Religionen är tillbaka på den politiska scenen. Det märks i Washington och Moskva, i Mellanöstern och till och med i Sverige. Varför har politiska ledare, efter år av sekularisering, åter börjat anamma religionen som politisk kraft? Och varför tycks det fungera?
Joel Halldorf menar att det hänger samman med att ideologierna förlorat sin attraktionskraft och politiken sina visioner. Luften har gått ur 1900-talets stora rörelser eftersom de tappat kontakt med det han kallar det heliga – något bortom uppdelningen mellan religiöst och sekulärt, som inte bara skänker livet mening utan också kan ge politiska rörelser kraft och riktning.
I Makten och det heliga analyserar Halldorf den religiösa våg som sveper över världspolitiken och frågar vad som driver den – och hur den kan hanteras.
Lite, lite spretig mot slutet (4.5:a), men jag gillade den starkt! En välgrundad undersökning och beredvillig redogörelse över kristen apokalytisk sionism, dispensationalism, darbyism och de ideologiska underströmningarna som ffa västerländska högerauktoritära ledare instrumentaliserat — något som sällan skildras i massmedia med samma detaljrikedom och nitiskhet som här. Kusligt imponerande hur väl Halldorf hunnit integrera alltifrån Hegseths senare utspel till JD Vance "baby catholicism" och Irankrigets utbrott innan tryck, liksom hans spaningar kring det amerikanska påveskapet. Som yngre var man verkligen en Richard Dawkins-ateist och hade nog inte haft mycket till övers för en sådan här tesdrivning, men idag kan jag nog erkänna att teologi är ett nödvändigt komplement om man i /modernitetens tidevarv\ vill begripa på vilka skenandliga grunder mer eller mindre liberalt sinnade gubbar fattar sina beslut och lyckas kicka igång blodbad.
En svag fyra. Halldorf är en utmärkt flyhänt skribent. Boken är välskriven och till stora delar informativ, men helheten är lite spretig. Bäst blir den när den fördjupar resonemangen, då blir den till mer än en förlängd kulturkrönika. Beskrivningen av Trumps privata pastors teologi är riktigt intressant.