hår, sjukskriver sig eller sonika byter karriär. Kanske till busschaufförer.
Roland menar att det inte är sällan handläggare upplever att deras metoder är motsägande eller ologiska. En arbetsförmedlare (som faktiskt tappade sitt hår) resonerade så här då han fick frågan från en arbetssökande om “han själv inte insåg att det han tvingade dem till var förnedrande”:
“Det var som att ge avkall på sina grundläggande värderingar om människors lika värde.
Jag kände mig som Gestapo. Det var rätt obehagligt att uppträda så mot vuxna människor”
Enligt Roland är Arbetsförmedlingen den minst omtyckta myndigheten i hela Sverige. Även då i jämförelse med Migrationsverket och (självaste) Försäkringskassan. Men i slutändan är personalen i de AC-befriade båsen bara människor, precis som du och jag. Underställda en myndighets tröga maskineri som, oavsett hur mycket hår som offras, är nästintill omöjligt att justera eller förändra.
Det tål att tänkas på nästa gång du (eventuellt) sitter där i stolen på Arbetsförmedlingen med en hoppfull önskan om att hen på andra sidan skrivbordet ska slå ihop klackarna tre gånger och ordna jobb åt dig. Oavsett resultat av ert samtal får du aldrig glömma: Bra kvinna reder sig själv.
July 30, 2017
Många intressanta tankar kring det faktum att vi i samhället sätter sysselsättning i främsta rummet, och hur det hänger ihop med behandlingen (bestraffningen) av arbetslösa. Fick även en del insikt i hur Arbetsförmedlingen fungerar, med fas 3 och liknande som jag mest bara hört nämnas förr.
June 4, 2015
Jag saknade en vidare problematisering av arbetet som självändamål. Tycker dessutom att hans egna åsikter lyser igenom lite för mycket och tar ner hans argumentation på ett onödigt sätt.
June 5, 2016
Det här är en viktig o läsvärd bok, med en allvarlig subtext om personligt o politiskt ansvar.
January 28, 2023
En bok som ger en inblick i Arbetsförmedlingens kaosartade verklighet. En inte allt för uppmuntrande bild av vad vi utsätter arbetssökande (och Arbetsförmedlingens anställda) för, men helt klart viktigt att sätta sig in i, om vi vill ha något hopp om att förbättra det hela. För roten till det onda är ju, som nog inte förvånar väldigt få, att vi som samhälle inte vill att det ska vara lätt att vara arbetslös. Om det vore det finns det många arbeten som ingen skulle vilja söka. Vi skulle behöva göra arbetsvillkor drägliga för alla yrken och dessutom inse att vi inte har tillräckligt många jobb (som de nu är utformade och fördelade) för att sysselsätta hela vår befolkning.
Men men, det är ju mycket lättare att bara livet riktigt surt för de arbetssökande och sjukskrivna.
Över lag en välskriven och intressant bok med gott om referenser som en själv kan läsa vidare i. Det var enstaka ställen där jag upplevde att författare kan ha missförstått de han intervjuade och borde ha ställt följdfrågor för att få förtydliganden, men det ä som sagt enstaka tillfällen (ex när Angeles började prata om hur vi borde lägga upp Arbetsförmedlingen lät det nästan som hon var inte på det här med medborgarlön, men det går nu inte att avgöra utifrån den korta information vi fick, vilket författare själv skriver att han inte förstod).
Bättre arbetsförhållanden för alla och medborgarlön, det vore något det...
Men men, det är ju mycket lättare att bara livet riktigt surt för de arbetssökande och sjukskrivna.
Över lag en välskriven och intressant bok med gott om referenser som en själv kan läsa vidare i. Det var enstaka ställen där jag upplevde att författare kan ha missförstått de han intervjuade och borde ha ställt följdfrågor för att få förtydliganden, men det ä som sagt enstaka tillfällen (ex när Angeles började prata om hur vi borde lägga upp Arbetsförmedlingen lät det nästan som hon var inte på det här med medborgarlön, men det går nu inte att avgöra utifrån den korta information vi fick, vilket författare själv skriver att han inte förstod).
Bättre arbetsförhållanden för alla och medborgarlön, det vore något det...
October 24, 2019
Huruvida vi arbetar för mycket eller inte är ju en ofta förekommande diskussion och man kan ha olika åsikter. Vad som dock står klart efter läsningen är att systemet där arbetsförmedlingen agerar myndighet och kontrollant inte verkar gynna varken samhället i allmänhet, och i synnerhet inte de arbetslösa eller de anställda på arbetsförmedlingen. Generellt kan man säga att denna bok gav en del att fundera på och jag tror att jag kommer att återvända till den så småningom!
April 10, 2018
Har man inte sett hur galet hela systemet med jobbcoacher, fas 1-3 m.m. så är det här en snabbläst introduktion. Boken går inte in på djupet i grundproblemen, men boken har ändå hjälpt mig få enb tydligare bild i frågan.
July 18, 2018
En essä som på ett humoristiskt och varmt sätt resonerar om arbetets vara. Alla som arbetar i stora organisationer kommer känna igen sig i de absurditeter som uppstår när diktaten från högsta ledningen ska förverkligas.
Det var en lätt och givande bok att läsa som fick mig att tänka till.
Det var en lätt och givande bok att läsa som fick mig att tänka till.
October 20, 2018
Skrämmande och viktig bok om Sveriges mest hatade myndighet. Alla som är vuxna borde läsa den bok och varför inte alla tonåringar också. Det finns mycket att reflektera över både ekonomiskt, socialt och moraliskt. Läs!
May 31, 2025
Välskriven och tankeväckande bok om konfliktfyllda institutionella logiker, praktiker och dess motstånd. Avslutar med lite för mycket arbetskritik för min smak, men är som helhet en skarp och underfundig analys av Arbetsförmedlingen och vad den representerar.
November 1, 2017
Genomgående, underhållande och fångande kring både arbetsplatser i kontorsmiljö men i synnerhet arbetsförmedlingens essens. En fröjd att läsa med ett lättskrivet och träffande personligt språk.
January 15, 2018
Very interesting perspective on a lot of the problems with the modern labour markets in Sweden. Really raises questions about how people with about jobs should be treated.
July 7, 2023
En bok man känner sig manad att diskutera med andra. Hela boken är stark men avslutningen när Paulsen går polemik mot arbetssamhället är särskilt bra.
July 21, 2023
Ren och skär jävla sanning
December 5, 2025
Slukade boken på ett dygn! Alla borde läsa!
August 29, 2018
Detta är en bok som utger sig för att handla om arbetsförmedlingen, men som egentligen handlar om den arbetsmarknadspolitiska politiken vars syfte är att göra arbetslösas liv till en plåga och vilken roll arbetsförmedlingen spelar i detta. Paulsen genomför en fältstudie på en arbetsförmedling för att få en inblick i verksamheten, men han erkänner själv att det är svårt att få människor som jobbar på kontoret att öppna upp sig. De bästa intervjuerna han genomförs är istället med människor som idag inte har med arbetsförmedlingen att göra som tidigare moderate arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin och tidigare generaldirektören för arbetsförmedlingen Angeles Bermudez. Paulsen är som allra bäst när han gör sina koncisa analyser av hela arbetsmarknadspolitiken.
Boken är läsvärd då den ger en viss inblick i den absurda situationen många arbetslösa hamnar i. Det ger också en viss inblick i arbetsförmedlingens interna verksamhet och hur människor som jobbar där upplever den. Några få röster finns från de arbetslösa som är fast i åtgärder, men de är rätt få. För fler röster från, och mer djupgående analys av, åtgärdsprogrammen rekommenderar jag varmt Jon Wemans Åtgärdslandet.
Boken är läsvärd då den ger en viss inblick i den absurda situationen många arbetslösa hamnar i. Det ger också en viss inblick i arbetsförmedlingens interna verksamhet och hur människor som jobbar där upplever den. Några få röster finns från de arbetslösa som är fast i åtgärder, men de är rätt få. För fler röster från, och mer djupgående analys av, åtgärdsprogrammen rekommenderar jag varmt Jon Wemans Åtgärdslandet.
October 30, 2018
Humoristisk, sorglig och träffsäker! Likt en klassisk antropolog skriver Paulsen in sig på Af för en tids deltagande observation och ger oss resultaten i form av en personligt utformad historia. Erfarenheterna från arbetsförmedlingen är översättbara på andra myndigheter och institutioner i landet där mål, syfte och medel fullkomligt blandats samman och resultatet blir både ekonomiskt svinn av enorma mått och kopiöst mänskligt lidande.
May 29, 2015
Roland är förbannad på Arbetsförmedlingen och försöker göra något konstruktivt av sin ilska. Det blir till en bok som strippar en myndighet och dess delvis Gestapoliknande personal inpå bara skinnet. Resultat? En avslöjande text om en skandal utan dess like. Men inga konkreta förslag på hur vi kan förändra situationen. Globalt problem men kanske finns det ändå något mer konstruktivt att göra i det lilla. Tror att det är där vi måste börja. Texten lär oss att de stora svulstiga systemen för att få människor att lyda och bli lyckliga är direkt kontraproduktiva för att inte säga livsfarliga. Paulsens bok får en fyra och jag ser fram emot friska, sociologiska idéer om hur vi kan göra annorlunda!
August 8, 2015
Han skriver bra, ämnet är väldigt intressant och boken är snabbslukad.
Men jag saknar något. Svaren. Här ställs viktiga frågor - vad har hänt med arbetsförmedlingen? Vad gör förmedlarna? Hur mår de? Hur mår de arbetslösa? - men de stora viktiga svaren glider undan. De som borde ställas mot väggen kommer enkelt undan. Paulsen har aldrig utgett sig för att vara en skjutjärnsjournalist, men lite ihärdigare hade han gärna fått vara i sin jakt på sanningarna bakom arbetsförmedlingens kollaps. Nu blir jag mest frustrerad över tingens ordning och känner inte att jag kommit närmare någon insikt i lönearbetets vara eller icke-vara.
Svaren kanske inte finns - men jag hade önskat mig ansatser från Roland till teorier och tankar. Hur går vi vidare?
Men jag saknar något. Svaren. Här ställs viktiga frågor - vad har hänt med arbetsförmedlingen? Vad gör förmedlarna? Hur mår de? Hur mår de arbetslösa? - men de stora viktiga svaren glider undan. De som borde ställas mot väggen kommer enkelt undan. Paulsen har aldrig utgett sig för att vara en skjutjärnsjournalist, men lite ihärdigare hade han gärna fått vara i sin jakt på sanningarna bakom arbetsförmedlingens kollaps. Nu blir jag mest frustrerad över tingens ordning och känner inte att jag kommit närmare någon insikt i lönearbetets vara eller icke-vara.
Svaren kanske inte finns - men jag hade önskat mig ansatser från Roland till teorier och tankar. Hur går vi vidare?
June 26, 2016
Boken ger en som läsare en inblick i Arbetsförmedlingens värld, en värld som många gånger går att ifrågasätta.
Det är intressant att få ta del av personerna som arbetar inom Arbetsförmedlingen och de personer som tagit del av Arbetsförmedlingens insatser men det andra som texten innehåller t.ex. Rolands personliga förankring till sin familj är mindre bra. Den är intresseväckande i början men allt efter att jag läser boken blir jag mindre och mindre intresserad av hans familjs erfarenheter. Jag antar att det beror på att han kommer längre och längre ifrån de han har intervjuat, även fast jag ser kopplingarna han gör.
Det är intressant att få ta del av personerna som arbetar inom Arbetsförmedlingen och de personer som tagit del av Arbetsförmedlingens insatser men det andra som texten innehåller t.ex. Rolands personliga förankring till sin familj är mindre bra. Den är intresseväckande i början men allt efter att jag läser boken blir jag mindre och mindre intresserad av hans familjs erfarenheter. Jag antar att det beror på att han kommer längre och längre ifrån de han har intervjuat, även fast jag ser kopplingarna han gör.
Displaying 1 - 30 of 39 reviews